Agnes Wold, Jan Emanuel, Henrik Jönsson och Aron Flam. Fyra kända svenskar man försökt cancellera den senaste veckan. Varför accepterar vi denna vuxenmobbning? Detta skriver sverigedemokraten Sanda Anton Henriksson.

Varje dag lär vi våra barn att inte mobba.

Är det verkligen okej när vi själva gör det? Foto: La Fabbrica Dei Sogni, Unsplash

Agnes Wold • Jan Emanuel • Henrik Jönsson • Aron Flam

Debatt: Varför tolererar vi mobbningspolitiken?

Det ser mörkt ut för Iran och dess folk, fångade i mullornas kraftmätning med Donald Trump. Men det finns fortfarande en chans – Reza Pahlavi. Detta skriver Leili Yazdani, Laya Bolouritabrizi och Armin Firouzbakhsh.

I januari 2026 inleddes Lejon-och-sol-revolutionen i Iran, och ett namn bars av miljontals röster genom gatorna. Ett namn som kom att symbolisera folkets enighet och tillit i kampen för frihet: Kronprins Reza Pahlavi, som i april bjöds in till Sveriges riksdag och höll tal. 
 Kronprins Reza Pahlavi, son till Irans tidigare shah, Mohammad Reza Pahlavi, var arvtagare till tronen innan den islamiska revolutionen i Iran skedde år 1979. 
 Efter att monarkin avskaffades när Mohammad Reza Shah avstod från att behålla makten med våld mot sitt folk, har kronprinsen levt i exil sedan 18 års ålder. Sedan dess har han i decennier kämpat och vuxit fram som den mest kända kämpen för det iranska folkets frihet, rättigheter och valfrihet — mot den islamiska regimen. 
 Det är värt att lyfta fram att stödet till kronprinsen kommer i mångfacetterad form från människor ur olika samhällsgrupper. 
 Bland hans anhängare finns människor med olika politisk bakgrund som förenas i ett gemensamt mål — ett fullständigt slut på den islamiska republiken, samt en demokratisk övergång. 
 Genom alla år av engagemang har han konsekvent visat att hans mål inte är att återinföra monarkin eller själv bli kung. Snarare uttrycker han sin position som en ledarfigur för övergångsperioden till ett fritt och demokratiskt Iran — där folkets val kommer att definiera om framtiden ska styras genom republik eller konstitutionell monarki, med demokrati och sekularism som gemensam grund. 
 Budskapet han fört fram är riktat mot att samla oppositionen i en bred nationell front mot den islamiska republiken. Han har lyckats ena republikaner, monarkister, tidigare politiska fångar, arbetare, studenter samt olika etniska och religiösa grupper under Irans historiska lejon-och-sol-flagga. 
 Under den senaste tiden har kronprins Reza Pahlavi mött allt från idrottare och tidigare marxister till nationalistiska grupper, etniska minoriteter och olika oppositionella rörelser. Det visar att han inte vill utesluta någon som tror på ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran, utan strävar efter att samla alla iranier oavsett politisk bakgrund i arbetet för landets framtid. Med experter och teknokrater har han förberett och presenterat Iran Prosperity Project. Det fungerar som en färdplan från första ögonblicket efter regimens fall och framåt, uppdelad i tre faser: de första 180 dagarnas akutfas, stabiliseringsfasen och den långsiktiga reformfasen. 
 Detta ramverk, specialiserat för återuppbyggnad efter ett regimskifte, fokuserar på stabilitet och minskad risk för maktvakuum eller inbördeskrig. 
 Kronprinsen uppmanar länder att stötta det iranska folkets rätt till frihet och menar att ett fritt Iran — om omvärlden väljer att stå på rätt sida av historien — inte bara kommer att vara en fredlig allierad utan också bidra ekonomiskt, kulturellt och civilisatoriskt. Vi vill därför rikta kritik mot svensk media som ofta skuldbelägger kronprins Reza Pahlavi för hans koppling till sin far Mohammad Reza Pahlavi styre, och försöker framställa det som att kronprinsens politiska mål skulle vara att återinföra monarkin och återta tronen. Detta är en felaktig bild och denna typ av desinformation bör upphöra.

Irans framtid? Irans förflutna? Båda två? Foto: Steffen Wurzel, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

För ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran

Debatt: Kronprins Reza Pahlavi är Irans bästa hopp

Antisemitismen är Europas mest utbredda, historierika och socialt accepterade form av rasism. Det är chockerande att komma till insikt om hur mäktig den ännu är, mer än 80 år efter Förintelsen. Detta skriver Jehoshua Kaufman.

Antisemitism är judehat, men få vill kännas vid åsikten. <a href="https://www.statista.com/statistics/1616141/antisemitism-index-score-by-country-in-europe/?srsltid=AfmBOop790q9ucsIWBEqpc9_6WKaB717dwDv9xsn24G2zznwZYcOH8Y0">Trots det är enligt en undersökning 26 procent av européer antisemiter</a>. Låt oss översätta detta till kött och blod. 13 miljoner spanjorer är antisemiter. 15 miljoner Italienare har också kvalat in, medan ”endast” en halv miljon svenskar ingår i kategorin. Överallt, inklusive de nordiska länderna, finns grova fördomar mot judar.

Det är svårt att leva omgiven av fiender. Foto: Danny Howe, Unsplash

Debatt: 150 miljoner européer hatar mig

Starka och välorganiserade grupper kämpar med varandra om statens ynnest och skattepengar. De funktionshindrade är inte en av dessa, men de är i mest behov av stöd. Detta skriver Elisabeth Landgren från Medborgerlig samling.

Föreställ dig ett liv där frihet, trygghet och framtidstro inte är en självklarhet. För oss som har turen att ha kropp och hjärna i ett hyggligt skick är just den verkligheten lite svår att ta in. Den bristen på insikt märks tyvärr plågsamt väl hos våra karriärpolitiker. Ett tydligt exempel på detta kom så sent som fredagen den 22 maj 2026, då regeringen återigen valde att möta akuta och svåra problem med ännu en utredning. För alla de som hoppats på en nödvändig indexhöjning av stödet till funktionshindrade blev Tidöpartiernas besked inget annat än en “långnäsa” – en ren skymf mot de människor som är i absolut störst behov av omsorg, stöd och hjälp för att klara sin vardag.

Hmm... Har vi inga genuscertifieringar eller IS-återvändare vi kan lägga pengarna på istället? Foto: Annie Spratt, Unsplash

I välfärdslandet Sverige får de i mest behov av stöd minst av det