En rättsstat prövas när dess friheter används för att begränsa andras. Sverige måste våga dra gränsen mellan religionsfrihet och religiös makt, skriver Michael Merdoyo.

Europaparlamentets nyligen antagna resolution om islamistisk infiltration och Muslimska brödraskapets inflytande väcker en större fråga: Hur stark är rättsstaten när dess egna friheter används för att utmana den? Sveriges och Europas rättsordningar växte fram genom konflikter om religionens, statens och individens ställning. De principer som då utvecklades måste kunna försvaras även när uppfattningarna om dem skiljer sig åt. I dag möts människor med olika erfarenheter och uppfattningar om förhållandet mellan individ, religion och stat. Problemet är inte mångfalden utan att samma rättigheter ges olika innebörd beroende på vem som gör anspråk på dem.

Sverige måste våga dra gränsen mellan religionsfrihet och religiös makt

Debatt: Vem äger definitionen av våra friheter?

Vänsterpartiet har gjort bedömningen att det lönar sig att liera sig med muslimer och islamister. Men islamisterna ser V som nyttiga idioter, och det gemensamma hatet mot Israel övertrumfar hbtq-frågorna, skriver Leif Kullberg.

Under Vänsterns (V, S och MP) fanor samlas vänsterns traditionella tankegods om jämlikhet, hbtq-frågor, klimatagendan och allas lika värde i bland annat invandringsfrågor. Dessutom har framför allt Vänsterpartiet gjort bedömningen att det lönar sig att liera sig med muslimer och islamister för att öka sitt väljarunderlag, och V ger därför muslimer och islamister en räkmacka in i den svenska politikens finrum. Naturligtvis är muslimer och islamister inte sena att utnyttja den inbjudan från ett svenskt riksdagsparti för att få makt och inflytande för sina värderingsfrågor. De ser Vänsterpartiet som ”nyttiga idioter”. Givetvis är den inbjudan betydligt mer värd än det egna partiet Nyans, som står långt ifrån riksdagen. Där har vi förklaringen till att partiet Nyans i utanförskapsområden i det närmaste förlorade alla sina tidigare väljare och att V ökade med motsvarande antal väljare. Inom västvärldens politik anses extremhögern vara den mest transfobiska, och egentligen borde det vara mera logiskt för muslimer och islamister att liera sig med extremhögern eftersom båda grupperingarna delar samma transfobiska värderingar. Ändå väljer muslimer och islamister företrädesvis Vänsterpartiet. En betydande imam i USA förklarade nyligen varför islamister gärna gör gemensam sak med den politiska vänstern: Vänstern är så dum att den inte begriper att den blir utnyttjad och infiltrerad, och Vänstern har varken värderingar eller principer.

Vänsterpartiet ökade kraftigt i utanförskapsområdena i valet. Foto: Vänsterpartiet/Pressbild.

Pride-flagga i ena handen, Palestinaflagga i den andra – var finns konsekvenstänket?

Debatt: Agerar Vänsterpartiet ”nyttiga idioter” för islamismen?

Magdalena Andersson har hoppat av en gång och röstats bort en gång sedan valet. Varje dag med rödgrönt tjafs är en förlorad dag för Sverige – låt Tidöpartierna ta över, skriver Markus af Jochnick.

Idag har det gått 40 dagar sedan Magdalena Anderssons ”valseger” och det enda som hänt (förutom att hon slafsat i sig en segertårta) är att hon hoppat av självmant en gång och blivit bortröstad en gång. I övrigt endast massa internt tjafs inom hennes ”vinnarlag”. Plus en del kaos med inkuppade vänsterpartister och miljöpartister och flera fall av misstänkt valfusk. I Borlänge har polisen genomfört gryningsräder kopplat till detta valfusk. Gryningsräder efter ett riksdagsval, sug på den! Känns inte jättestabilt. Det är ärligt talat ovärdigt. Ett rent hån mot väljarna. Oavsett vad man röstat på. Men att det är vänstersidan som är inblandad är verkligen ingen skräll.

Rödgrönt tjafs och misstänkt valfusk – Tidöpartierna måste få ta över igen

Debatt: Dags att kasta in handduken, Magdalena Andersson

Ryssland försvarar sina kärnvapenbaser, USA bevakar sitt revir, Kina vill in i spelet och EU försöker sätta reglerna. Arktis har blivit stormakternas nya lekplats. För Sverige är insatserna allt annat än lek, skriver Hugo Hobring.

På Kolahalvön, nära norska gränsen, ligger några av Rysslands viktigaste militärbaser. Härifrån ska Nordflottans kärnvapenubåtar kunna överleva ett angrepp och slå tillbaka. För Moskva handlar Arktis inte om vykort med isbjörnar. Det handlar om militär överlevnad. Men Ryssland är inte ensamt på skolgården. Den 20 oktober<a href="https://commission.europa.eu/news-and-media/news/eu-strategy-rapidly-changing-arctic-2026-10-20_en"> presenterade EU sin nya Arktisstrategi</a>. Säkerhet, övervakning och skydd av kritisk infrastruktur får större utrymme. En region som länge förknippats med klimatforskning har blivit en arena för maktpolitik.

Den amerikanska ubåten USS Hartford har brutit igenom isen under en militärövning norr om Alaska 2018. Foto: Privat/Michael H. Lee/US Navy

Sverige kan inte stå vid staketet och titta på när reglerna skrivs om