Den tidigare ledaren för Sovjetunionen, Michail Gorbatjov, har avlidit i en ålder av 91 år. Tack vare honom avslutades det kalla kriget och begrepp som glasnost och perestrojka omformade länderna bakom det som kallades Järnridån. Dan Korn tecknar minnesord.

En av de egendomligaste inblickarna i ett ovanligt sätt att tänka fick jag 1998, när jag intervjuade Bertil på Askåsen i Kölingared, Västergötland. Han var född 1898 men hade ännu inte fyllt hundra år, utan var ”bara” 99 år gammal. Och han dog innan han hunnit fylla 100. I sin gamla stuga med vidunderlig utsikt satt han och var arg när jag kom dit. Och ilskan berodde på att kung Oscar II aldrig hade fått Nobels fredspris.

Att inte göra något kan ibland vara det största man kan göra.

Michail Gorbatjov är död

Magdalena Anderssons utspel om att hon inte vill se Somalitown i Sverige visar på ett större problem än eftertankens kranka blekhet. Det visar att hon – i sann socialdemokratisk anda – inte förstår skillnaden mellan samhälle och stat.

Det är lätt att göra sig lustig över Magdalena Anderssons utspel om att hon vill se blandade bostadsområden i Sverige och inga Somalitowns, Chinatowns eller Little Italy. Vill man inte ha Somalitowns, varför tillåts då invandringen från Somalia fortsätta? Det lär handla om ungefär en flygplanslast om dagen, trots påståenden om att invandringen minskar. Om man inte vill ha segregation, varför får föreningar vars syfte är att upprätthålla segregationen stora bidrag? Om man inte vill att människor ska bosätta sig i religiösa enklaver, varför ger man då statsbidrag till moskéer som attraherar exempelvis muslimer med olika bakgrund och innebär att dessa vill bo i närheten?

Adam Ferguson skrev den första boken om skillnaden mellan stat och samhälle, översatt till svenska redan 1790, men nog inte läst av många.

Om man tillåter hög invandring men inte vill tillåta invandrare att leva nära sina landsmän måste man i värsta fall  tvångsförflytta människor.

Korn: Att bekämpa Somalitown kommer inskränka friheten för alla

Knivhuggen mot Salman Rushdie för en dryg vecka sedan berodde givetvis främst på den fatwa Ayatollah Khomeini utfärdade 1989, men hade inte Västvärlden ålagt sig tystnad eller rent av medhåll hade världen förmodligen sett annorlunda ut i dag.

Bollywoodstjärnan Gibreel Farishta har börjat få konstiga drömmar. Medan han flyr Indien inkognito på ett flyg som kapas och sprängs i luften över Engelska kanalen, där Gibreel mirakulöst överlever och lyckas ta sig i land på den engelska kusten, övermannar honom ibland tröttheten och drömmarna kommer när han sover dagar i sträck. Till slut vet han inte om han drömmer eller är vaken. Verklighet och drömmar flyter i varandra.

Cricketmatch i Bradford, England, i fredags, med stadens stora moské i bakgrunden. Cricket kan nog göra mer för integration än moskén. Foto: Lee Smith/TT

Västvärldens tystnad och multikulturalismens uppmaning till skillnader har skadat Salman Rushdie och vårt samhälle mer än Khomeinis fatwa.

Korn: Salman Rushdies och mångkulturalismens tragedi

När invandrarungdomar överfaller en transperson tiger medierna, men om ungdomarna hade haft svenskt ursprung kan man tänka sig jätterubrikerna, konstaterade Luai Ahmed i fredagens Bulletin. Vad beror detta på? En nyutkommen bok ger svar på den frågan.

För ganska exakt ett år sedan meddelades resultaten av den folkräkning som gjorts i USA året innan. Ett av de faktum som skapade rubriker var att antalet vita människor i USA sjunkit. Alltså inte enbart procentuellt, utan i faktiska tal. I sin Tonight Show kommenterade den amerikanske programledaren Jimmy Fallon detta med att för första gången i historien har antalet vita människor minskat, varpå publiken jublade och applåderade. I sin nyutkomna bästsäljare The War on the West skriver Douglas Murray att för publiken var inte detta bara en nyhet, utan en bra nyhet.

Benedict Beckeld. Foto: benedictbeckeld.com

En nyutkommen bok beskriver hur oikofobi eller självhat är en naturlig del av en kulturs uppgång och fall.