Emmanuel Macrons idéer om aktiv industripolitik och att knyta ekonomin starkare till säkerhetspolitiken har poänger. Men hans idéer om att inte blanda sig i en eventuell konflikt mellan Kina och USA över Taiwan underminerar den västliga säkerhetspolitiken, skriver August von Seth.

På flyget hem från statsbesöket i Peking för ett par veckor sedan uttryckte Frankrikes president Emmanuel Macron en för det internationella samfundet nydanande åsikt: att Europa inte bör engagera sig i “främmande konflikter” likt frågan om Taiwans frihet från Kina. I samma <a href="https://www.politico.eu/article/emmanuel-macron-china-america-pressure-interview/" target="_blank" rel="noopener">intervju</a> med Politico, vars redaktionella innehåll tilläts redigeras av presidentens stab på Elyséepalatset, kommenterar han bryskt att Europa måste “stå emot trycket” från USA om att ge sitt militära stöd till amerikanska trupper, om olyckan skulle vara framme och krig bryter ut mellan Xi Jinpings Kina och Tsai-Ing Wens demokratiska utbrytarstat.

Frankrikes president Emmanuel Macron har träffat sin kinesiske kollega Xi Jinping. Foto: Thibault Camus AP/TT

Varför ska USA bry sig om Europeiska problem som Ukraina om Europa visar noll intresse för amerikanska problem?

von Seth: Macrons Taiwanpolitik riskerar Västs enighet

Timbrohöjdare kan lajva Foodorabud tills kossorna kommer hem, det förändrar inte faktumet att gigekonomin endast genererar usla löner och arbetsvillkor och inget annat. Det motiveras med att dessa utnyttjade får en ”arbetslivserfarenhet”, men det är en arbetslivserfarenhet som är värdelös på resten av den svenska arbetsmarknaden, skriver August von Seth.

I ur och skur kämpar cykelbuden på, iklädda en lysande rosa hjälm och uniform, med en enda uppgift för ögonen: att leverera restaurangmat till de som har råd. Uberchaufförerna tvingas köra långa nätter för en lön som, efter att alla kostnader betalats av, knappt får privatekonomin att gå ihop. Allt för att resenärerna tycker att de gamla taxibolagen är för dyra. De nygrundade bolagen som byggt upp dagens gigekonomi, med matbudsbolaget Foodora i spetsen, baserar sin affärsmodell på ett hänsynslöst utnyttjande av sina anställda.

Timbros Fredrik Kopsch arbetade några dagar i mars som Foodorabud. Foto: Pontus Lundahl / TT

Timbrohöjdare kan lajva Foodorabud tills kossorna kommer hem, det förändrar inte faktumet att gigekonomin endast genererar usla löner och arbetsvillkor.

von Seth: Den omoraliska gigekonomin

Efter drygt ett års krig är det uppenbart att Ukrainakriget utvecklat sig till en fullskalig kraftmätning mellan Ryssland och Väst, där temperaturen och insatserna hela tiden steg för steg har höjts och där sanktionsvapnet hela tiden vässats och förfinats, skriver August von Seth.

Redan innan Ryssland invaderade Ukraina för ett år sedan fanns det drygt tiotusen proryska trupper stationerade i flera ukrainska regioner nära den nordöstra gränsen. Som ett svar på Rysslands hybridkrig mot sin granne i syd presenterade EU sitt första sanktionspaket mot Vladimir Putins regim år 2014, och det skulle bli långt ifrån det sista. Sent i februari 2022 hölls ett extrainkallat möte där ledare från alla EU-länder deltog, varvid en rad sanktioner tillkännagavs. EU:s försvarsrepresentant Josep Borrell talade för alla när han utlovade starka och träffsäkra åtgärder mot den ryska regimen. Bland unionens snabbt framförhandlade sanktioner återfanns riktade sanktioner mot samtliga 351 ledamöter i ryska duman samt frysningar av Putins och hans utrikesministers tillgångar i Europa. Likväl presenterades småskaliga restriktioner beträffande handel mellan EU och de ryskkontrollerade områdena på Ukrainas territorium. Småpotatis i jämförelse med dagens åtgärder.

Putins Ryssland är alltmer pressat. Foto: Gavriil Grigorov

Efter drygt ett års krig är det uppenbart att Ukrainakriget utvecklat sig till en fullskalig kraftmätning mellan Ryssland och Väst.

von Seth: Ukrainakriget är världens största chicken race

Mycket kan sägas om Sabunis mediehantering och grodor, men hon lyckades baxa Liberalerna tillbaka till det borgerliga lägret innan hon tvingades tacka för sig. Och man kan anse vad man vill om Demiroks vandel i ungdomen, men en del tyder på att han kan göra samma sak med Centerpartiet, skriver August von Seth.

Centerpartiets nye partiledare has suttit på posten i drygt en månad. Den tidigare okontroversielle “Murre” från Linköping har plötsligt hamnat i den mediala stormens öga. Den nyblivne ledaren med invandrarbakgrund nu får disponera en roll som inte för särskilt länge sedan utgjorde tungan på vågen mellan riksdagsblocken, och som vid regeringskris eller val skulle kunna gör det igen. Detta efter en skakig period och samtidigt som han tyngs av personskandaler och att partiet backar. Ett uppmärksamt öga drar paralleller till 2019, då Liberalerna fick en ny partiledare i Nyamko Sabuni.

Är Demirok Centerpartiets Sabuni? Foto: Claudio Bresciani/TT / Johan Nilsson/TT / 

Man kan anse vad man vill om Demiroks vandel i ungdomen, men en del tyder på att han vill baxa Centern tillbaka till borgerligheten.