Den som tar värvning och den som väljer att byta land startar bägge som oskrivna blad. Ingen bryr sig om vem du var förut. Du förväntas att via självdisciplin bli en lojal del av laget. Utan den disciplinen riskerar du att stagnera, eller regrediera, skriver Luai Ahmed.
Medan jag gjorde mig bekväm i flygplansstolen insåg jag att en av många vardagliga mardrömmar var under uppsegling i raden bakom mig i form av pratglada passagerare. Och när jag skriver pratglada så menar jag att de fortsatte att babbla på utan uppehåll. Nästan som om de var bästa vänner som inte träffats på evigheter.
Läs även: Korn: Det är inte godhet att tro alla om gott
Raskt drar jag på mig hörlurarna för att stänga ute pladdret och börjar planera min resa i huvudet.
Lite senare började flygvärdinnorna marschera med sina vatten- och kaffevagnar. Jag tog av mig hörlurarna för att beställa en kopp kaffe och noterade att de pratsamma britterna bakom mig fortsatt babblade på.
Men den här gången fångade deras samtal in mig. Jag lät hörlurarna vara och ställde in mig på lite intressant tjuvlyssnande.
It really actually felt like being a blank slate. No one cares who you are, where you are from, what your interests are. Your past is totally irrelevant. What’s most important is you have to equip yourself with discipline and become an avid learner and performer.
Eller i översättning:
Det kändes verkligen som att vara ett oskrivet blad. Ingen bryr sig om vem du är, var du kommer ifrån, vilka dina intressen är. Ditt förflutna är helt irrelevant. Det viktigaste är att du måste utrusta dig med disciplin och att ivrigt lära och prestera.
Troligtvis är jag sverigeskadad, för jag trodde på fullaste allvar att han pratade om att invandra till ett nytt land.
Några meningar senare började dock militära referenser och begrepp droppa in i samtalet. Han pratade nämligen om sina erfarenheter i den brittiska militären.
Jag skrattade åt mig själv. Är jag verkligen så sverigeskadad? Eller finns det likheter mellan en högst lyckad invandring, det vill säga assimilation, och att ta värvning i det militära?
Ju mer jag lyssnade och ju mer jag tänkte på saken, desto mer insåg jag att det finns roliga och intressanta likheter mellan de två livs- och personlighetsförändrande resorna.
När man tar värvning så förvandlas man verkligen till ett oskrivet blad, precis som när man invandrar till ett nytt land. Dina kamrater på övningsfältet bryr sig inte riktigt om ditt förflutna, vad du studerade, vad ditt jobb var, vilka dina föräldrar var. Man börjar om, och man förväntas anpassa sig till och bidra till den militära organisationen.
På samma vis blir det när man invandrar till ett annat land med avsikten att assimileras – även detta förvandlar dig till en sorts oskrivet blad. Medborgarna bryr sig inte riktigt om ditt förflutna, vad du studerade, vad ditt jobb var, vilka dina föräldrar var. Man börjar om, och man förväntas anpassa sig till och bidra till sitt nya land.
Genom våra tv-rutor och smartphones kan vi ta del av fiktionaliserade och ibland romantiska uttryck på temat “lämna sitt gamla liv och börja om på nytt”. Exempelvis i en film som Lost In Translation (2003), där Bob Harris spelad av Bill Murray, träffar en annan invandrad kvinna i Tokyo, gestaltad av Scarlett Johansson.
Eller det kan vara en sann berättelse om en resa, som när Elizabeth Gilbert letade efter meningen med livet i Indien, Italien och Bali, och skrev en bok om det: Eat, Pray, Love (2006), som senare filmatiserades och blev en succé. Eller låten Boston med Augustana (2005), där sångaren sjunger om att vilja flytta till Boston för att börja om efter att kärleken tagit slut. Att resa eller flytta kan i mångt och mycket innebära en nystart och en omformatering av ens omgivning och liv.
Läs även: Springare: Våldet mot kvinnor är inte en och samma sak
Även militären kan erbjuda en ny början och en omstart, som när den judiska Judy Benjamin, spelad av Goldie Hawn, och född i en rik familj, bestämde sig för att ta värvning efter hennes makes död i filmen Private Benjamin (1980).
Samma berättelse återfinns i hitlåten Part of Me (2012) med Katy Perry som toppade listorna 2012. Sångens huvudperson tar värvning när en kärleksrelation tar slut, som ett sätt att gå vidare och finna harmoni någon annanstans, i ett annat land, i en annan partner eller i en annan kultur.
Var rekrytens resa in i det militära eller invandrarens resa in i assimileringen slutar är inte lätt att veta.
Men en lärdom är säker: ett klart mål, självdisciplin, och hårt arbete är kritiska ingredienser i att lyckas med att börja om, oavsett vilken väg det handlar om.
Utan högt disciplinerade ideal kan ”börja om” tyvärr innebära att man stagnerar och till och med regredierar, vare sig man siktar på att bli en soldat i en armé eller en medborgare i ett nytt land.
