Enligt Alexandra Pascalidou i DN är midsommar ”ett integrationstest”. För en gångs skull håller jag med Pascalidou, om än bara i den formuleringen. Midsommar är en högtid som berättar mycket om Sverige och det är inte alls så förfärligt som Pascalidou vill påskina.

Till midsommar brukar många på sociala medier dela bilden av ett anslag, en inbjudan till midsommarfirande, där det står ”Vi klär midsommarstången med barn från förskolan och Tord Levin”. Om vi bortser från det komiska syftningsfelet – vad har Tord Levin och de stackars förskolebarnen gjort för ont? – är väl det där ett mycket typiskt anslag. Lite varstans så här års sitter sådana anslag på informationstavlor eller på plakat vid vägkanterna.

Folkdräktsklädda kyrkbesökare i Rättvik 1924. Foto: Gustaf Heurlin/Nordiska Museet

Midsommar och folkdräkter är inbjudande exempel på det bästa i svensk kultur

Korn: Midsommar är för alla som vill fira, så skuldbelägg inte svenskar

Mångkultur och brist på samlande nationella symboler är ett verksamt recept om man vill bryta ner demokratin och skapa ett totalitärt samhälle. Vill man inte det bör man vara rädd om det som kan skapa gemenskap.

När man tänkt en tanke, skrivit ner den eller sagt den och någon annan tagit den till sig, går den inte att stoppa längre. Den idé en människa uttryckt kan sedan sprida sig och den som kläckt idén har inte längre mycket att säga till om hur den ska tolkas.

Friedrich von Hayek mottar Nobelpriset 1974. Foto: TT

Ett liberalt samhälle förutsätter att människor frivilligt följer samma regler.

Korn: Hayek förstod det Reinfeldt inte förstod

Statsministern låter sig fotograferas tillsammans med en gängkriminell. Hon visste förmodligen inte att han är det, men nog är det märkligt hur devot beundran ofta ägnas människor med en värdegrund som andra inte skulle kunna slippa undan med.

En gång i tiden var det välkänt att om man knäppte kavajen fel och gick på en bestämd plats i stan – olika platser beroende på vilken stad det var, men i Göteborg var det Järntorget – blev man kontaktad av en langare som kunde erbjuda en liter brännvin. Att knäppa kavajen så att knapparna inte stämmer överens med knapphålen kallas därför att ”knäppa för en sup” eller helt enkelt ”fylleknäppning”.

Skärmdump från Instagram med rapparen Thrife och statsminister Magdalena Andersson.

Där samhället ses som förtryckande blir förbrytaren hjälte.

Korn: Varifrån kommer beundrandet av kriminella?

Avtalet mellan socialdemokraterna och Amineh Kakabaveh är fullt av språkliga fel. Det vittnar om förakt för Kakabaveh, samma sorts förakt som lyser igenom hos dem som plötsligt oroar sig över uttrycket ”politisk vilde”.

Den privilegierade människan som hjälper människor som inte är lika privilegierade, men som under masken av godhet visar ett tydligt förakt, är en gammal klassiker som finns beskriven i många varianter. Tänk på August Strindbergs drift med välgörenhetstanter i Röda Rummet (1879), George Orwells beskrivning av socialister i sandaler som tycker att arbetare luktar illa i The Road to Wigan Pier (1937) och i vår tid Andrew Doyles satirfigur, den radikala intersektionella poeten och twitteraktivisten ”Titania McGrath”.

Välgörenhetstanten som föraktar dem hon hjälper har återuppstått i ny skepnad.