Vi lever i en splittrad tid, men vi måste inte vara överens om huruvida barnen ska tro på jultomten för att fira jul. I den kalla Norden har vintern festats av sedan Hedenhös, och genom att delta i julfirandet ansluter vi till ett samförstånd som sträcker sig årtusenden tillbaka, och som kan hjälpa oss till en lite mer försonande blick på våra medmänniskor, skriver August von Seth.

Sverige är onekligen som klippt och skuret för ett oslagbart julfirande. Högtiden har givetvis en djup historisk förankring, så långt tillbaka att man rentav inte känner till den definitiva etymologiska roten till ordet “jul”. Men en sak är säker: Vintriga festligheter i Norden har sedan urminnes tider sammanfört folket. Tusentals år av kyligt glänsande snötäcken över mark och trädtoppar gjorde det lika mysigt som nödvändigt att samlas inomhus för en gnutta värmande uppmuntran. Vare sig detta medförde mjöd och offerdjur, vin och dans i kyrkan eller hustomtar och julgranar – den gemensamma mytologin band samman människorna. I modern tid är det en utmaning att uppnå sådan enighet folk emellan, men vi tjänar alla på att dra vårt strå till stacken.

Norden är unikt situerat för vinterfester. Foto: Suvad Mrkonjic/TT / Gorm Kallestad/NTB/TT

Att fira jul är att länka in sig en kedja bakåt i tiden, och ett motmedel mot vår tids splittring.

von Seth: Sverige är det perfekta landet för julen

Jimmie Åkessons uttalande om att stänga moskéer på partiets landsdagar ruskade liv i slumrande sjuklöverinstinkter från de övriga Tidöpartierna. Men 2022 års skolval visar att varken blockpolitiken eller SD-stigmatiseringen har någon framtid, skriver August von Seth.

Den nuvarande utvecklingen mot en mer pragmatisk samverkan mellan svenska riksdagspartier framstod som cementerad när Tidöavtalet presenterades. Valrörelsen 2022 kommer sannolikt framöver att forma hur de flesta unga väljare betraktar riksdagsarbetet framgent: Vikten av att finna kompromisser för landets bästa och minska ned på polariseringen ökar. Men en förlegad aversion mot åsiktsmångfald och samarbetsvilja lever än kvar i svensk politik. För att den ska tyna bort krävs det att forna politiska hegemoner elimineras.

De glada minerna har mulnat en smule efter SD-ledaren tal på landsdagarna. Foto: Jessica Gow/TT

Jimmie Åkessons tal väckte liv i slumrande sjuklöverinstinkter hos övriga Tidöpartier.

von Seth: Sjuklövern är inte död än

Till tonerna av medietystnad håller EU i dagarna på att förändras i kraftigt federalistiskt riktning. De till synes oundvikliga fördragsändringarna som är på väg ställer Sverige inför ett val: Swexit eller att försöka förbättra sin status och stärka sitt inflytande inför framtiden, skriver August von Seth.

Svensk medias bevakning av EU:s politiska utveckling och den kringliggande politiska debatten är tämligen undermålig. Enligt <a href="https://mediestudier.se/publikationer/eu-i-svenska-medier/" target="_blank" rel="noopener">rapporten</a> “Makten växer men färre bevakar den – om den krympta svenska korrespondentkåren i Bryssel”, utförd av Institutet för mediestudier, tycks Sveriges samlade journalistkår ha tappat intresset för EU:s verksamhet under de senaste åren.

Federaliseringen av EU tuffar vidare. Foto: Virginia Mayo/AP/TT

Till tonerna av medietystnad förändras EU i dagarna i kraftigt federalistiskt riktning. 

von Seth: EU-federalismen ställer Sverige inför ett val

Diskussionen om Israel och Palestina fastnar gärna i debatter om narrativ och språkbruk, snarare än i vad som faktiskt pågår i området. Det är hög tid för media och politiker att ta en titt på hur konflikten egentligen ser ut, och att sluta låna sin röst till olika desinformationskampanjer, skriver August von Seth.

Härom veckan återpublicerade en tidigare bekant till mig en två minuter lång video på sociala medier. Han publicerar inlägg hyfsat sällan, så jag navigerade till hans profil med försiktig nyfikenhet. Knappt 30 sekunder in i filmen hade mina farhågor bekräftats: Personen i fråga, som har kuwaitiskt medborgarskap, hyser ett Israelhat av sådan kaliber att han inte räds internetkrigande på lägsta nivå.

Att bränna israeliska flaggor har åter bivit populärt. Här från en demonstration 2017. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Palestinska styren har tackat nej till en tvåstatslösning sex gånger: 1938, 1948, 1967, 2000, 2001 och 2008.