Genom att förklara klimatmötet i Glasgow för en framgång har Per Bolund öppnat MP för kritik från den klimatrörelse man behövde i valrörelsen. Och därmed riskerat MP:s chanser att ta sig in i riksdagen, skriver Danne Nordling.

Klimataktivisterna har ofta försökt framhålla att nästa valrörelse ska handla om klimatet. Miljöpartiet har sett chansen att få sina frågor att hamna högst på agendan. Nästan alla vill ju slå vakt om ett drägligt klimat, så det kan tyckas som att olika förslag för att uppnå detta borde generera stor uppslutning. MP borde därför bli ett av de största partierna i Sverige skulle man kunna tycka. Men så har det inte blivit.

Riskerar Per Bolund en rödgrön regering? Foto: Claudio Bresciani/TT / Privat

Per Bolunds agerande i Glasgow riskerar MP:s riksdagsplats och en rödgrön regering 2022.

Nordling: Bolund förstörde klimatvalrörelsen

En rödgrön regering efter valet kräver att MP blir kvar i riksdagen. Men om Socialdemokraterna ska växa måste de vinna röster från M och SD, vars väljare knappast är roade av MP-politik, skriver Danne Nordling.

Nu ser det av allt att döma ut som att Magdalena Andersson (S) blir statsminister och ledare för de rödgröna i valet 2022. I regeringskonstellationen kommer Miljöpartiet med största sannolikhet att ingå trots ryktena om att Andersson och Socialdemokraterna gärna sett att de stannade utanför regeringen. En indikation för fortsatt samarbete mellan S och MP är den debattartikel om det finanspolitiska ramverket som Andersson och finansmarknadsminister Lindhagen publicerade i DN efter partiledarbytet.

Märta Stenevis parti – ett problem för Magdalena Anderssons? Foto: Henrik Montgomery/Fredrik Persson/TT / Privat

Om Socialdemokraterna ska växa måste de vinna röster från M och SD, vars väljare knappast är roade av MP-politik

Nordling: Miljöpartiet kan bli ett sänke i valrörelsen

I Sverige tenderar vi att anse att ekonomisk ojämlikhet är något dåligt i sig, utan att egentligen reflektera över saken. Danne Nordling läser Oxfordfilosofen Derek Parfit och kommer fram till en annorlunda slutsats.

Politikerna vill införa nya skatter för att öka jämlikheten. Men är jämlikhet verkligen något bra? Denna för oss jämlikhetsmarinerade svenskar provocerande fråga ställer den prisbelönade brittiske Oxfordfilosofen Derek Parfit (1942-2017) i boken Jämlikhet eller prioritet? som nyligen kommit ut på svenska.

Oxfordfilosofen Derek Parfit föreläser på Harvard 2015. Foto: Anna Riedl (CC BY-SA 4.0) / Privat

Det är inte alls självklart att ojämlikhet i sig är något dåligt.

Nordling: Är ojämlikhet dåligt?

Omfördelningspolitik för jämlikhetens skull tycks vara i ropet. Men hur ska jämlikhetstanken motiveras? Principen om jämlikhet har ingen filosofiskt hållbar grund, skriver Danne Nordling.

Nya, utjämnande skatter ligger i tiden. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har börjat anträda denna väg med hänvisning till jämlikhet, omfördelning och strävan efter minskade klyftor. Jämlikhetens principiella grund diskuteras dock inte. Politikerna hoppar över denna komplicerade problemställning och verkar låtsas som att det självklart är värdefullt med ökad ekonomisk jämlikhet.

Märta Stenevi vill höja skatten på sommarstugor. Foto: Privat / Henrik Montgomery/TT

Omfördelningspolitik tycks vara i ropet. Men hur ska jämlikhetstanken motiveras?