<div>Henrik Arnstad ger i ETC en försmak av det argumentatoriska vanvett som skulle utbryta vid en folkomröstningskampanj. Samtidigt: Tror vi inte på demokratin i svåra frågor, när tror vi på den då? frågar sig Ann Charlott Altstadt. </div>

Natodebatten pågår som bäst längs med redan uppkrattade vägar. Men plötsligt kan det mest oväntat konstiga inträffa. Som häromdagen då författaren Henrik Arnstad i en ETC-artikel om svenska förhandlingsinsatser under finska vinter- och fortsättningskriget framkastade teorin att själva debatten om svenskt Natomedlemskap är en produkt av en putinsk påverkanskampanj. Arnstad framförde idén även i en twittertråd så jag antar att han ville få lite spridning på vansinnet.

Sverige är på väg in i Nato. Foto: Sergeant Paul Shaw Open Government License version 1.0

Annie Lööfs låtsaskompis den breda mitten har från en dag till en annan materialiserats. När det gäller en fråga. Natomedlemskap.

Altstadt: Borde vi folkomrösta om Nato?

Sven Hirdmans och Nooshi Dadgostars argument mot Nato kan få den mest skeptiska att bli Natoentusiast. Mitt enda problem med Natomedlemskap är den svenska följsamheten och viljan att vara bäst i klassen i internationella sammanhang, skriver Ann Charlotte Altstadt.

Sven Hirdman, tidigare Moskvaambassadör, är numera rikskänd för att ha haft väldigt mycket fel. 2018 menade han i DN att Ryssland inte var en aggressiv stormakt. Och i Aktuellt tvivlade han på rysk invasion timmarna före inmarschen i Ukraina. Nej, jag trodde inte heller att Putin skulle invadera men så är jag heller inte anlitad som Rysslandsexpert eller har källor och kompisar bland landets politisk-ekonomiska elit.

Sven Hirdman och Nooshi Dadgostar – kontraindikatorer i Natofrågan? Foto: Claudio Bresciani/TT / Karl Gabor

Sven Hirdmans och Nooshi Dadgostars argument mot Nato kan få den mest skeptiska att bli Natoentusiast. Mitt enda problem med Natomedlemskap är den svenska följsamheten och viljan att vara bäst i klassen i internationella sammanhang.

Altstadt: Nej-sidans övertygande argument för Natomedlemskap

Partiet Nyans demonstrerar för införandet av hädelselagar i Sverige, hädelselagar som redan finns i mängder av muslimska länder. Så frågan måste ställas: Vad gör islamister i hypersekulära Sverige egentligen? skriver Ann Charlott Altstadt.

Slaget om koranen under påskhelgen var en exceptionellt illavarslande varningssignal. En blandad grupp religiöst motiverade muslimer var tydligen beredda att begå våld mot den sekulära demokratin. Och deras oresonliga hat kostade så när poliser livet.

Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel talar vid en demonstration mot koranbränningar i lördags. Foto: Karl Gabor / Jessica Gow/TT

Slaget om koranen under påskhelgen var en exceptionellt illavarslande varningssignal.

Altstadt: Är svensk välfärd heligare än koranen?

Efter att diverse våldsverkare ägnat sig åt att skymfa kristendomens heligaste högtid med besinningslöst våld, har nu apologeternas förklaringsmaskineri hostat igång på samma växlar som vanligt, skriver Ann Charlott Altstadt.

Påsken 2022 kom att handla om upplopp och blasfemi. Och det uppenbarades på ett smärtsamt vis att det svensk polis besitter är ett våldsoligopol snarare än ett våldsmonopol. I särskilt utsatta områden delar de nämligen makten att utöva våld med kriminella gäng och deras svans av skadegörare.

Den gångna påsken präglades av andra passioner än den traditionella. Foto: Petar Milošević (CC BY-SA 4.0) / Karl Gabor

Kravallerna och stödet för våldet bland muslimer visar tvärtom att rätten till blasfemi är viktigare än någonsin att skydda.