Djupt rotad i svensk kultur ligger viljan till samförstånd. Det började inte med samförståndsandan när facket gjorde upp med näringslivet eller Socialdemokraterna med Bondeförbundet. De samförstånden var ett resultat av en tradition som försvinner i en fjärran forntid. Den viktigaste orsaken tycks vara att Sverige, till skillnad från större delen av övriga Europa aldrig var ett feodalt styrt land.

På kontinenten och i delar av Danmark var det godsägaren som oftast via en tjänsteman beslutade när bönderna skulle plöja, så, börja slåttern och skörden. Överheten beslöt också vilka marker som skulle ligga i träda, vilka hägnader som skulle lagas, var kreaturen skulle släppas på bete och annat sådant. Bönder som inte själva hade ansvaret att besluta om dessa frågor kunde tillåta sig en livlig diskussion på bykrogen. Blev man oense var det inte så farligt.

När fredssträvan förbjuder vattenkanoner och polisen i stället skjuter skarpt har fredssträvan ökat våldet.

Dan Korn: Det blir bara värre ju fredligare det är

När det gäller att försvara yttrandefriheten handlar det om betydligt mer än Rasmus Paludans koranbränningar. Att rättsstaten inte ger efter är grundläggande för vårt samhälles framtid.

Rasmus Paludan vet precis hur man skapar uppmärksamhet. När han anordnar möten och meddelar att han tänker bränna en Koran fungerar människor som uppdragningsbara mekaniska dockor. Var och en gör precis det som förväntas av dem. Polisen ger tillstånd, eftersom yttranderätten är grundlagsskyddad. En mobb muslimer, mest ungdomar, kastar sten på polisen, bränner bilar och vandaliserar offentliga platser. Vissa debattörer uttalar sig för att försvara yttrandefriheten och påpekar att religionsfrihet också innebär rätten att häda religioner. Andra, vanligen debattörer till vänster, säger att provokationen är onödig och förespråkar dialog i stället för polisinsats.

Från de i skrivande stund pågående upploppen i Rinkeby. Foto: Henrik Montgomery/TT

Dan Korn: Rättsstaten kräver en stark polis

Den absoluta friheten är den absoluta ofriheten. Det är en paradox som plågat liberalismen som idé från början. Andra partier och ideologier har inspirerats och efter hand övertagit liberal politik och kvar står Liberalerna med den olösliga frågan.

Den franska revolutionens berömda slogan var som bekant Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Det låter ju storslaget och har verkat hoppingivande för många generationer. Men det är en omöjlig ekvation. För att uppnå jämlikhet krävs statliga ingripanden som kommer att begränsa friheten. Det är därför den tredje delen, broderskap, behövs. Den omöjliga ekvationen kan lösas om vi känner oss som bröder, om vi på frivillig väg därför avstår lite av vår frihet för att i broderlig anda eftersträva jämlikhet.

Frankrikes valspråk Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Foto Public Domain

Dan Korn: Liberalernas dilemma

Vilhelm Moberg vantrivdes så i Sverige att han långa tider bodde utomlands, men ändå älskade han sitt land. Han förstod skillnaden som många i vår tid inte förstår.

När Norge och Danmark ockuperats av Tyskland och kriget pågick i Finland utkom antologin I angeläget ärende (Bonniers 1941). I förordet kallas boken en ”postilla av år 1941”. Det mest kända av antologins bidrag blev Vilhelm Mobergs Svensk strävan. Försvarets bildningsdetalj utgav texten i separat upplaga. Den har senare utkommit i antologin Att stå det onda emot (Carlssons 2002) och är numera nedladdningsbar som e-bok.

Vilhelm Moberg 1969. Foto: IBL Bildbyrå/TT

Vilhelm Moberg förstod det många i vår tid inte förstår.