I juni ska drygt sju miljoner röstberättigade svenska medborgare samt i riket bosatta EU-medborgare välja sina 21 ledamöter till Europaparlamentet. Tendensen att är att det väljs friare i detta val vart femte år än i reguljära riksdagsvalen var fjärde.

1984 valde elva procent av fransmännen in Nationella Frontens ledare Jean-Marie Le Pen.

”Det är ingen överdrift att säga att med EP-valet 1984 skrevs det första kapitlet i den ännu pågående framgångssagan om den franska extremhögerns förvandling till landets allra viktigaste politiska rörelse” noterar statsvetaren och Timbroförläggaren Anders Johansson Heinö i första numret 2024 av tidskriften Axess.

Läs även: Gustavsson: Så besegrar vi Sveriges ”djupa stat”

Han funderar över om de högerkonservativa partiernas framgångar i EU-parlamentet kan leda till att de överger sitt principiella EU-motstånd till förmån för ett pragmatiskt försvar för européernas livsstil, kultur och identitet. Det skulle i så fall stämma på Sverigedemokraternas linje sedan ett par år.

Men även traditionella partier har insett att Europa inte bara kan bygga på marknadsekonomi och teknik. 2019 tillsatte EU-kommissionens ordförande, den konservativa kristdemokraten Ursula von der Leyen, en ansvarig för att försvara ”den europeiska livsstilen”, vilket omedelbart renderade kritik för fascism och högerextremism. Uppdraget tonades ned men kvarstår.

Johansson Heinö:

Det […] för varje Europaval alltmer populära perspektivet, är hotet mot den europeiska livsstilen både akut och konkret. Det utgörs av muslimer, migranter och alla de, för att tala med den brittiske författaren och debattören David Goodhart, varsomhelstare som öppnat kontinentens gränser. Här krävs resoluta åtgärder – EU:s gränser behöver i praktiken stängas för att inte vår identitet ska konkurreras ut eller kvävas av främmande kulturer. Och ska vi ha en europeisk kommission är det självklart dess huvuduppgift att försvara denna unika och bräckliga livsstil.

Är då den europeiska livsstilen hotad? Tidigare försök från mer liberala och socialistiska EU-representanter att uppamma en gemensam identitet och därmed stöd för EU har knappast fått något folkligt stöd, utom bland svenska folkpartister, vilka återfinns i alla riksdagspartier.

Men när vanliga européer inte längre känner igen sina gamla kvarter eller de människor de möter i vardagen reagerar de. Statsvetaren Gina Gustavsson söker knäppa dem på näsan i sin bok Det öppna sinnelaget och dess fiender (Fri Tanke 2022), men den strategin får anses förlegad efter Brexit, Trump och de nationella och konservativa partiernas stora framgångar i Europa.

Den som tydligast formulerat hoten mot Europas sociala och kulturella identitet är den brittiske författaren och debattören Douglas Murray. Han var i Stockholm 2016 på en internationell tryckfrihetskonferens och kom åter 2019 för att tala om sin bok The Strange death of Europe (2017, översatt till danska, norska, tyska, franska, ungerska, estniska).

Fria Moderata Studentförbundet och Högerteknologerna vid KTH anordnade en timslång diskussion vid Murrays besök 2019, men innan sände Sveriges Radio en kort debatt med den ”kontroversielle författaren”. Douglas Murray hade då medverkat otaliga gånger i BBC och CNN med flera reguljära medier, och är redaktör vid etablerade tidningar som New York Post och The Spectator, har talat i Vita Huset och i EU-parlamentet. Men förblir tydligen kontroversiell i statsradions Studio Ett.

Idag 2024 är han aktuell med ny bok ute på svenska, Kriget mot Väst. Svenska Dagbladets Paulina Neuding har uppmärksammat boken nyligen apropå att Murray hindrats av pro-palestinska aktivister att tala i London. Han sa att han inte känner ”igen vårt land längre. Det är fullt av islamister som paraderar runt på gatorna och hyllar terrorister, och ynkryggar på alla positioner i det offentliga livet”.

Ett liknande fall timade i dagarna i Sverige då islamologen Sameh Egyptsons planerade samtalskväll med muslimer i Svenska Kyrkans lokaler ställdes in på grund av hot.

