I Sverige ska ett franskt bolag bygga en AI-superdator med amerikanska chip. Microsoft utvecklar egna processorer och Elon Musk vill resa en egen halvledarfabrik. Frågan är vem som ska äga framtiden, skriver Hugo Hobring.

Det är lätt att tro att AI-kapplöpningen avgörs av vem som skapar den smartaste modellen. Men bakom chattfönstret döljer sig en betydligt mindre romantisk verklighet av fabriker, elledningar, kreditavtal och politiska tillstånd. Där finns också den verkliga makten. Den som kontrollerar infrastrukturen får nämligen inflytande över vad andra över huvud taget kan bygga. Ta den svenska nyheten. Franska Scaleway ska etablera sin första AI-superdator utanför Frankrike, här i Sverige, med processorer från amerikanska AMD. Det är goda nyheter för Europas tillgång till beräkningskraft. Men det illustrerar också skillnaden mellan att hysa infrastrukturen och att äga tekniken. Att en server står på svensk mark säger föga om vem som sätter villkoren. På andra sidan Atlanten pågår en kapplöpning om att slippa vara kund. Den 12 oktober presenterade Microsoft Maia 300 och talar om att använda över en miljon egna AI-chip nästa år. Elon Musks Terafab är ännu en plan, inte en färdig fabrik, men ambitionen är talande: Tesla och SpaceX vill kontrollera mer av halvledartillverkningen själva.

Hugo Hobring menar att den som kontrollerar chipen också styr vad andra kan bygga. Foto: Privat, Laura Ockel/Unsplash.

Makten över AI ligger inte i modellerna – utan i chipen, elen och kapitalet

Debatt: Vem äger egentligen framtiden?

En dömd barnamördare som numera ser sig som kvinna flyttades till en kvinnoanstalt, där han trakasserar och hotar. Könsbyteslagen har gjort kön till en administrativ fråga, och Kriminalvården tiger, skriver Bo Friden.

Den 1 juli 2025 ändrades den s.k. könsbyteslagen. Åldern för att själv få avgöra vilket kön man tillhör sänktes från 18 till 16 år. Man behöver heller inte längre uppvisa ett medicinskt konstaterande, en diagnos, om att man lider av könsdysfori. Den nya lagen innebär att det är tillräckligt med ett intyg från läkare eller psykolog, ett intyg som bekräftar det kön man själv ser sig tillhöra, för ett juridiskt könsbyte.

Anstalten i Ysatd. Arkivbild. Foto: Jorchr, CC BY-SA 3.0.

Barnamördare placerades bland kvinnliga fångar

Debatt: När minoriteter styr ett majoritetssamhälle

Andreas Norlén måste bita ifrån och sätta en tidsgräns för regeringsbildningen. Om partierna inte kan ta ansvar kanske väljarna måste få säga sitt igen i ett nyval, skriver Lars Ört.

Sverige behöver en regering, inte en ändlös process där partiledarna kan tacka nej och talmannen tar ytterligare tid på sig. Vad håller talmannen på med? Jag har länge haft förtroende för Andreas Norlén och uppskattat hans sätt att sköta sitt uppdrag. Men nu måste han bita ifrån. När regeringsbildningen förvandlas till ett utdraget politiskt spel måste någon sätta ned foten. Den någon är faktiskt talmannen.

Talman Andreas Norlén leder regeringsbildningen. Foto: Johan Jönsson (Julle), CC BY-SA 4.0.

Ingen ska kunna hålla processen som gisslan genom att tveka eller tacka nej

Debatt: Hur länge ska talmannen låta politiskt käbbel gå före ansvar?

Centerpartiet anklagar Sverigedemokraterna för extremism, och vill därför inte sitta i en regering där SD har inflytande. Anklagelsen kan prövas. Extremt är inte ett skällsord. Det är en hållning som ligger långt från det egna antagandet, och som behålls sedan antagandet fallit, skriver Bengt Holmgren och Lars Bernhoff.

1975 antog riksdagen, med brett stöd, riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken. De tre målen var jämlikhet, valfrihet och samverkan. Valfriheten innebar att den som invandrat skulle kunna behålla språk och kultur. Jämlikheten innebar arbete, bostad och utbildning på samma villkor som andra, inte att den nyanlände genast skulle ha allt. Staten tog på sig att ordna villkoren. Anpassningen skulle inte i första hand vara den inflyttades. Den linjen avbröts inte. Den skrevs om. 1997 lade den socialdemokratiska regeringen propositionen Sverige, framtiden och mångfalden. Riksdagen godkände målen i december. En samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund. Lika rättigheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Särskild inriktning på egen försörjning. Säråtgärder bara den första tiden. Det var inte en ny lag om mångkultur. Det var mångfalden som grund för den vanliga politiken. Centerpartiet skrev inte propositionen. Partiet satt i opposition och väckte egna motioner. Det reserverade sig inte mot mångfaldsmålet. Året efter var hållningen partiets egen. I motion 1998/99:Sf608 skrev Lennart Daléus att det mångkulturella samhället existerar, och att Centerpartiet vill att samhället utvecklas på en mångkulturell grund.

Centerpartiet behöll en politik vars egna kalkyler hade spruckit