Facebook noscript imagevon Seth: Partilotterier är ett hot mot demokratin
August von Seth
Krönikörer
von Seth: Partilotterier är ett hot mot demokratin
Det har stormat länge kring A-lotterierna. Foto: Pressbild
Det har stormat länge kring A-lotterierna. Foto: Pressbild

Den nyligen släppta utredningen om partilotterier bjuder bland annat på informationen att sådana är förbjudna i flertalet europeiska länder, vilket inte är ägnat att förvåna. Partier ska inte ha nära band till privata företag eller finansieras genom spelberoende, skriver August von Seth.

För en dryg vecka sedan redovisades den omdiskuterade utredningen om partipolitiska lotterier. När projektet att framställa promemorian tillkännagavs piskade Socialdemokraterna, som skulle drabbas hårdast om regelverket ändrades, snarast upp stämningen och anklagade regeringen för att vilja sätta krokben för den demokratiska oppositionen.

Men de påstådda demokratibeskyddarna i S underlåter att notera faktumet att en av deras största finansieringskällor i själva verket skadar de demokratiska värdena på en rad områden.

Läs även: Sjölander: Politik kan inte göra oss lyckliga

Fredagen den första mars överlämnade utredaren Gunnar Larsson det dokument som kommer att ligga till grund för framtida lagstiftning rörande lottförsäljning till förmån för enskilda politiska partier. Utredningens övergripande slutsats är att regelverket är alltför slappt, och slår fast att lotter inte är nödvändiga för något svenskt partis finansiering. Slutsatsen att partilotterier framstår som överflödiga inkomstkällor, till för att göra redan förmögna partiorganisationer ännu rikare, står nära till hands.

Det är inte första gången politiska lotterier, i synnerhet ett (1) partis sådana, skapar rubriker. 2017 rapporterade DN (4/9) att S-märkta slumpspel systematiskt drev tusentals utsatta personer till Kronofogden med hjälp av “offensiv marknadsföring”. Vad det begreppet innebar klargjordes till fullo i en rad läckor från ångerfulla medarbetare sex år därpå.

I en Expressen-artikel från ifjol (9/5) beskriver “Daniel” hur Reko Marketing AB duperade pensionärer med ohederliga försäljningsmetoder som att ljuga i syfte att relativisera konsumenternas prekära ekonomiska situation. Försäljare förväntades bluffa om “fattigpensionärer” i familjen för att sälja så många S-lotter som möjligt.

Konsumenterna i fråga har sällan vetskap om lottförsäljningens politiska ändamål; Reko Marketing AB är en del i en lång kedja operatörsbolag som bär upp den medvetet dolda ägarstrukturen. I detta fall anlitades de av Kombispel i Sverige AB, ett av två företag ägda av A-lotterierna. Det andra kallas Nordic Lottery AB, som har tre förgreningar: Nordic Lottery Nöjesspel, ISAB Ideella Spel samt Lottericentralen AB. Moderföretaget A-lotterierna skyfflar betydande vinstsummor direkt in i Socialdemokraternas partikassa.

En dryg månad efter uppdagandet av dessa oroväckande uppgifter tillsatte finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) en utredning i frågan.

Det var inte bara rätt beslut i ljuset av de uppkomna skandalerna rörande de socialdemokratiska skalbolagens ohederliga affärsmodell; anordnandet av lotterier för partifinansiering är ett ytterst vanskligt koncept även i teorin. Konceptet att uppmuntra enskilda till partidonationer genom att hopa samman samtliga tillgångar i en gemensam kassa, för att sedan betala ut en liten andel tillbaka till ett fåtal donatorer, skapar en tvivelaktig incitamentsstruktur.

Att stödja ett parti, vare sig med en röst eller frivilligt med eget kapital, borde enbart resultera i politisk “belöning” i form av allmännytta eller medlemskap. Väljare ska inte lockas att stötta ett partis verksamhet med individuella ekonomiska incitament. Det är skadligt för demokratin på samma sätt som om partiföreträdare skulle stå framför vallokaler och öppet köpa röster.

Dessutom öppnar partipolitiska lotterier upp för grumliga finansieringskällor och ger upphov till spelberoende.

Läs även: Göranson: Sverige behöver politiker som inger förtroende

Således är det inte förvånande att den generella europeiska normen för denna verksamhet är ett uttryckligt förbud. I utredningens kapitel “Internationell utblick” (sid. 42) beskrivs hur 15 länder, däribland Österrike, Frankrike och Spanien, inte beviljar licens åt denna typ av lotterier. Ett undantag nämns dock, nämligen Norge – ett annat skandinaviskt land med extensiv politisk erfarenhet av socialdemokrati vid makten.

Det är naturligtvis inget sammanträffande. Inte heller faktumet att ovan nämnda exempel på partilotterier är S-märkta – det är det enda partiet som driver lottförsäljning i en omfattande skala. För den skandinaviska socialdemokratiska rörelsen har lotterierna länge spelat en inkomstmässig nyckelroll: sedan S grundade A-lotterierna 1956 beräknas det att partiet tjänat över tre miljarder kronor på dess verksamhet.

Socialdemokraternas maktinnehav har garanterat A-lotteriernas lönsamhet: Företaget undantas det generella lotteriförbudet, spelskatten, kundkännedomskravet och kreditförbudet. Det stämmer att alla partier teoretiskt kan öppna lotterier, men givet S historia som folkrörelse är regelverket särskilt gynnsamt för just dem.

Den demokratiska problematiken är uppenbar: partier ska inte ha nära band till kommersiella företag. Allt annat påminner om unken korporativism. Därför förekommer “partiägda företag” oerhört sällan i Europas folkstyren.

Givet detta bör det inte råda något tvivel om att det svenska socialdemokratiska partiets lotteriverksamhet är skadlig för rikets demokrati, och således bör förbjudas. Utredaren fick i uppdrag att överväga två alternativ, där begränsningar ställs mot generellt förbud. De föreslagna författningsändringarna, bland dessa att införa informationsplikt och slopa undantaget från spelskatten, är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt är det utredningen kallar “alternativ ett” (förbud) den mer rimliga vägen att gå. Utredaren slår själv fast att partilotteriernas andel på spelmarknaden måste minska, och att lagstiftaren måste skrida till verket om den inte gör det. Det enskilt enklaste och mest effektiva sättet att få det till stånd är genom att ansluta sig till den kontinentala normen.

En fullvärdig demokrati som Sverige ska inte ha en förmögen politikerklass som utnyttjar makten för att sko sig på mänskliga svagheter, som för människor bakom ljuset för att tillskansa sig mer makt, och som i förlängningen skadar förtroendet för politiken i allmänhet.

Ett förbud mot partipolitiska lotterier skulle rätta till den historiska anomali som denna verksamhet utgör, och skulle vara ett hårt slag mot otillbörlig korporativism. Regeringen måste lyssna till sin demokratiska kompass och förbjuda partilotterier en gång för alla.

Läs även: Skogkär: Magrare gräddfil för partiernas lotterier

August von Seth

Oberoende konservativ samhällsdebattör
X: @augustvonseth