Douglas Murrays bok The Strange death of Europe är än mer aktuell idag än när den kom ut 2017. Undertiteln tar upp de viktigaste brännbara ämnena de senaste decennierna: Immigration, identitet, islam.

Invandringsdebatten har knappast varit öppen och islam har sällan granskats i Sverige såsom den gjorts i Norge, av Human Rights Service (finansierad av norska staten), och i Danmark av Trykkefrihedsselskapet. Opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell gjorde dock på sin blogg en genomgång 8 februari där hon försökte besvara den uppenbara frågan varför så många muslimer väljer att bosätta sig i det sekulariserade Sverige.

Läs även: Ahmed: När västerländska demokratier stödjer terrorister

Om vi återgår till EU-valet i sommar så uppmanar valansvariga vid EU själva att vi ska rösta för att ”EU:s lagar handlar om det som angår människor – miljö, trygghet, invandring, socialpolitik, konsumenträttigheter, ekonomi, rättsstaten och mycket mer”. Det talas om globala utmaningar och om demokrati.

Med den nyligen antagna migrationspakten hoppas vår EU-kommissionär Ylva Johansson (S, eventuellt utbytt i år av en Moderat) att européerna ska lugna ned sig. Men hennes tal i Bryssel för en månad sedan för EU-Observer om att vi ska acceptera ytterligare en miljon migranter varje år lär inte finna bifall, utom i liberala Fokus nr 1 - 2/2024 där hon prisas:

”EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson är en av få EU-företrädare som törs berätta att det finns stora behov av arbetskraft och att unionen behöver bättre legala vägar in.” Vi får väl se. Hennes rödgröna läger verkar rörigare än på länge.

Karin Pettersson, kulturchef på socialdemokratiska Aftonbladet, ogillar enighet om Sveriges identitet och tycker att Magdalena Anderssons (S) tal om ett enat land är farligt:

”Föreställningen om ett enat land är farlig eftersom den ger uttryck för idén att det råder samsyn, att alla egentligen har samma intressen och värderingar.” Själv talade ju Magdalena Andersson förra året i Expressen om att hon inte ville ha ”Somalitowns” i Sverige och hennes partikollega Anders Ygeman vill begränsa antalet utomnordiska hyresgäster i vissa områden.

Anders Johansson Heinös krönika i Axess igen om EU-val och det nya politiska läget:

Tidigare motiverades EU-fientligheten [hos de EU-skeptiska partierna som SD] med att Bryssel hotade den nationella särarten. Nu sägs problemet i stället vara att EU styrs av en kosmopolitisk elit som säljer ut den europeiska kulturen. Det är euroskepticism motiverad av kärlek till Europa. Detta sker samtidigt som liberaler, socialdemokrater och konservativa runt om i Europa tycks ha tappat tron på det europeiska projektets potential och förmåga. Fullt upptagna med att jaga danska, franska och svenska värderingar har de missat att det är ett nytt gäng i stan som håller på att formulera om berättelsen om Europa.

I denna berättelse definieras Europa i konflikten mot Turkiet, islam, Mellanöstern, Nordafrika och efter februari 2022 kanske återigen även mot Ryssland. Vår livsstil, som hotas av de andra. I en sådan existentiell kamp är steget kort till en mer pragmatisk syn på EU som medel i civilisationernas kamp.

Statsvetaren Samuel P. Huntingtons snart trettioåriga klassiker The Clash of Civilisations bör studeras igen liksom Douglas Murrays The Strange death of Europe. som inleds med dessa varningar:

Europa begår självmord. Eller dess ledare har åtminstone beslutat sig för att begå självmord. Om de europeiska folken väljer att gå med på det är, givetvis, en annan sak […]. Jag menar att den civilisation vi känner till som Europa är på väg att begå självmord och att varken Storbritannien eller något annat Västland kan undkomma detta öde för att vi alla lider av samma symptom och sjukdomar. Som konsekvens vid slutet av livlängden hos de flesta av de som idag lever i Europa kommer Europa inte vara Europa och folken i Europa kommer att ha förlorat den enda plats vi kallade hemma.

Läs även: Koraszewski: Det intellektuella avantgardets moraliska haverier