Begreppet ”folkmord” bär en enorm tyngd och framkallar bilder av de mörkaste aspekterna av mänsklighetens förmåga till förstörelse. Därför väcker det starka känslor inom mig när jag nu konfronteras med sagda term närmast dagligen.

Läs även: Ahmed: Extremisternas avsky för judar och humor

På senare tid har det blivit oroväckande vanligt att stöta på ordet i diskussionen om Israels krig mot Hamas i Gaza. Men innan vi gör en djupdykning i denna känsliga fråga är det viktigt att förstå ordets verkliga innebörd.

Helt centralt för begreppets förståelse är att folkmord syftar till den avsiktliga och systematiska utrotningen av en specifik nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp.

Avsikten är A och O.

Avsikten att utrota en sådan utvald grupp skiljer folkmord från andra former av våld eller förtryck. Denna avsikt utgör det fundament på vilket lagliga och moraliska domar vilar.

Historien är tyvärr full av exempel på folkmord, från det i Rwanda där Hutu-majoriteten försökte utrota Tutsi-minoriteten, till det fruktansvärda folkmordet på armenierna under första världskriget och det avskyvärda folkmordet på judarna som utfördes av nazisterna.

I Gaza-diskussionen får anklagelser om folkmord inte göras lättvindigt. Situationen kräver noggranna undersökningar och anklagelserna måste vara i överensstämmelse med faktisk och verifierbar bevisning. När det gäller Gaza har röster från olika håll benämnt situationen där som folkmord med hänvisning till ett påstått oproportionerligt våld från den israeliska statens sida, liksom till den humanitära kris som utvecklats.

Dock förutsätter den lagliga definitionen av folkmord att en bevisbar folkmordsavsikt föreligger bakom den israeliska regeringens politik och militära strategi. Några sådana bevis föreligger inte, vilket också är skälet till att den internationella domstolen ICJ inte krävde eldupphör i januari.

Läs även: Sjunnesson: EU-valet och Europas märkliga självmord

Samtidigt som det har förekommit fall av inflammatorisk retorik om våldshandlingar från vissa israeliska politiker och tjänstemän, så har ICJ inte funnit tillräckligt med bevis för att klassificera situationen i Gaza som ett folkmord. Frånvaron av en tydlig avsikt att systematiskt förinta folket i Gaza ligger till grund för detta beslut.

Ändå har domstolen betonat vikten av att förhindra att situationen förvärras till folkmord och uppmanat Israel att vidta åtgärder för att skydda den palestinska befolkningens välbefinnande.

Ord bär en enorm kraft. De formar uppfattningar, politik och handlingar. Som medvetna individer är det vårt ansvar att grundligt utbilda oss om komplexa frågor och använda terminologin korrekt och ansvarsfullt. Felaktig användning eller tillämpning av laddade termer som ”folkmord” underminerar inte bara deras kraft utan riskerar också att förvärra allvaret i verkliga grymheter. Vi riskerar att ”ropa vargen kommer”, helt enkelt. Tills ingen längre tar anklagelserna på allvar.

När vi navigerar i diskussioner om konflikter och kränkningar av mänskliga rättigheter bör vi prioritera nyanser, empati och en förpliktelse till sanning. Endast genom ett sådant medvetet engagemang kan vi hoppas på att bidra meningsfullt till en strävan efter rättvisa och fred.

Läs även: Koraszewski: Det intellektuella avantgardets moraliska haverier