Om partierna inte ens kan enas om regeringsbildningen, hur ska de då kunna styra landet i fyra år? Valet 2026 visade hur jämnt och djupt delat Sverige har blivit, skriver Karl Mattias Bergsten.

Demokrati bygger på en enkel idé: medborgarna röstar, makten fördelas och den regering som får väljarnas förtroende tar ansvar för landet. Men den politiska situation som Sverige befinner sig i efter valet 2026 väcker en obekväm fråga: Vad händer när valet är avgjort, men ingen tycks kunna omsätta resultatet i ett fungerande styre? Valet gav den rödgröna oppositionen en knapp parlamentarisk fördel med 176 mandat mot 173 för det borgerliga blocket. Samtidigt har försöken att bilda regering stött på betydande problem, och Magdalena Anderssons första försök att bli godkänd som statsminister har misslyckats. Det är svårt att bortse från det faktum att de partier som gick till val på att de var redo att ta över regeringsmakten nu verkar ha svårt att enas om hur ett sådant maktövertagande faktiskt ska gå till. För många väljare uppstår därför en rimlig fråga: Om man inte kan komma överens om regeringsbildningen, hur ska man då kunna komma överens om att styra landet under de kommande fyra åren?

Riksdagens ledamöter under statsministeromröstningen den 15 oktober. Foto: Riksdagsförvaltningen.

Tre mandat skiljer blocken åt – den som tar makten måste kunna samla ett delat land

Debatt: Valet och frågan om demokratins effektivitet

Region Stockholm är inte Socialdemokraternas egendom. Att skjuta upp fullmäktige för att slippa förlora ordförandeposten är att ändra spelreglerna, skriver Pushpit Singh.

Det är mycket anmärkningsvärt att Socialdemokraterna väljer att skjuta upp regionfullmäktiges sammanträde i Stockholm när de riskerar att förlora ordförandeposten till Moderaterna. Istället för att låta de folkvalda rösta väljer Aida Hadzialic (S) och Socialdemokraterna att skjuta upp sammanträdet. Det väcker en fråga: Gäller demokratins spelregler bara när Socialdemokraterna själva får behålla makten? Socialdemokraterna har inte lyckats samla tillräckligt stöd för att bilda ett nytt styre i Region Stockholm. Samtidigt har de valt att hålla Vänsterpartiet utanför förhandlingarna. Vänsterpartiet har därför öppnat för att rösta på Moderaternas kandidat Axel Conradi till ordförandeposten.

När V öppnade för en moderat ordförande sköts mötet upp

Debatt: Låt regionfullmäktige avgöra vem som ska styra Stockholm – inte Socialdemokraterna

Brottet är begånget och straffet avtjänat – men stämpeln sitter kvar för alltid. Ett förövarregister gör ett straff på tre år till livstid i praktiken, skriver Carl Johansson.

Tänk dig att du blir av med körkortet efter en fortkörning. Du avtjänar din påföljd och får tillbaka körkortet. Men varje gång du kör igenom ett trafikljus blinkar en varningssignal om att du en gång körde för fort och anses ”farlig” i trafiken. För alltid. De flesta skulle se orimligheten direkt: brottet är begånget, straffet avtjänat, men konsekvensen fortsätter som om ingenting hänt. Det är exakt den principen Sverige riskerar att införa med förslaget om ett förövarregister, eller när privatpersoner tar saken i egna händer och hänger ut folk som fått en fällande dom eller, ännu värre, inte ens dömts. Om ett straff aldrig tar slut spelar det ingen roll om domstolen kallar det tre år eller livstid. Idén bakom förslaget

När straffet är avtjänat ska det vara slut, menar skribenten. Ett förövarregister skulle göra det omöjligt. Foto: Pawel Czerwinsk/Unsplash

Ett förövarregister gör att straffet aldrig tar slut – även för den som dömts oskyldig

Debatt: Kalla det vad det är: Ett livstidsstraff

Bilar, affärer och kyrkor brinner i Frankrike. Ändå beskriver svenska medier våldet som gymnasieprotester. Kritik av massinvandring räcker för att stämplas som högerextremist, medan vänsterns våld kallas aktivism, skriver Birger Salt.

Frankrike brinner, och det beror inte på skogsbränder. Bilar, affärer, kyrkor och en och annan människa har satts i brand av vänsterns ligister. Fast det är inte det man läser om i svenska traditionella medier, utan där handlar det om gymnasieprotester. Jag ska förklara varför. Det finns knappt några vänsterextremister enligt våra traditionella medier! Om vi börjar till höger, så är du automatiskt en högerextremist när du ägnar dig åt: kritik av massinvandring, tal om ”folkutbyte”, motstånd mot mångkultur, eller skepsis mot etablissemangets narrativ. Detta kan alltså räcka för att bli stämplad som högerextremist. Jag antar att jag faller in som högerextremist i denna diffusa definition eftersom jag bland annat är för en stram migrationspolitik.

Vänsterns våld kallas aktivism medan högerväljare stämplas som extremister