Per Gahrton hamnade konsekvent på fel sida av historien, skriver David Lindén.

Ett sympatiskt romerskt talesätt lyder, fritt översatt, ”om de döda inget annat än gott”. När någon har avlidit ska man fokusera på det positiva i livsgärningen och inte vad som gick fel. Alternativt kan man anamma svenska public service-metoden ”nu är ju den döde inte här och kan försvara sig”. Därför är det lämpligt att lista det positiva: Per Gahrton, som avled natten till igår, hade många förtjänster. Både politiska sympatisörer och motståndare torde vara överens om att han, rent arbetsmässigt, var en enmansarmé. Att överge dåvarande Folkpartiet för projektet Miljöpartiet, få in dem i riksdagen, åka ut och sedan komma tillbaka är en bedrift som borde rendera ett stort A i ansträngning. Han kunde sin sak, trodde starkt på sitt projekt och rodde det i hamn. Däremot kan man ha åsikter om vad han trodde på och därför kommer kritiken.

Miljöpartiets grundare Per Gahrton. Foto: Andreas Hillergren / TT

Lindén: Ett förvirrat barn av sin tid?

Det tål att sägas om och om igen. Svenska folket är kulturellt och gillar att förkovra sig. Detta kan jämföras med vår elit som nästan har en skräckfylld tendens att undvika det som kan kallas vår gemensamma historia. Vår elit gillar helst att tänka att det som var Sverige och vårt kulturarv uppstod i någon form av dimma av snöstorm och frost – avsiktligt pekoral – efter andra världskriget. Men så var det självklart inte. Alla som varnade om kulturens död när det kommer till en ny regering hade fel.

Värt en semester. Foto: ariannesmidt (CC BY-SA 3.0)

Lindén: Regeringen hade rätt om museer 

Ett halvt århundrande på Sveriges tron, skriver David Lindén.

Den 15 september 1973 var nästan en annan värld jämfört med den 15 september 2023. Sveriges andra tv-kanal, TV2, hade fyra år på nacken och det skulle dröja ännu ett år innan ABBA vann i Brighton. På gott och ont var det ett konformistiskt samhälle. Alla tittade på samma tv-kanaler, lyssnade på samma radioprogram och åt samma mat. Det som idag ingår i vardagen, likt kinarestauranger, hamburgerställen och pizzerior, var nytt och spännande. Likaså var internet en abstrakt akademisk tanke som i princip bara fanns i huvudet på amerikanska militäranalytiker. Dessutom kostade en mobil telefon – medveten särskrivning – som ett hus.

Bulletins kulturredaktör, monarken och Örebros dåvarande landshövding Maria Larsson. Foto: Privat

Lindén: I femtio år har monarken levererat  

Bandet från Borlänge öppnade upp Gustaf Fröding för en yngre publik, skriver David Lindén.

Det finns kulturgärningar och så finns det kulturgärningar. Många kan göra musik och många riktigt bra. Det är därför organisationen Swedish Music Hall of Fame kan kallas för en rejäl kulturinsats. Att uppmärksamma de som under 1900-talet har lagt grunden för det svenska musikundret är bara att applådera. Kanske låter det konstigt, men det finns rejäla länkar mellan svenska visor och modern popmusik. Organisationen som grundades 2014 väljer varje år in nya medlemmar. Både levande och döda och de representerar alla vad man skulle kunna kalla för en form av kulturell bro. Men en bro fungerar i båda riktningar. De är båda till det förflutna och till nutiden.

Fröding ler i sin grav. Foto: Wikipedia 