Kan en civilisation tröttna och avveckla sig själv? Det frågar Bulletins opinionschef – och även nye chefen för ledarredaktionen – Dan Korn.

Kan det vara så att en civilisation, en stat eller en kultur kan drabbas av uttröttning och att den då börjar avveckla sig själv? Den brittiske konsthistorikern Kenneth Clark menade att en lika stor fiende mot civilisationer som krig eller sjukdomar var hopplösheten. När civilisationen mist tron på sig själv, därför att den blivit för tråkig, vill dess egna invånare att den går under, för då händer det i varje fall något spännande.

Kenneth Clark varnade för hopplösheten. Hans tv-serie Civilisation (1969) streamas på BBC. Foto: BBC.

Dan Korn: När samhället går sönder händer det i varje fall något spännande.

En civilisation som tröttnat på sig själv

I hundratals år har människor drömt om att omvända brottslingar och när det inte har gått har de velat avskaffa straff, eftersom de ändå inte hjälper. Nej, de kanske inte hjälper brottslingarna, men väl offren, skriver Dan Korn.

I en stor del av världen är det en självklarhet att en brottsling ska straffas för att sona sitt brott. Den som gjort ett fel anses ha en skuld och därifrån kommer ju ordet skyldig. Skulden kan betalas tillbaka genom att man utsätter den skyldige för någon form av lidande, antingen fysiskt eller psykiskt i form av förödmjukelse eller inlåsning.

Linda Westerlund Snecker i Riksdagens talarstol i en debatt om gängkriminalitet. Foto: Henrik Montgomery/TT

Visionärer om brottsförebyggande har alltid ägnat sig mer åt förövare än offer.

Korn: En skitsak att omvända brottslingar?

Med Franz von Papens hjälp fick Hitler makten. Det är vår tids berättelse. I Tyskland berättade man en annan. Att man förlorade första världskriget därför att judarna förrådde landet till fienden – den så kallade dolkstötslegenden. Likheten mellan dessa berättelser är uppenbar, skriver Dan Korn.

GÄSTKRÖNIKA. Under efterkrigstiden har människor gång på gång ställt sig frågan hur Tyskland, landet som setts som en av Europas ledande kulturnationer, kunde åstadkomma så mycket förödelse och ondska under andra världskriget. Många har letat efter svaret i själva frågan. Det måste givetvis bero på att Tyskland var en av Europas ledande kulturnationer, menar man. Orsaken måste finnas i den västerländska civilisationen, i nationen och kulturen. Därför såg Zygmunt Bauman Förintelsen som en del av den europeiska moderniteten medan Sven Lindqvist såg den som en naturlig följd av Europas kolonialism och folkmord i Afrika. Många civilisationskritiker har efter kriget velat bryta ner den västerländska civilisationen, eftersom den ses som utövaren av ondska. Andra har menat att nationalismen är orsaken och därför velat upplösa gränser och utplåna nationalstaten. Eftersom Förintelsen är en så otrolig händelse, löper den alltid samma risk att bli ihågkommen för vad den inte var.

Sverige har en egen dolkstötslegend – om att det var konservativa som gav nazisterna makten i Tyskland.