Kommunalrådet som ansvarar för mänskliga rättigheter i Malmö delar ett klipp där Muammar Khadaffi hävdar att västvärlden är ”barbarisk”. Hon borde fundera på varför hon fått det uppdrag hon har. I Libyen finns inga kommunalråd för mänskliga rättigheter.

”Och denna värld, som lurar er och påstår sig vara civiliserad. Det är en barbarisk, ociviliserad, efterbliven och moraliskt förfallen värld. Det är den som har orsakat mänsklighetens katastrofer.” Orden är Muammar Khadaffis, och världen han talar om är västvärlden. I klippet anklagar han Väst för båda världskrigen, för korstågen och för de puniska krigen i antiken. Det är en efterbliven värld, säger han, styrd av utpressare, rasister och hatfyllda krafter. Klippet har delats i sociala medier av Halimo Nuur Bashir Abdi, Vänsterpartiets nya kommunalråd i Malmö. Hennes ansvarsområde är funktionsstöd och mänskliga rättigheter. Den som valt att sprida en diktators ord bör veta vem han var. Khadaffi styrde Libyen i fyrtiotvå år utan val, utan fri press och utan oberoende domstolar. Hans regim låg bakom bombningen av ett passagerarplan över skotska Lockerbie 1988, där 270 människor dog. När libyerna gjorde uppror 2011 kallade han dem råttor och lovade att rensa landet hus för hus. Vid ett besök i Rom 2010 förklarade han att islam borde bli hela Europas religion, och han krävde att EU skulle betala Libyen fem miljarder euro om året för att stoppa migrationen, annars kunde Europa bli svart. Han tyckte också om att påminna européerna om att det var araberna som civiliserade dem på medeltiden, när de själva enligt honom var barbarer.

Kommunalrådet som kritiserar just det som gett henne sitt ämbete

Korn: Khadaffi i Malmö stadshus

Genom att dra tillbaka kravet på ministerposter visar sig Jimmie Åkesson vara den vuxne i rummet. Nu blir det intressant att se om också Elisabeth Thand Ringqvist är vuxen eller om hon fortsätter att leka.

Politik är det möjligas konst. Det var Otto von Bismarck som 1867 kallade politiken läran om det möjliga. Den amerikanske ekonomen Thomas Sowell har formulerat samma tanke på sitt eget sätt. I politiken finns inga lösningar, bara avvägningar. Den som väntar på det perfekta får vänta förgäves, och under tiden sker ingenting. Jimmie Åkesson har förstått detta bättre än de flesta. Sverigedemokraterna har länge sett ministerposter som den naturliga följden av Tidösamarbetet. Nu överger partiet det kravet. SD är berett att tolerera Ulf Kristersson som statsminister i en borgerlig fyrpartiregering genom att avstå i statsministeromröstningen, och därefter gå i opposition. Det är ett besked som kostar. Åkesson har i flera år krävt att SD:s storlek ska avspeglas i regeringen, och många av hans väljare har sett ministerposter som ett erkännande som partiet förtjänat. Att avstå från dem för att lösa upp ett låst läge är att sätta landets behov av en regering före partiets prestige.

Korn: Den vuxne i rummet

Det blev en jordskredsseger för Demokraterna i USA, men inte större än att president Trump fortfarande kan använda sitt veto. Den enda vägen framåt är därför ett samarbete. Det finns sansade demokrater som är inställda på det. Samtidigt riskerar Republikanerna att mista ännu mer stöd när allt flera offentligt försöker fjärma sig Trump.

Det blev ett jordskred. Vid mellanårsvalet i USA tog demokraterna makten i både representanthuset och senaten. De vann sju senatsplatser och omkring trettio valkretsar till representanthuset från republikanerna, och fem guvernörsposter. Republikanerna lyckades inte ta en enda plats från motståndarna. Till och med Texas valde en demokrat till senaten, sedan James Talarico besegrat Ken Paxton. Det är frestande att läsa resultatet som en seger för vänstern. Men samma väljare som straffade republikanerna sade i Kalifornien nej till en förmögenhetsskatt på miljardärer och röstade i Florida igenom sänkta fastighetsskatter. Konservativa idéer är fortfarande populära. Det som förlorade var Donald Trump. Det stämmer med vad många statsvetare länge hävdat. Amerikaner röstar allt mindre för en viss politik eller en viss kandidat och allt mer mot den andra sidan. Alan Abramowitz och Steven Webster kallar det negativ partiidentifikation. Den här gången var det Trump som blev det väljarna ville rösta emot. Det är en tröst för republikanerna, eftersom demokraterna därmed inte har fått något mandat för sin egen politik. Men det är också en varning. Ett parti som förknippas med det väljarna fruktar mest förlorar, hur populära dess idéer än är.

Den dålige förloraren skyller allt på andra

Konservativa och nationalister stödde Trump, som varken är nationalist eller konservativ

Korn: Bara samarbete kan ge resultat i USA nu

Underliga är ödets vägar. 2018 kritiserade jag Mattias Karlsson för hans syn på svenskhet i en ganska uppmärksammad artikel. Vi behöver inte gå in på frågan om vem som ändrat åsikt eller om det är språkbruket som skiftat. Däremot kan jag konstatera att vi numera delar åsikt.

Men det sagt med vissa tydliga invändningar. Jag känner ganska många personer som kallar sig etnonationalister. När man diskuterar med dem blir det tydligt att de tar hänsyn till att etniciteten, i betydelsen blodsband, inte är allt, utan att kultur också spelar stor roll för svenskheten. De menar dock att Karlsson, Carl Eos och andra uttalade kritiker av etnonationalism förbiser betydelsen av att Sverige bebos av en majoritet svenskar, att människor med annan bakgrund kan bli en del av det svenska, men bara så länge de inte blir så många att svenskheten suddas ut. Allt det där är jag övertygad om att etnonationalisternas kritiker håller med om. De betonar inte den delen lika tydligt, helt enkelt därför att man i en diskussion framhåller det som skiljer en åt, inte det man är enig om. I vissa andra länder är dock etnonationalister uttalade rasister. I USA framhåller en del av dem den vita hudfärgen och exkluderar därmed USA:s svarta, trots att de svarta i många fall härstammar från människor som bodde i Amerika långt innan många av de vitas förfäder kommit dit. Den transatlantiska slavhandeln började ju redan på 1500-talet och alla vita amerikaners förfäder var faktiskt inte med på Mayflower, utan invandrade först mycket senare.

Mattias Karlsson Skärmdump från Youtube

Kulturnationalism innebär inte att vem som helst kan bli svensk