Riksdagsledamoten Jamal El-Haj borde ha lärt sig av Hain Rebas.

Det finns migration och det finns migration. Det förstnämnda handlar om att omfamna det nya landet men ändå ha rötter till det gamla. Socialdemokraten Jamal El-Haj har inte lyckats med detta och resultatet är rent ut sagt pinsamt. Häromdagen hölls en stor konferens om Palestina i Malmö. Endast det faktum att man valde Malmö skulle få alla varningsklockor att ringa om man brydde sig om situationen för Malmös judar.

Du kan ha dubbla identiteter men inte lojaliteter. 

Lindén: Konsten att vara göteborgare

60- och 70-talets sexuella frigjordhet hade ett pris, bland annat i form av en normupplösning och en kväljande acceptans för pedofili, och att man såg mellan fingrarna med människor som Göthe Ohlsson. Frigjordheten kom med en baksida, skriver David Lindén.

Det är som en spegel av regissören Staffan Hildebrands övergrepp. Ytterligare en extrafarsa som omhuldades av etablissemanget och var progressiv, men bakom detta dolde sig ett mönster av övergrepp och manipulation. Den här gången handlar det om Göthe Ohlsson, som drev fosterhemmet Eolshäll i Stockholm med stöd av både Röda Korset och Försvarsmakten. Han hyllades, ärades och när han dog beskrevs han som ungdomarnas förkämpe. Men det var så förljuget att det skulle kunna framkalla kräkkänslor hos även den mest motståndskraftige.

Ungdomshemmet Eolshäll. Foto: Holger Ellgaard (CC BY-SA 4.0)

Etablissemanget teg om Göthe Ohlsson som man teg om Staffan Hildebrand, i frigjordhetens namn.

Lindén: Det största brottet är att stjäla en barndom

En vacker och tänkvärd skildring av att befinna sig i livets slutskede, skriver David Lindén.

Inte hade jag tänkt att Ingvar Carlsson kunde vara något av en filosof. Men Sveriges statsminister 1986–1991 och 1994–1996 har visat sig vara detta i sin senaste bok I sällskap med döden (Albert Bonniers förlag) som nyligen gavs ut. Som recensent är det en fantastisk känsla att inse att de man troligtvis var djupt oense med politiskt har tänkande och klurande sidor. Men jag är för ung för att ha ogillat ”Foten” på riktigt, däremot har jag kommit att uppskatta honom som en äldre statsman och detta på grund av hans bokproduktion.

En superb bok om det svåraste som finns. 

Ingvar Carlsson har visat att döden är livsviktig

Utan henne ingen Grace Jones, Dona Summer eller Beyoncé, skriver David Lindén.

Det finns ikoner och det finns riktiga titaner. Titaner i bemärkelsen att det är sådana som bär upp stjärnhimlen enligt den grekiska mytologin. En sådan var popstjärnan Tina Turner, som gick bort i veckan, och det finns otroligt intressanta och tänkvärda nekrologer över hennes gärning. Därför är frågan man kan ställa sig varför hon behöver en till och svaret är helt sonika: Därför att. Tina Turner personifierade inte bara amerikansk popmusik utan också vad som lite slarvigt brukar refereras till som den ”amerikanska drömmen”. Drömmen, i det faktum, att om du är tillräckligt intelligent kan du alltid resa dig upp, spotta i nävarna och bli din egen lyckas smed.

Tina Turner. Foto: Kin Cheung (AP Photo/Kin Cheung) 