Att SVT slutar sända sin barnprogramlångkörare analogt är ingen förlust, skriver David Lindén.

År 1987 hette Sveriges statsminister Ingvar Carlsson. P.G. Gyllenhammar styrde Volvo och Vladimir Putin var en ung KGB-överste i Dresden. Det fanns två tv-kanaler som alla tittade på och för ungdomar fyllde Måndagsbörsen samma funktion som Tik-Tok och Youtube gör idag. Rent konkret var det en annan och svunnen tid som för dagens barn kan framstå som lika främmande som 1940-talet gör för undertecknad.

Bolibompadraken i SVT-huset i Stockholm. Foto: Wikipedia 

Att Bolibompa i fortsättningen enbart sänds digitalt är en förändring i takt med tiden.

Lindén: För Bolibompa i tiden

Bert-Åke Varg valde inte bara de lätta uppdragen, skriver David Lindén.

Ibland är det svårt att ägna sig åt kulturjournalistik. På nyårsafton hade jag skrivit en krönika med den fiffiga vinkeln att detta var året då vi förlorade stora konstanter. Bra ingång tyckte jag, då Svenne Hedlund och påve Benedictus rymdes i samma text. Men så dör skådespelaren Bert-Åke Varg på väg till en nyårskonsert och han omnämns inte ens i texten. Tji fick jag, för att parafrasera ett klassiskt uttryck.

Bert-Åke Varg (1932–2022). Foto: Henrik Montgomery/ TT 

Bert-Åke Varg bjöd på storslaget skådespeleri. 

Lindén: Det handlar om betydligt mer än Rederiet

Detta året har vi förlorat flera konstanter, skriver David Lindén.

Hur ska man summera 2022? Kanske handlar det om att det var ett år av radikal förändring. Den världsordning som de flesta trodde på, fred i Europa, ruckades rejält av kriget i Ukraina. Sverige och Finland ansökte om medlemskap i Nato och Sverige fick en ny regering där Sverigedemokraterna ingick i regeringsunderlaget. Allt detta skulle man kunna skriva om, och det görs i varje nyhetskrönika. Men det finns en bredare aspekt när det gäller den radikala förändringen som markerar 2022. Det var året vi förlorade många av dem som man alltid trodde skulle finnas där. Frånfällen som gäller alla delar av samhället.

Benedictus XVI (1927-2022). Foto: Wikipedia 

Lindén: Från Svenne Hedlund till Benedictus XVI

Julkalendern ville visa den kulturella bredd som faktiskt finns, skriver David Lindén.

Idag är det julafton och det är fullt förståeligt om de flesta är upptagna med annat än tidningen. Julen är gemenskapens högtid där unga och gamla möts över god mat och samkväm. Men det kan också vara en stillsamhetens stund själv, och självvald eller påtvingad ensamhet. Det är därför kultursidan detta år valde att inte bara recensera böcker utan också filmupplevelser och ett musikstycke. