Facebook noscript imageAltstadt: Carin Götblad och högdjurens gängbildningar
Ann Charlott Altstadt
Krönikörer
Altstadt: Carin Götblad och högdjurens gängbildningar
2006 visade dåvarande länspolismästare Carin Götblad upp en väldigt speciell polisbil som hette Aina och som skulle locka ungdomar i Stockholm att utbilda sig till poliser. Hur det gick är oklart. Foto: Karl Gabor / Mark Earthy / TT
2006 visade dåvarande länspolismästare Carin Götblad upp en väldigt speciell polisbil som hette Aina och som skulle locka ungdomar i Stockholm att utbilda sig till poliser. Hur det gick är oklart. Foto: Karl Gabor / Mark Earthy / TT

Frågan är hur samhället ska kunna hålla ihop när demokratins ideal och samhällets normer undergrävs av både de marginaliserade underifrån och av våra makthavare ovanifrån, av gängbildningar rotade i olika parallellsamhällens mylla, långt från hederliga människors verklighet, skriver Ann Charlott Altstadt.

Sverige har genomlevt blodiga veckan och dödsskjutningarna har slagit ett smärtsamt bottenrekord. De gängkriminella har som tippat tagit våldet till nya nivåer av hänsynslöshet, som för tankarna till sydamerikanska knarkkarteller och uppgörelser i favelas där polisen både mist våldsmonopolet och tillträde. Barnsoldater skjuter inte bara varandra utan också in i vanliga människors lägenheter, mördar konkurrenternas anhöriga liksom dödar oskyldiga – collateral damage som det kallas i krig.

Läs även: Sjölander: Myten om den starkes förtryck av den svage

Vem hade väl anat det här för sisådär 20–30 år sedan? Så brukar det låta i stugorna. Men faktum är att det fanns en hel del som försökte varna, men möttes av ett massivt politiskt ointresse. Så varför i herrans namn bjöds just Carin Götblad av alla människor in till SVT:s Agenda för att få den kreddiga uppmärksamhet som bara en tevestudio med utstuderat välvilliga programledare kan skänka?

Och detta för att hon i en rapport 2010 förutsett den gängkriminella utvecklingen med barn och unga som rekryter, och då varnade för utvecklingen. Det var väl sent på bollen med tanke på att Cambridgeprofessorn och dåvarande chefen på Brå, Per- Olof Wickström, redan på 90-talet larmade om utvecklingen i vissa förorter.

Jag har svårt att vidare hitta någon lämpligt elak liknelse för den förolämpning som Agendaredaktionen utsatte tittarna för i söndags.

Vad ska man säga? Som om Chamberlain skulle ha varnat för tredje rikets imperialistiska anspråk och andra världskrigets utbrott, säg sisådär 1944. Och fick framträda i en BBC-radiosändning med anledning av denna sin profetiska förmåga, utan att det där andra pinsamma som hände i München 1938 togs upp.

Eller rätt och slätt som om en korrumperad polishöjdare, som varnade för den utveckling för vilken hon själv i hög grad bar ansvar.

Götblad var länspolismästare i Stockholm mellan åren 2003 och 2012 vilket förhoppningsvis innebar beslut som gällde polisarbetet och som påverkade brottsutvecklingen.

Hon tillträdde och startade Projekt Nova som riktade sig mot den organiserade brottsligheten. Men DN avslöjade att Götblad kraftigt överdrivit framgångarna och fifflat med statistiken, bland annat genom att räkna in tidigare års fall och ingripanden. Men Götblad med kollegor ville också ta åt sig äran av domar som fallit på andra håll i landet, vilket förvånade de lokala poliserna.

Det påstådda succéresultatet ledde dock till hyllningar innan DN var ofina nog att avslöja bluffen.

2010 hävdade Götblad att hon hade marginaliserat det kriminella gänget Black Cobra som därför skulle lägga ner verksamheten. Polisforskaren Stefan Holgersson visade dock att det inte stämde vilket DN också bekräftade. Tvärtom hade gänget expanderat sin verksamhet.

Holgersson avslöjade också 2011 att det förekom fusk inom polisens organisation. Enskilda poliser hade pressats till att fabricera misstankar för att visa resultat när det gällde narkotikabrott. Han kunde inte redovisa sina fakta i rapporten eftersom den då skulle ha blivit stoppad av Rikspolisstyrelsen. Holgersson skickade istället informationen i ett appendix till poliser och media. Carin Götblad ville inte kommentera hans uppgifter innan polisens utredning var klar.

Jag brukar roa mig med att tänka på hur diskussionen om hårdare tag kontra breda förebyggande åtgärder skulle föras om det i stället för ortenkids handlade om våra makthavare.

Alltså det ”gäng” som vid förseelser aldrig sparkas rakt ner i ett mörkt hål utan istället varligt ledsagas till nya positioner i sidled, snett i stigande eller som i Götblads fall rakt upp till nästa chefsposition och in i mängder av styrelser. Med andra ord – ett jävla daltande.

Författaren och skribenten Lisa Bjurwald har i en Arenakrönika om korrupta poliser pekat ut just Götblad som exempel på en sådan. Hon har nämligen skaffat sig en lägenhet i Stockholms innerstad via en stiftelse inom polisen där hon själv satt som ordförande.

Försvaret av denna fantastiska förmån var att lägenheten hade så få sökande. Det kan vara svårt att förstå elitens slang men på vanlig svenska betyder det att det inte fanns något ställe på polisens intranät där fotfolket kunde anmäla sitt intresse och ställa sig i kö.

Tja, vad ska man säga annat än att det här lilla axplocket ur Götblads variant av belastningsregister visar att det definitivt inte handlar om vad som förr kallades en fallen kvinna på glid. Nej, här talar vi talar om den ökande högdjurskorruption som tar sig allt råare uttryck. En samhällsfara som på sikt hotar vår demokrati.

