<div>Idag är mors dag, men vad säger resten av året om Sveriges syn på moderskap? Budskapet till unga kvinnor är tydligt: barn kostar dig din frihet. Detta skriver Max Pelin och Juliette Walldov från KDU.</div> <div> </div>

Barnafödandet i Sverige är rekordlågt. 2025 sjönk fruktsamhetstalet till 1,42 barn per kvinna, den lägsta nivån sedan statistiken började föras. Bara 97 500 barn föddes, det lägsta antalet på 23 år. Det är ett samhällsproblem som kräver både politiska reformer och en ärlig debatt om varför allt färre väljer att bli föräldrar.

Det viktigaste jobbet som finns. Foto: Jon Flobrant, Unsplash

Som vi behandlar våra mödrar är det knappast märkligt att barnafödandet faller

Debatt: KDU – Varje dag bör vara mors dag

Som en del i de ständiga försöken att fixa den svenska skolan har våra politiker och byråkrater bestämt att de behöver mer snarare än mindre kontroll. Detta är ett problem, skriver rektor Stefan Häggström.

Det talas ofta om ordning och reda i svensk skola. Om granskning, uppföljning och ansvar. Men allt färre verkar vilja tala om vad som faktiskt hänt de senaste åren: staten har steg för steg byggt upp ett kontrollsystem som lägger ett allt tyngre administrativt tryck på friskolors skolhuvudmän, rektorer och lärare.

Om eleverna bara visste vad deras lärare har att hantera så skulle de inte klaga så mycket över proven. Foto: Wesley Tingey, Unsplash

Problemet är för mycket politik, inte för lite

Debatt: Bort med tassarna från skolan, politiker

Agnes Wold, Jan Emanuel, Henrik Jönsson och Aron Flam. Fyra kända svenskar man försökt cancellera den senaste veckan. Varför accepterar vi denna vuxenmobbning? Detta skriver sverigedemokraten Sanda Anton Henriksson.

Varje dag lär vi våra barn att inte mobba.

Är det verkligen okej när vi själva gör det? Foto: La Fabbrica Dei Sogni, Unsplash

Agnes Wold • Jan Emanuel • Henrik Jönsson • Aron Flam

Debatt: Varför tolererar vi mobbningspolitiken?

Det ser mörkt ut för Iran och dess folk, fångade i mullornas kraftmätning med Donald Trump. Men det finns fortfarande en chans – Reza Pahlavi. Detta skriver Leili Yazdani, Laya Bolouritabrizi och Armin Firouzbakhsh.

I januari 2026 inleddes Lejon-och-sol-revolutionen i Iran, och ett namn bars av miljontals röster genom gatorna. Ett namn som kom att symbolisera folkets enighet och tillit i kampen för frihet: Kronprins Reza Pahlavi, som i april bjöds in till Sveriges riksdag och höll tal. 
 Kronprins Reza Pahlavi, son till Irans tidigare shah, Mohammad Reza Pahlavi, var arvtagare till tronen innan den islamiska revolutionen i Iran skedde år 1979. 
 Efter att monarkin avskaffades när Mohammad Reza Shah avstod från att behålla makten med våld mot sitt folk, har kronprinsen levt i exil sedan 18 års ålder. Sedan dess har han i decennier kämpat och vuxit fram som den mest kända kämpen för det iranska folkets frihet, rättigheter och valfrihet — mot den islamiska regimen. 
 Det är värt att lyfta fram att stödet till kronprinsen kommer i mångfacetterad form från människor ur olika samhällsgrupper. 
 Bland hans anhängare finns människor med olika politisk bakgrund som förenas i ett gemensamt mål — ett fullständigt slut på den islamiska republiken, samt en demokratisk övergång. 
 Genom alla år av engagemang har han konsekvent visat att hans mål inte är att återinföra monarkin eller själv bli kung. Snarare uttrycker han sin position som en ledarfigur för övergångsperioden till ett fritt och demokratiskt Iran — där folkets val kommer att definiera om framtiden ska styras genom republik eller konstitutionell monarki, med demokrati och sekularism som gemensam grund. 
 Budskapet han fört fram är riktat mot att samla oppositionen i en bred nationell front mot den islamiska republiken. Han har lyckats ena republikaner, monarkister, tidigare politiska fångar, arbetare, studenter samt olika etniska och religiösa grupper under Irans historiska lejon-och-sol-flagga. 
 Under den senaste tiden har kronprins Reza Pahlavi mött allt från idrottare och tidigare marxister till nationalistiska grupper, etniska minoriteter och olika oppositionella rörelser. Det visar att han inte vill utesluta någon som tror på ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran, utan strävar efter att samla alla iranier oavsett politisk bakgrund i arbetet för landets framtid. Med experter och teknokrater har han förberett och presenterat Iran Prosperity Project. Det fungerar som en färdplan från första ögonblicket efter regimens fall och framåt, uppdelad i tre faser: de första 180 dagarnas akutfas, stabiliseringsfasen och den långsiktiga reformfasen. 
 Detta ramverk, specialiserat för återuppbyggnad efter ett regimskifte, fokuserar på stabilitet och minskad risk för maktvakuum eller inbördeskrig. 
 Kronprinsen uppmanar länder att stötta det iranska folkets rätt till frihet och menar att ett fritt Iran — om omvärlden väljer att stå på rätt sida av historien — inte bara kommer att vara en fredlig allierad utan också bidra ekonomiskt, kulturellt och civilisatoriskt. Vi vill därför rikta kritik mot svensk media som ofta skuldbelägger kronprins Reza Pahlavi för hans koppling till sin far Mohammad Reza Pahlavi styre, och försöker framställa det som att kronprinsens politiska mål skulle vara att återinföra monarkin och återta tronen. Detta är en felaktig bild och denna typ av desinformation bör upphöra.

Irans framtid? Irans förflutna? Båda två? Foto: Steffen Wurzel, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

För ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran