Klassiska liberaler och konservativa förenas av en tanke om samhällets spontana utveckling. Genom ackumulerad kunskap och erfarenhet kommer sådant som fungerar att utvecklas och bidra till framåtskridande.

Detta står i kontrast till utopiska visioner om att samhället ska formas efter vissa ideologiska principer. Sådana tar som regel varken hänsyn till verkliga förhållanden, den mänskliga naturen eller individens förmåga att skapa. Och de lämnar inget utrymme för alternativ.

För liberalen handlar det om en tro på människan och för den konservative om att värna traditioner samt fungerande normer och strukturer. Men även om man närmar sig frågan från olika håll blir lösningen densamma. Ett fritt samhälle är bättre på att bygga fungerande lösningar, välstånd och utveckling än politiker.

Läs även: John Rawls hade fel, socialliberalismen bygger på misstag

I det svenska förordet till F.A. Hayeks Frihetens Grundvalar skriver Johan Hakelius:

Frihet är ett så effektivt utnyttjande av den bland individer utspridda kunskapen som möjligt: ju färre beslut som lämnas till individen och ju fler som centraliseras, desto mer av kunskapen går förlorad.

Detta är även en fråga om stabilitet. I ett samhälle där man provar många olika sätt att göra saker kommer de bästa att utkristalliseras och leva vidare. Men i den politiska staten räcker det med ett dåligt beslut på en plats vid ett tillfälle för att det ska drabba alla.

Det handlar också om trygghet. Att veta att saker fungerar. Och om något inte fungerar – att ha frihet att välja ett annat alternativ. Vilket står i kontrast till den politiska staten där individen är helt utlämnad till ett monopolistiskt system oavsett om det fungerar eller ej.

Det liberalkonservativa samhället är på många sätt ett icke-politiskt samhälle. Visst, det ska finnas gemensamma spelregler och resurser för att upprätthålla dem. Men samhällsutvecklingen styrs av folket, verkligheten och ständigt lärande – istället för fixa idéer och påtvingade ideologiska experiment.

Valet står mer mellan den politiska staten och det civila samhället än mellan olika ideologier som sådana. Ytterst handlar det om huruvida makten skall ligga hos en politisk överhet eller hos medborgarna.

Läs även: Sjunnesson: Frihetlig konservatism, vår tids upprorsrörelse?

Vilket för oss till frågan om vår demokrati. I en levande demokrati handlar allt inte om att få 51 procent av rösterna och därmed rätt att bestämma över alla andra. Demokrati handlar minst lika mycket om att skydda politiska och andra minoriteter och deras grundläggande rättigheter mot majoriteten. Om yttrandefrihet, transparens och mångfald.

Om vår demokrati begränsas till en simpel räkneövning i ett maktspel kommer den att tömmas på innehåll och mening. Vilket är ungefär vad vi ser hända i dag – när makten sätts framför allt annat inklusive allmänintresset.

Läs även: Nordling: Är ojämlikhet dåligt?

I det goda samhället har individen stor frihet och makt över sitt eget liv. Gränsen går där någon inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla är lika inför lagen och har lika rättigheter inför det offentliga.

Då kan människans företagsamhet och skaparkraft blomstra. Då kan samhället uppnå balans och spontan ordning. Vilket är betydligt mer hållbart än klåfingrig centralstyrning.

Samhället är en evolutionär process, utan förutbestämt slutmål.

Henrik Alexandersson
Frihetlig debattör och skribent baserad i Berlin
Twitter: @HAX