Men vad är då orsaken bakom det här antisociala beteendet hos Sveriges elitskikt?

Favoritförklaringen om socioekonomiska faktorer brukar inte tillämpas på Götblads samhällsklass. Men Sveriges mest framstående kriminolog, professor Per-Olof Wikström, som jag nämnde ovan, är känd för sin långtidsstudie där han med kollegor följde 700 engelska ungdomars liv i 15 års tid. Hans slutsats är att socioekonomi spelar liten roll för kriminellt beteende överhuvudtaget.

Det avgörande är den moral som omger oss bland föräldrar, vänner och skola. Och hur samspelet ser ut mellan ens personliga moral och det moraliska samspelet i ens sociala sammanhang.

Brottslighet bygger på acceptans av beteenden och en sådan grundläggs tidigt i livet. Liksom att förmågan till självkontroll är en väsentlig faktor, troligen medfödd, men möjlig att träna upp för att stå emot grupptryck. Wikströms forskningsresultat visar vidare att familjen och skolan är de två viktigaste källorna till moralbildning. Och sedan får så klart ens umgänge ökad betydelse i tonåren.

Jag menar inte att vara fördomsfull, inte heller vill jag stigmatisera eller peka ut grupper. Men det torde stå klart för alla att vissa delar av vårt elitskikt ingår i ett sammanhang och samspel där det råder acceptans av vissa gränslösa beteenden – och att gängmedlemmarna även i den samhällsklassen brister både när det gäller självkontroll och moralisk kompass.

Läs även: Ahmed: Transkriget mot barnen är en ohygglig tragedi

Det är viktigt att klargöra för att undvika att klassism, att inte alla i minoritetsgruppen eliter tillhör vad Håkan Juholt benämnde ”klägget”, utan att många av dem lever helt vanliga och produktiva liv. Men Götblad kan exemplifiera båda de egenskaper som kännetecknar de gängomoraliska. För några år sedan lanserade hon exempelvis den så kallade Ainabilen. En polisbil som alltså döpts till Aina – ortenslang för just polisen. Den placerades i en monter i Kungsträdgården för att locka ungdomar till polisyrket.

Götblads överilade och impulsiva tilltag väckte garanterat olika slag av munterhet men frågan är om sänkningen av våldsmonopolet ner till dagisnivå lockade så många av ortens bruschor och gäris att ansluta sig till ordningsmakten. Det målade inte direkt bilden av ett yrke där hårt och hederligt arbete skulle leda till självrespekt.

Götblad har också visat prov på den bristande moral som växt fram i hennes kretsar och deras bostadsorter. Hon har exempelvis tagit ut semester för att som chef inom det offentliga åka runt och för belopp på 40 000 riksdaler föreläsa för andra chefer inom det offentliga om hur det är att vara chef inom det offentliga. Trots detta moraliskt tvivelaktiga sätt för en polischef inom det offentliga att skaffa biinkomster samlar hon som ledargestalt många fans som har henne som förebild.

Det är en farlig utveckling som politikerna hittills har ignorerat. Götblad har också som chef varit inblandad i förstörelse och samhällsfarligt sabotage när polisväsendet omorganiserades till vad de allra flesta bedömare kallar en katastrof. Polisforskaren Stefan Holgersson menar att det inte får någon som helst effekt att tillföra polisen några resurser eftersom organisationen är totalt och genomgripande felbyggd från början till slut.

Man kan verkligen fråga sig hur vi ska få stopp på elitskiktets gängomoraliska, som agerar utanför våra regler och gränser. Och detta innan de raserat vår tillit och tilltro till demokratin. I det sammanhanget måste vi diskutera faktumet att public service i söndagens Agenda legitimerade en av de mest kända ledarna för de gängomoraliska när de lät Götblad stärka sitt varumärke och göra reklam för sin destruktiva livsstil. Inte minst när man vet att det lockar främst kvinnor att vilja ansluta sig till den sortens nätverk hon representerar.

Sverige präglas alltmer av både de gängomoraliska i toppen och de gängkriminella i botten av samhällspyramiden. Deras verksamheter leder till en normupplösning som idag de facto hotar det någotsånär sammanhållna samhällsbygget både ovanifrån och underifrån.

Det står klart att medlemmarna i de olika nätverken både på de svala kamrarna och i ortens miljonprogram tillåts eller tar sig rätten att agera utanför normer, lagar och regelverk. Deras tillhörighet i olika gäng och nätverk räcker för att garantera makt vilket leder till att meritokratin som ideal vittrar bort.

Våldskapital eller ett stort nät av kontakter räcker för att du ska få behålla din position eller avancera och båda grupperna ser mitten av pyramiden som sitt skafferi som de plundrar på resurser.

Frågan är hur samhället ska kunna hålla ihop när demokratins ideal och samhällets normer utmanas av både de marginaliserade underifrån och av våra makthavare ovanifrån, av gängbildningar rotade i olika parallellsamhällens mylla, långt från hederliga medborgares verklighet.

Läs även: Brinkemo: Ett land rikt på ingenjörer men fattigt på tänkare

Ann Charlott Altstadt

Ann Charlott Altstadt är journalist och författare. Hon har gett ut Liten ordbok för underklassen och Strejken på Toys R Us. Altstadt var redaktör för tidskriften TLM 1992-2002 och har bland annat skrivit artiklar och krönikor för LO-tidningen-Arbetet, Flamman, Journalisten, Fokus, Göteborgs-Posten, Arbetaren, Finanstidningen, Svenska Dagbladet och Arbetet. För närvarande är hon medarbetare på Aftonbladet Kultur och skriver krönikor i Lag & Avtal.