Jämställdhetsintegrering vid svenska högskolor har blivit ett bitvis extremt projekt. Polismyndigheten vid Malmö universitet har exempelvis ”infört ett normkritiskt spår i sin utbildning för att skapa förutsättningar för polisen att helt enkelt ha kunskap att lösa fler brott”. Det vore onekligen intressant att ta del av belägg för detta påstående, skriver Anna-Karin Wyndhamn.

KRÖNIKA. Det var lätt att känna vind i seglen när min medförfattare Ivar Arpi och jag på debattsidor och allsköns arenor diskuterade vår bok ”Genusdoktrinen” (Fri Tanke 2020). I den visar vi genom en lång rad exempel och intervjuer hur jämställdhetsintegreringen av svenska högskolor blivit ett bitvis extremt projekt, som i grunden förändrar våra universitet. Sedan hände något under sommarmånaderna: Frågan om konflikter mellan akademisk frihet och politikens ingrepp i forskningens och utbildningarnas innehåll blev legitim, också när det gäller genus och jämställdhet. Men de där krusningarna ändrade alls inte premisserna i jämställdhetsintegreringens fortsättning i praktiken.&nbsp;

Den uppifrån dikterade normkritiken vid svenska högskolor har blivit ett bitvis extremt projekt, skriver Anna-Karin Wyndhamn i en krönika.

Jämställdhetsintegrering hotar akademins frihet

Möjligen hade det hela blivit lättare att förstå om det vore barn som, mot bättre vetande, bara hade ögon för backen med bra glid, inte korset som tornar på krönet. Ungdomsförsyndelser är det gott om varstans. Men här är det fullvuxna människor som handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt, skriver Anna-Karin Wyndhamn.

KRÖNIKA. Jag står på Ica Maxi och betraktar familjen framför mig i kön. I vagnen sitter en knatte på dryga året. Med händer, mun och blick undersöker han ivrigt en bilderbok av det stabila slag som också de allra yngsta kan ta till sig. Föräldrarna hjälps åt att lasta upp varorna på bandet. Alldeles vid betalningen tas boken ur barnets grepp och pappan överräcker leksaken till kassörskan. Inte för att betala, utan för att lämna tillbaka. Boken, som just givit föräldrarna ro att handla middagsmat, har de plockat på sig på barnavdelningen. Som lånad förströelse för att det tjänade dem där och då. Nu kom den i retur sjangserad, med bitmärken och salivspår.

Vuxna människor handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt.

Wyndhamn: Pulkaåkningen på kyrkogården är en uppvisning i själviskhet

Rikets andra stad tyngs av integrationsproblem – som förskolan ges en nyckelroll att stävja. Här har man också en alldeles egen, göteborgskt ”go” lösning: man disponerar om de utbildade lärarna.

KRÖNIKA. Under den gångna hösten har elevers rätt att välja skola diskuterats. Ofta i relation till den likvärdighet som svensk skolpolitik har utlovat alltsedan enhetsskolan infördes, men som både politik och skolpraktik blivit allt sämre på att leverera.&nbsp;

Förskoleförvaltningen i Göteborg binder ett präktigt ris åt egen rygg, skriver Anna-Karin Wyndhamn.

Lärare flyttas runt – men inte främst för integrationen

En mamma i Göteborg fann sin sjuåriga dotters mattebok orättad och full av fel.&nbsp;Det visade sig att läraren anser att rättning “tar bort glädjen”, och fick stöd av rektor. Själv har jag under utvecklingssamtal fått förklarat att eleven ofta själv får välja om fel i stavning eller grammatik ska markeras, skriver Anna-Karin Wyndhamn.&nbsp;

KRÖNIKA. Min dotter var ny i lågstadiet och hade sin första stavningsläxa i form av tio enkla ord. Glad i hågen hjälpte jag henne att repetera inför diktamen. Så förflöt några veckor, och ordlistorna upphörde plötsligt att komma hem som tillknycklade papper i ryggsäcken. Varför? Eleverna hade fått rösta huruvida de ville fortsätta med stavningsläxan. Nej-sidan vann stort, och glosförhöret rök.&nbsp;

En pojke gör läxorna Foto: Fotograferna Holmberg / TT 

En mamma i Göteborg fann sin sjuåriga dotters mattebok orättad och full av fel. Det visade sig att läraren anser att rättning “tar bort glädjen”.