Lagom till nationaldagen kom #Swedengate. I den lilla men inflytelserika del av jordens liv som försiggår på sociala medier har Sverigebilden dragits i smutsen på grund av vanan att låta lekkamrater vänta på rummet medan middagen äts.

I sin klassiska studie i svenskhet, Om svenskarnes lynne (1896) liknar Verner von Heidenstam den svenska nationen vid en gammal berest världsman, en som varit med överallt, som har en rik och brokig kultur och historia, men som just därför ödmjukt säger att han inte är någon att bry sig om, en gammal tok med helt obegåvade barn.

Verner von Heidenstam, målning av Oscar Björck 1900. Foto: Stockholms Auktionsverk

Om man bara framhåller Sveriges brister och andra länders förtjänster blir det fel.

Dan Korn: En både blyg och stolt nation – där kompisen väntar på rummet vid matdags

När regeringen och även Märta Stenevi plötsligt börjar tala om barnbegränsning och slopade flerbarnstillägg är det ett tecken på att konsensuspendeln svängt, men det vore befriande om man då kunde tala om vad det verkliga problemet med dessa barn är.

Många har de senaste dagarna uppmärksammat den plötsliga omsvängningen från regeringens sida rörande flerbarnstillägg. Det som var ”rashygien” eller åtminstone ”skrämmande människosyn” för bara några veckor sedan är nu plötsligt accepterad politik för att få kvinnor i arbete. Det går undan när regeringen byter åsikt. Precis som i fallet med Nato-medlemskap kommer det säkert att finnas en och annan eftersläntrare, som inte fattar att tåget redan gått, men de flesta rättar sig i ledet, som när ett fiskstim plötsligt vänder.

Barn i HSB:s lekstuga på Skeppargatan, Stockholm Foto: Gunnar Lundh 1934/Nordiska Museet

Elefanten i rummet står kvar på samma plats

Dan Korn: Konsensuspendeln slår tillbaka

Donald Trumps twittrande var inte alltid så vackert, men hans föregångare Barack Obama har nu med en enda tweet lyckats överträffa honom.

Massakrer, ofta i skolor, är ett allvarligt problem i USA. Av skilda skäl väljer män – det är så gott som aldrig kvinnor – att mörda människor som ett sätt att visa sin frustration eller ilska. Det är nästan alltid pojkar i övre tonåren som väljer att skjuta skolbarn, medan män i fyrtioårsåldern, som är den andra vanliga gruppen, är lite mer originella. De kan skjuta på arbetsplatser, i köpcentrum eller andra ställen, men också i skolor.

Vem är den värste twittraren? Foto: Pool New/TT

Barack Obama har skrivit vad som kallats den värsta tweeten i historien.

Dan Korn: Konsten att ställa grupp mot grupp

Vi är väl bekanta med fenomenet: rädslan för olikheter. Ytliga skillnader, som hudfärg, exotiska maträtter och liknande hyllas, samtidigt som det finns en uppenbar ovilja att erkänna djupare skillnader, som att vi människor tänker och beter oss olika, beroende på de förhållanden och de platser där vi vuxit upp. Att det finns kulturella skillnader mellan människor vill många göra allt som står i deras makt för att skyla över och inte erkänna.

Detta blir tydligt i frågor som rör invandring. Att påskupploppen skulle ha något med islam att göra förnekas. De måste bero på fattigdom och trångboddhet, enligt detta sätt att argumentera. Den totala tystnad som annars uttalade feminister ålagt sig rörande Uppdrag Gransknings avslöjanden om ”njutningsäktenskap” är ett annat aktuellt exempel. Där kan man jämföra med hur det lät under Metoo och när Paolo Roberto köpte sex.

Den svenska nationella masochismen är ett sätt att dölja verklig chauvinism. Foto: P-O Sännås/Aftonbladet/TT

Den svenska självförnekelsen döljer ofta övertygelsen om att vi är bäst.