Många hoppades att den turkiske presidentens motsträvighet skulle avta efter vunnet val, men så har inte blivit fallet, och Turkiets motstånd har snarare hårdnat samtidigt som landets dubbelspel med Putins Ryssland fortsätter. När Sverige väl blir medlemmar i försvarsalliansen bör vi arbeta för att Nato antar en uteslutningsmekanism, skriver August von Seth.

Det turkiska presidentvalet genomfördes i maj. Regeringen, internationella bedömare och flertalet Turkietkännare gjorde bedömningen att Sveriges utsikter för att gå med i Nato skulle förbättras väsentligt efter att Erdogan säkrat sin maktposition. De förhoppningarna sköts ned nästan direkt efter valet, då Turkiets omvalde president upprepade sitt ressentiment mot Sverige och gav oss kalla handen – återigen. Det här politiska spelet kommer i slutändan ta slut, och när det väl är över och Sverige är fullvärdig medlem, måste dagens regering och framtida regeringar aktivt driva frågan om en uteslutningsmekanism.

Presidentvalsvinsten tycks inte gjort Erdogan vänligare inställd till Sverige. Foto: Emrah Gurel/AP/TT

Turkiets motstånd har snarare hårdnat samtidigt som landets dubbelspel med Putins Ryssland fortsätter.

von Seth: Natoansökan och Erdogans arrogans

Förra månadens största snackisartikel innehåller förvisso relevant kritik av Magdalena Andersons alarmism och oseriösa partipolitiserande. Men föreställningen att barn kan leva på havregryn allena, eller att inte också samhället har ett ansvar för det uppväxande släktet, bådar inte gott på tröskeln till en annalkande lågkonjunktur, skriver August von Seth.

Ja, detta är ännu en krönika om Lena Anderssons kontroversiella text från förra månaden. Debattören, vars heta tagning publicerades av borgerligt profilerade Svenska Dagbladet, blev på rekordtid närmast ett hatobjekt bland vissa vänsterorienterade opinionsbildare, och det tycks vara underförstått att alla blixtsnabbt måste bilda sig en åsikt om Anderssons pikanta åsikter. Således har jag, likt flera andra, beslutat att noga läsa denna text och gripits av dess bryska cynism. Till skillnad från flertalet debattinlägg rörande “Hungrar barnen är det föräldrarnas fel” (<a href="https://www.svd.se/a/Q7OlRV/hungrar-barnen-ar-det-foraldrarnas-fel-inte-ulf-kristerssons" target="_blank" rel="noopener">20/5</a>), som oftast begränsar sig till hushållens ekonomiskt tuffa läge, kan man också granska krönikan utifrån ett bredare samhällsperspektiv och ställa sig frågan – vem har egentligen ansvaret för svenska barn?

Lena Andersson och Margaret Thatcher – två själar och en tanke? Foto: Björn Larsson Ask/TT/ Maja Suslin/TT

Kritiken mot Anderssons partipolitiserande är relevant, men barn kan inte leva på havregryn allena.

von Seth: Lena Andersson som thatcheristisk milk snatcher

Det må vara förståeligt att ledaren för ett liberalt parti som i opinionsmätningarna ligger under riksdagsspärren känner ett behov av att hårdmarkera i olika frågor. Samtidigt döljer detta den samsyn som finns om regeringsarbetet mellan Tidöpartierna, ett samarbete som inte borde riskeras lättvindigt. Något även SD borde begrunda, som har sina egna problem med opinionsiffrona, skriver August von Seth.

I detta spända politiska läge måste Tidöpartierna lära sig att kroka arm och uppvisa enad front mot den hetsande politiska oppositionen. Detta gäller synnerligen Liberalerna och deras partiledare Johan Pehrson, men också SD till viss del – båda partier som befinner sig i en krånglig opinionsmässig situation.

Borde Åkesson och Pehrson lära sig hantera meningsskiljaktigheter internt snarare än för öppen ridå? Foto: Pontus Lundahl/TT

Påhopp Tidöpartierna emellan må vara förståeliga, men är på inget sätt konstruktiva. 

von Seth: Sitt ner i båten, Johan Pehrson! 

Den socialdemokratiska partiledarens humörsvängningar som på sistone förlänat henne smeknamnet ”Arga Andersson” är onekligen en självklar parallell till den amerikanske tidigare presidenten. Men en mer problematisk likhet är den strida strömmen av lögner, och utmålandet av politiska motståndare som ett hatspridande hot mot demokratin, skriver August von Seth.

Den socialdemokratiska oppositionsledaren har gjort sig känd för flertalet incidenter där hon i osvensk anda valt att onödigt piska upp tonläget – bland annat mot talmanspresidiet i riksdagen och KD-ledaren på damtoaletten. Hennes antisociala beteende är dock långt ifrån den mest skadliga aspekten i dagens politiska klimat. De senaste veckorna har Magdalena Andersson visat prov på att hennes orubbliga tendens att glida på sanningen, särskilt i frågor rörande regeringens politik, är allvarligt likt trumpisternas anammande av “alternativa fakta”.

Har Magdalena Andersson blivit en svensk Donald Trump? Foto: Anders Wiklund/TT / Tibor Illyes(AP/TT

Såväl humörsvängningarna som synen på politiska motståndares fakta är problematiska likheter.