Det är hål i huvudet att kritisera militärövningen Aurora ur ett miljöperspektiv, skriver David Lindén.

Jag har en hatkärlek till Göran Greider. Han är vältalig, supercharmig och kan verkligen skriva. Dessutom är han en god poet och hans texter om den tidiga arbetarrörelsens Sverige är fullkomligt briljanta. Hans insats för att bevara den legendariska folkhögskolan Brunnsviks bibliotek borde ha renderat någon form av pris. Trots att de inte lyckades. Greider var den som påpekade att skolans bibliotek var historiskt värdefullt och att det rent ut sagt var en skandal att man slängde bort dedicerade verk av bland annat poeten Dan Andersson i soptunnan. Men ibland har hans argumentation krasst uttryckt hål i huvudet. Så in i bängen fel.

Håll dig till det du är bäst på Göran Greider. Foto: Håkan Henriksson (CC BY 3.0)

Lindén: Varning för fredshetsare

Elecktras låt ”Unna dig” är som gjord för den lilla världen, skriver David Lindén.

Vad är glädje? Det är en fråga jag ställer mig med jämna mellanrum och har olika svar. Men det bottnar alltid i något som du kan ha i bakhuvudet när livet blir svårt och tungt eller som man inte har tänkt sig. Ett skratt, ett leende eller det du inte väntar dig med nära och kära, alternativt en genuin upplevelse. Som att bada en sommardag när vattnet är perfekt, läsa den där boken du trodde skulle vara skit eller att inse att yngre släktingar är på väg att utvecklas till tänkande och intelligenta individer. Just det nära och det kära är oförstörliga komponenter av det man bör kalla glädje.

Lindén: Ingmar Bergman hade älskat Drag Queens

En oförglömlig röst och en oförglömlig kämpe har dött, skriver David Lindén.

Titaner brukar i grekisk mytologi beskrivas som de hjältar som bär upp himlavalvet och jag är beredd att hålla med. Det handlar nämligen inte bara om att hålla uppe himlen utan att vara en konstant. Någon som alltid är där och som man kan lita på. En sådan var Harry Belafonte som nu är död. Den amerikanske artisten som mest är känd för låten Banana Boat (Day-O) (lyssna på klippet), men vars röst och engagemang var så pass mycket mer. Han var det afroamerikanska USA men till skillnad från sin gode vän Sidney Poitier valde han främst musiken och inte vita duken.

Harry Belafonte vid en medborgarrättsmarch 1963. Foto: Wikipedia 

En röst och ett engagemang har tystnat. 

Lindén: Harry Belafonte förkroppsligade det vackra USA

Gustav Badin är varken bortglömd eller förringad, skriver David Lindén

Så var jag där igen. En nyhet som borde gjort mig glad gör mig i stället nedstämd. Men det handlar inte om nyheten i sig utan om hur den presenteras på ett så pass taffligt vis att det skulle rendera icke godkänt (IG) i en högstadieuppsats om svensk historia.

Bulletins Luai Ahmed bredvid ett porträtt av Gustav Badin. Foto: Privat 

Allt är inte rasism även om man vill det. 