Den glädje som många människor de senaste dagarna visat över att Lisa Holms mördare själv mördats i fängelset i Litauen får mig att ställa frågan om detta beror på hämndbegär eller rättskänsla. En bok av Simon Wiesenthal har mycket att säga om det.

En gång när jag var ung och studerade i Jerusalem – det är med andra ord drygt fyrtio år sedan – mötte jag Simon Wiesenthal på gatan. Han var elegant, i ljusblå kostym, och jag stirrade nog lite väl mycket på den kände nazistjägaren. Han stirrade tillbaka.

Simon Wiesenthal. Foto: Everett Collection/TT

Simon Wiesenthal förlät aldrig, svenskar gläds när Lisa Holms mördare själv mördats. Är det hämndbegär eller rättskänsla?

Korn: Medkänsla, men ingen förlåtelse

Flera små förändringar pekar i riktningen att Sverige numera för en politik som innebär att den som bor i Sverige räknas som svensk, medan den som inte gör det inte räknas som svensk. Idén i sig har gamla anor och är förnuftig, men det fungerar bara i ett Sverige där invånarna är lojala med Sverige och med varandra.

För några år sedan spreds en meme i sociala medier föreställande en svensk vajande flagga mot vilken stod skrivet:

Riksgränsen mellan Sverige och Norge i Älvdalen. Foto: Fredrik Bruno 1948, common domain

Den verkliga bakgrunden till den medeltida uppfattningen att den som bygger och bor i Sverige är svensk.

Korn: Kravlöshet gör inga svenskar – gränser är inga påhitt

Att vilja vara god mot alla och predika obegränsad kärlek leder visserligen till att man själv känner sig god, men när man ömmar mer om brottslingar än om offer, är det ett tecken på att något gått snett.

Som bekant stängde SVT Nyheter i förra veckan av möjligheten att kommentera en tweet därför att ”folk kommenterar med uppgifter om händelsen i Skellefteå, vilken involverar två barn”. Att man över huvud taget tillät kommentarer från allmänheten kallade Ekots moderator ”pöbeltolerans”. Det bör dock påpekas att det var i ett svar till en person som själv använt detta nedsättande uttryck.

Friedrich Nietzsche Foto: Gustav Schultze 1882

Bamse kan vara snäll mot alla, eftersom hans styrka samtidigt innebär ett hot.

Korn: Obegränsad godhet blir ondska – mellan Bamse och Nietzsche

På Twitter trendade nyligen Anne Frank som bärare av ”white privilege”. Att tänka sig ett barn som dog av umbäranden och svält vid femton års ålder som privilegierad verkar galet, men beror på teoribildningar som tas på fullt allvar av alltför många.

Att någon enda människa kunde fundera ut något så idiotiskt som att Anne Frank åtnjöt ”vitt privilegium” hade kunnat vara en kul grej att nämna för att få läsare att skratta. Men nu handlar det om <a href="https://www.tmz.com/2022/07/09/twitter-debates-whether-anne-frank-had-white-privilege/?adid=social-twa">flera twittrare</a> med tillräckligt många följare för att Anne Frank skulle trenda på Twitter, som <a href="https://m.jpost.com/diaspora/antisemitism/article-711725/amp">klämmer ur sig dessa</a> dumheter. Då fastnar dessvärre <a href="https://twitter.com/emilykschrader/status/1546041839895076866?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1546041839895076866%7Ctwgr%5Ehb_1_10%7Ctwcon%5Es1_&amp;ref_url=https%3A%2F%2Fd-32137497871390273444.ampproject.net%2F2206101637000%2Fframe.html">skrattet i halsen</a>, inte minst med tanke på att detta är resultatet av en lära som alldeles för länge fått breda ut sig på universitet, i media och på statliga institutioner.

Porträtt på Anne Frank som tioåring 1939. Foto: Wikipedia

Den kompletta galenskapen råder på Twitter, när Anne Frank ses som vit privilegierad