Efter nedlagd kärnkraft och Ukrainakrig med strypt rysk gas funderar tyska politiker desperat på subventioner som ett sätt att rädda kvar industrin i landet. Men att låna till subventioner är långsiktigt osunt och EU:s konkurrenskontroll lär inte uppskatta det heller. Tänker Sverige lära av Tysklands misstag och börja ta energifrågan på allvar? frågar sig Björn Törnvall.

Rösterna för att subventionera elintensiva tyska företag och till och med ge dem fasta elpriser för längre tidsperioder blir allt högre i den tyska röd-gul-gröna regeringskoalitionen. Eftersom tyska producenter kämpar med högre el- och gaspriser efter att landet tvingades sluta använda rysk gas, har bland andra ekonomiministern Robert Habeck (De gröna) <a href="https://www.euractiv.com/section/electricity/news/germanys-habeck-proposes-eu-backed-bloc-wide-industry-power-tariff/" target="_blank" rel="noopener"> föreslagit att subventionera elpriserna</a> för energiintensiva industrier som stål- eller kemiproducenter.

Angela Merkels gröna omställning vid vägs ände? Foto: Fabian Sommer/AP/TT

Det är verkligen bråttom nu att våra förtroendevalda slutar jaga politiska poäng i energifrågan.

Törnvall: ”Muttis Energiwende” vid vägs ände

Sedan Karl Hedin med emfas friats i både tingsrätt och hovrätt har ansvariga tillsynsmyndigheter konsekvent vägrat hjälpa honom att få upprättelse för ett uppenbart felaktigt åtal. Och nu senast meddelar Justitiekanslern att man framöver kommer att vägra svara på hans högst berättigade frågor. Är det ens lagligt?, undrar Björn Törnvall.

Sedan jag skrev boken Jakten på Karl Hedin – ett totalhaveri för rättvisan har Svea hovrätt i en dom den 14 oktober 202, fastställt Västmanlands tingsrätts friande dom för min vän Karl Hedin och hans anställde, som till en del ändå överklagades av den ansvarige miljöåklagaren Lars Magnusson vid Rema. Svea hovrätts dom vann till slut laga kraft 11 november 2022, utan att den överklagades.

justitiekansler Mari Heidenborg och hennes myndighet vill inte svara på frågor från Karl Hedin. Foto: Erik Simander/TT

Justitiekanslern meddelar att man framöver kommer vägra svara på fler frågor Är det ens lagligt?

Törnvall: Hedinhärvan och ”De Oberörbara i staten”

I takt med att allt fler får klart för sig att apokalypsen inte står för dörren den här gången heller och att kärnkraften är vida överlägsen de miljöfarliga vindsnurrorna, så har klimatismens prästerskap ytterligare höjt tonläget i det offentliga samtalet, skriver Björn Törnvall.

Regnet öser ned från lågt hängande skyar och de olikfärgade varningarna från SMHI tävlar om uppmärksamheten i alla media. Regnet är dock mycket välkommet efter försommarens alla varningar om den ”svåra torka”, som tidigare sades hota vår normala spannmålsexport, vår lättantändliga torra skog, arternas mångfald och hälsan hos våra betande djur. Nu gäller varningarna i stället översvämningar och nedrasade vägar.

Färgen på TV:s väderkartor har varit hett debatterade och uppfattats som klimatalarmistiska. Foto: Skärmavbild SVT.

När nu allt fler insett att apokalypsen inte står för dörren den här gången heller så höjs tonläget.

Törnvall: Klimatreligionens apostlar på offensiven

Vattenfalls senaste delårsrapport borde fått apokalypsens klockor att klämta för alla anhängare av grön omställning, elektrifiering av alltet och massiva industrisatsningar i norra Sverige. Men ingen tycks orka lägga hela pusslet och dra de självklara slutsatserna, skriver Björn Törnvall.

Vårt statliga energibolag Vattenfall kom nyligen ut med sin delårsrapport för perioden januari–juni 2023. Den borde, med sitt budskap om vindkraftens förödande inverkan på koncernens resultat, ha uppmärksammats stort i alla de medier som ständigt sjunger vindkraftens lov. Jag kunde dock inte se att den väckte någon särskild uppmärksamhet. Varför inte, undrar jag?

Vattenfall har släppt en klart knepig delårsrapport. Foto: Jessica Gow/TT

Kraven på snabb omställning till eldrift, när vi redan har en helt galen elmarknad, ger mig kalla kårar.