”Jag vill minska utsläppen. Jag vill återställa natur. Jag vill plantera fler skogar än pekpinnar. Jag vill se fler bevattningssystem än presskonferenser. Och jag vill att klimatpolitiken ska handla lika mycket om vad vi bygger upp som om vad vi avstår från” skriver debattören.

Jag såg ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon häromdagen. En forskare berättade om klimatförändringarna, om utsläppen och om varför vi måste minska dem. Jag satt framför tv:n och nickade.

”Den gröna muren” som ska stoppa Sahara-öknens utbredning. Bild: Foto di Agenzia Dire/CC BY-SA 4.0

”Jag vill plantera fler skogar än pekpinnar”

Debatt: Hur hjälper vi naturen att återhämta sig?

Krigets lagar är en papperstiger som ingen krigförande part respekterar. Om inte Europa inser att säkerheten vilar på eget försvar snarare än överenskommelser, står vi sämre rustade än vi tror, skriver Leif Kullberg.

Västvärlden med EU, Nato och FN drar gärna stora växlar på de överenskommelser som efter både första och framför allt andra världskriget benämns ”krigets lagar”.

Svenska soldater under försvarsövning. Arkivbild. Foto: Szilas, CC BY-SA 4.0.

”Väljare med egen tankeförmåga måste ställa sig frågan vem som blir kvar att betala”

Debatt: Krigets lagar är en tandlös papperstiger

Miljöpartiet vill göra Sverige till ett föregångsland i klimatomställningen. Fossila alternativ ska bli dyrare, klimatinvesteringarna större och Sverige ska bidra ekonomiskt till omställningen internationellt. Men hur länge kan detta motiveras utan att väga in Sveriges faktiska utgångsläge?

Naturvårdsverket redovisar för 2024 territoriella utsläpp på 48,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Samtidigt var nettoupptaget inom markanvändning och skogsbruk drygt 54 miljoner ton. Posterna redovisas separat, men det redovisade upptaget var alltså större än våra territoriella utsläpp.

”Sverige ska göra mer och svenskarna betala mer”

Debatt: Är Miljöpartiet Sveriges farligaste parti?

AI borde hjälpa oss att växa, inte bara att producera snabbare. Men i praktiken tar den ifrån oss den inre process där bildningen föds, skriver Björn Axén.

Tidigare i år såg jag filmen Metropolis som handlar om människans roll i maskinsamhället. Under de knappt 100 år som gått sedan premiären har tekniken utvecklats enormt och maskinen kommit allt närmare människan. Mitt under filmen slog en tanke mig, en tanke som legat och grott under en längre tid. Om spänningen i hur artificiell intelligens (AI) förstärker skiljelinjen mellan vad som kan kallas produktivitet och bildning.

Med AI riskerar vi att förlora den inre process där bildningen föds, menar debattören. Foto: Kelly Sikkema/Unsplash

”Vi behöver inte en kvantitativ ökning utan en kvalitativ förbättring”