Varför har förment demokratiskt sinnade människor med rättvisepatos en sådan otur att alltid hamna i sällskap med misogyna mördare, förtryckare och homofober? Det händer just nu när det gäller Iran och det har hänt många gånger förut. Michel Foucaults beundran för islamismen ger en ledtråd.

Den som går igenom nyhetsflödet om den israelisk-amerikanska attacken mot Iran och aytaolla Khameneis död märker snart att väldigt lite sägs om den uppenbara glädje som många iranier känner nu. Det har nämnts lite om firande i Teheran, men av förståeliga skäl måste ett sådant vara försiktigt. Att exiliranier i hela Västvärlden firar undviks nogsamt i rapporteringen. Samma sak gäller rapporteringen om alla de människor som regimen mördat de senaste veckorna. Däremot är man väldigt noga med att rapportera att de officiella anledningarna till attacken varierat.

Korn: Iranierna firar och Mediesverige sörjer

När minskad asylinvandring kallas ”etnisk rensning” och samhället påstås präglas av ”fascismens intåg” är det exempel på hur ord mister sin betydelse, hur språket mycket medvetet utarmas för att tjäna politiska syften.

I tisdags avbröts en föreställning på Dramaten i Stockholm av konstnären Roxy Farhat, som klev upp på scenen och höll upp en banderoll med texten ”Olydig folkomröstning”. Det är gruppen ”Återställ Våtmarker” som driver den kampanjen med syfte att väcka uppmärksamhet kring torvbrytning.

Etnisk rensning och fascism mister sin betydelse

Korn: Medveten förstörelse av ordens mening

Västvärldens styrka är samtidigt dess svaghet. Det vet våra fiender. Vi borde veta det själva också. Mjuk politik fungerar inte mot hårda fiender, som Ryssland.

Den amerikanske utrikesministern Marco Rubios tal vid säkerhetskonferensen i München nyligen handlade bland annat om det som förenar Västvärldens länder. Han talade om USA:s och Europas gemensamma kristna arv som smitt starka lojalitetsband.

Alla drömmer inte om demokrati och mänskliga rättigheter

Korn: Ryssland föraktar det Väst står för

Att varna grannar för pedofiler i grannskapet borde inte vara konstigare än att man larmar om man ser inbrottstjuvar i grannens trädgård. Sajten Dumpen och dess verksamhet hade inte behövts i ett rättsäkert samhälle, men dit har Sverige lång väg kvar.

I Sverige kan det vara straffbart att tala sanning. Det fick den man på Ekerö erfara som i en Facebookgrupp spred en varning för Robin Andersson, som han då kallade sig.

Tänk vad bra det hade varit om Dumpen inte behövdes