Många svenskar är stolta över att vara så ödmjuka att de förnekar att det är något särskilt med Sverige. Bättre vore en sund glädje över allt det fantastiska som är Sverige.

Sverige är paradoxernas land. Vill man vara en fin och god svensk bör man se ner på sitt land och ta avstånd från alla nationella uttryck. I stället dyrkar de fina och goda svenskarna internationalismen och tanken på att det inte finns någon specifik svensk kultur. Det som är svenskt, menade exempelvis Hans Rosling, är i själva verket modernitet. ”Det finns inte något sådant som svenska värderingar. Det är moderna värderingar”, sa han i en intervju 2015.

Köp hjältekonungens byst i smör! Ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 4 december 1894

Att vara stolt över att vara ödmjuk är motsägelsen som plågar Sverige.

Korn: Sverige – motsägelsernas underbara land

Det framställs som om den socialdemokratiske riksdagsmannen Jamal El-Haj var tvungen att delta i den Hamasanknutna kongressen i Malmö som en del av hans palestinska identitet. Så är det givetvis inte, men så länge S slätar över kan han fortsätta.

Många i Sverige har en melankolisk längtan efter det Sverige som en gång var, men som inte längre är. Det beror inte bara på den gängrelaterade brottsligheten. Ett gäng tjugoåringar anfaller golfare i sjuttioårsåldern på en golfbana, en pappa som säger till fräcka ungdomar på ett badhus blir misshandlad, tre polispiketer måste bevaka studentavslutningen på en skola. Nämndemän hotas inför rättegångar. Inte en dag går utan att vi får nyheter av detta slag. Många känner inte längre igen sitt land och orsaken vet vi. I nästan samtliga fall är orsaken de senaste årtiondenas invandring.

Den arabiske israelen Khaled Kabub är ledamot av Israels högsta domstol. Skärmdump från Youtube

Hade Sociademokraterna verkligen brytt sig om palestinier hade de uteslutit El-Haj.

Korn: Man kan vara stolt palestinier utan att vilja mörda judar

Lena Andersson skrev en text. Du kan inte ana vad som hände sen.

Det har gått en dryg vecka sedan Svenska Dagbladet publicerade en ledarkolumn av Lena Andersson med rubriken <a href="https://www.svd.se/a/Q7OlRV/hungrar-barnen-ar-det-foraldrarnas-fel-inte-ulf-kristerssons">”Hungrar barnen är det föräldrarnas fel”</a>. Stora delar av den tyckande klassen i Sverige har sedan dess gått på högvarv. Lena Andersson trendar högst på Twitter. Högsbo bibliotek i Göteborg gallrar ut hennes böcker och delar ut dem gratis. Men som vanligt är det en debatt som helt missar vad Anderssons text handlar om. Kanske har folk svårt att läsa innantill. Kanske är det medvetna missförstånd. För en sak är säker. Andersson diskuterar inte frågan om havregrynsgröt är gott eller äckligt.

Fattiga barn från Jeppetorp Fattiggård, Grythyttan 1913. Foto: Nordiska Museet

Det handlar inte om huruvida havregrynsgröt är gott eller äckligt.

Korn: Kritiken mot Lena Andersson mättar inga hungriga barn

Långt ifrån alla vill erkänna det, kanske inte ens för sig själva, men runt omkring oss ser vi en renässans för konservativa idéer. En del börjar till och med försiktigt använda ordet.

Det är sällan jag ger mig ut på så kallad tidsspaning. Vilken trend som just nu är den mest rådande intresserar mig mycket lite, men eftersom jag hela tiden pendlar mellan Sverige och Storbritannien är det inte svårt att göra jämförelser, att lägga märke till svenskars krampaktiga vilja att hela tiden hänga med i den senaste trenden.

Kvilleken i Rumskulla, Småland, är tusen år och grönskar även i år. Snart kommer den sannolikt att dö, men nyplanterade skott för livet vidare Foto: Mikael Fritzon/TT