I attackerna mot skogsägares rätt till sin egendom och sin rätt att bruka den förekommer ofta uttrycket höga naturvärden. Genom att vara så oprecist och inbjuda till subjektiva tolkningar har begreppet öppnat för stor osäkerhet och många tvister. Särskilt vid nekade avverkningstillstånd, vid så kallade identifieringar av nyckelbiotoper, och vid krav på avsättning av skog till naturreservat eller naturskyddsområden.

Läs även: Korn: Nyliberalismens fiasko

Vad är då höga naturvärden? Den bästa förklararingen jag själv kan finna till innebörden av detta ofta missbrukade uttryck är samma som gäller för definitionen av vad som är konst: Det ligger i betraktarens öga.

Naturvårdsverket, vår statliga miljömyndighet som arbetar på uppdrag av regeringen, tolkar uttrycket så här:

En skog med höga naturvärden skiljer sig från en produktionsskog på många sätt. I skogar med höga biologiska värden är variation den viktigaste faktorn. En varierad skog ger fler livsutrymmen åt svampar, lavar, växter och djur. Variationen och de höga naturvärdena finns ofta i orörd skog, så kallad naturskog. Men även skogar med spår av människans påverkan kan ha höga naturvärden. Bondeskogen, där djuren förr betade och bonden tog virke och ved, är ofta artrik eftersom skogen är varierad med ljusluckor och träd i olika åldrar.

Det är i huvudsak verkets tolkning som styr användningen av uttrycket. Den känns dock lite för naturromantiskt färgad. ”Där djuren förr betade och bonden tog virke och ved” skall antagligen invagga oss i ljuva tankar på sedan länge svunna tider. De kommer dock aldrig tillbaka i verkligheten, hur mycket vi än försöker drömma oss tillbaka.

Höga naturvärden för vem eller vilka? Det ständigt missbrukade uttrycket allas vår skog pekar på att de höga naturvärdena skall gälla för alla. Kanske är det vår, i en internationell jämförelse unika allemansrätt, sedvanan som ger oss alla friheten att under ansvar röra oss i naturen på andras marker, som ligger bakom uppfattningen att skogen tillhör alla? Verkligheten är dock att den svenska skogen har cirka 300 000 ägare, bland dessa såväl bolag som enskilda privatpersoner, där de senare äger cirka 50 procent av den totala arealen.

Att producera skog och trävaror ger enligt naturvårdsverket uppenbart inga höga naturvärden. Bonden, som vanligen är skogens rätte ägare, är ofta beroende av skogen för sin verksamhets överlevnad. Men hans behov av att avverka sin mogna skog skall alltså stå tillbaka för den stadslevande allmänhetens krav på orörd gammelskog. Det handlar då om skog som planterades för 100–120 år sedan. Eller om mera långsamväxande skog i norra Sverige.

Ta som exempel en ”John Bauersk” mörk, trolsk 120-årig granskog med mycket grova träd och tät mossa på marken. Den säger sig många vilja spara, för att den är gammal och kanske spännande att vistas i. Om den får stå kvar i ytterligare 10–20 år är dock risken stor att den börjat angripas av granbarkborre eller av rotticka och röta. Skogen dör och blir känsligare för hårda vindar, bryts snart av och ramlar ned i stora vindfällen. Dessa skall då få lov att bli liggande kvar, som död ved i ett svårgenomträngligt virrvarr, för att ge näring åt ännu flera insekter, lavar och svampar.

Det är dessa höga naturvärden som ställs emot inkomsten för skogsägaren av planerade avverkningar och för landet av arbetet med att förädla virket till olika produkter, som människor över hela världen efterfrågar och har stor nytta av. Många privata skogsägare har idag mycket svårt att acceptera myndigheternas miljöaktivistiskt grundade sätt att låta sina egna tolkningar av svårdefinierade uttryck styra över skogsägarnas och deras familjers ekonomier och värdet av deras tillgångar.

Läs även: Göranson: Mellanöstern har anlänt och vad gör vi nu?

Ett annat uttryck som tyvärr ibland kräver tolkning i domstol är angelägna allmänna intressen. Ett undantag från den grundlagsskyddade rätten till egendom som återfinns i Regeringsformens andra kapitel paragraf 15, första stycket.

Vad är då det allmänna? Nationalencyklopedin definierar det, som stat, kommun och deras anställda.

Det kan tyckas märkligt, att det kan vara ett angeläget allmänt intresse att neka en skogsägare tillstånd till en avverkning av sin skog. När det ändå sker, skall en så kallad intrångsersättning betalas ut från staten. Den skall enligt Expropriationslagen (1072:19) vara marknadsvärdet av marken plus 25 procent. Skillnaden mellan anskaffningsvärdet för marken och ersättningen beskattas som inkomst av kapital med 27 proocent.

Nu vankas emellertid andra bullar för den som eventuellt nekas tillstånd till avverkning av sin fjällnära skog. I en ledare i tidningen ATL 15/2 under rubriken Grundlurad på grundlagens egendomsskydd, berättar Anders Gustafsson om hur staten, efter beslut i Skatteverket om beskattning av intrångsersättning för nekad avverkning av fjällnära skog, nu ”tar igen på gungorna vad den förlorar på karusellerna”. En tänkvärd berättelse, hämtad ur dagens verklighet, som gör Astrid Lindgrens saga om ”Pomperipossa i Monismanien” med sina 102 procent i skatt på inkomsten till en ganska lindrig belastning för den skattskyldige.

På en skriftlig fråga från Helena Lindahl (C) till finansminister Elisabeth Svantesson (M) (se Skattereglerna för intrångsersättning vid nekat avverkningstillstånd av fjällnära skog (Skriftlig fråga 2023/24:585 av Helena Lindahl (C)) | Sveriges riksdag (riksdagen.se)) om ministern är beredd att ta några initiativ mot bakgrund av Skatteverkets nya tolkning, hänvisade Svantesson till Skatteverkets uppfattning och tillade:

Det är Skatteverket, som tillämpande myndighet, och i slutändan förvaltningsdomstolarna, som tolkar innebörden av gällande lagstiftning. Regeringskansliet kommer att analysera konsekvenserna av Skatteverkets ställningstagande.

Jag kan bara hoppas att den konsekvensanalysen utmynnar i att detta märkliga sätt att särbehandla ägare av skog som anses vara fjällnära snarast rättas till. Nuvarande situation kan annars upplevas som ännu ett sätt att, liksom tidigare, försöka förhindra skogsbruk i en stor del av norra Sverige. Det går verkligen inte an.

Läs även: Törnvall: Attacken mot äganderätten är ett hot mot vårt välstånd