Aspling (SD): ”Det är den svagaste såsen som du kan komma med”

Förslaget som presenteras i slutbetänkandet SOU 2025:99, syftar enligt utredningen till att öka incitamenten för personer med permanent uppehållstillstånd att ansöka om svenskt medborgarskap. Samtidigt bedömer Justitiekanslern att åtgärden innebär långtgående ingrepp i enskildas privat- och familjeliv och ifrågasätter om den uppfyller proportionalitetskraven enligt Europakonventionen.

Läs även: Tunga instanser säger nej till återkallelse av permanenta uppehållstillstånd

När migrationspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, Ludvig Aspling, får frågan om varför reformen föreslås träda i kraft först 2027, pekar han på praktiska skäl.

– Ja, det handlar väl framför allt om att myndigheterna måste förbereda. Det är ett ganska omfattande jobb att ompröva så här många personer. Man måste förbereda system och planera. Så det är nog i sig inte så konstigt, säger Aspling.

Ett återkommande argument i remissvaren, bland annat från Göteborgs universitet, Diskrimineringsombudsmannen och Kiruna kommun, är att permanenta uppehållstillstånd är så kallade gynnande förvaltningsbeslut som enligt praxis inte ska ändras till den enskildes nackdel.

Aspling menar att detta bygger på en felaktig bild av svensk rätt.

– Det är en total missuppfattning av hur svensk rätt fungerar. Huvudregeln inom förvaltningsrätten är att ett gynnande beslut har negativ rättskraft. Men sen finns det också undantag ifrån det. Det finns egentligen tre stycken undantag som man brukar tillämpa.

Han räknar upp vilka situationer han syftar på.

– Om det är nåt fel på beslutet, om det finns tvingande säkerhetsskäl eller om det finns ett återtagande förbehåll. Det står i lagen att det här beslutet kan återtas på grund av att nya omständigheter är vid handen. Ett återtagande förbehåll kan införas retroaktivt.

Aspling: ”Det är lite ironiskt”

Aspling menar att samma juridiska princip används brett inom andra politikområden av oppositionen.

– Det är lite ironiskt, men de som brukar framföra det här argumentet är oftast personer som är väldigt oblyga med att tillämpa den här regeln på andra politikområden. Hela miljörätten bygger på att du ska kunna återta ett tillstånd för att göra någonting, säger Aspling.

Han tar flera exempel.

– Oppositionen vill stänga ner kärnkraften med hjälp av återtagande förbehåll. Kemiindustrin vill de stänga ner med hjälp av att ta tillbaka tillstånd som redan är utfärdade. Det finns hur många såna exempel som helst. Nya krav för vattenkraften.

När frågan kommer upp om Kiruna kommuns remissvar, där kommunen efterlyser en mer rättssäker och human migrationspolitik, menar Aspling att begreppet ”human” används selektivt.

– Man ska väl lyssna på remissvar, absolut, men det beror också på i vilken grad de får fram ett argument. Om de säger att den ska vara human, så säger jag ja. Det här är det humana mot svenskar. Mot oss som bor här så är det det humana just nu att börja sålla ut kriminella välfärdsturister och människor som inte ska vara här.

JK hänvisar till Europakonventionen

Justitiekanslern avstyrker förslaget och ifrågasätter om det uppfyller proportionalitetskraven enligt Europakonventionen. På frågan om hur tungt ett sådant remissvar väger, är Aspling tydlig med att det beror på argumentens substans.

– Det beror på vad argumenten är. Om justitiekanslern har hittat ett bra skäl, då är det klart att vi lyssnar på det.

När proportionalitetsinvändningen förs fram mer konkret, avfärdar han den.

– Det är den svagaste såsen som du kan komma med. I juridikens värld är det det svagaste som du kan komma med. Det är proportionalitetsprincipen, säger han.

Och på frågan om förslaget riskerar att fällas rättsligt:

– Nej, nej. Herregud, nej, säger Aspling.

Han hänvisar till Tidöavtalet och hur samarbetspartierna förhållit sig till tidigare utredningar.

– I Tidöavtalet står det att punkten ska utredas och utgångspunkten är att när vi har en punkt som säger att frågan ska utredas, lämnar vi över den till en utredare som utreder den frågan, sen är utgångspunkten att vi ska följa utredarens förslag.

Han tar ett tidigare exempel.

– Vi hade en punkt som handlade om anmälningsplikt för ett par år sen. I den delen var det delade meningar mellan oss och liberalerna, bland annat. Vi lämnade över det till en utredare som fick titta på det och som kom fram till att vi inte tyckte att det var lämpligt av vissa skäl.

– Då sa vi att vi accepterade det. Då förväntar vi oss att de andra partierna gör exakt samma sak när en utredning har gått på den linje som vi hade önskat.

På frågan om proportionalitetsinvändningar enligt Europakonventionen ytterst skulle kunna stoppa reformen, är han fortsatt skeptisk.

– Det är ytterst tveksamt.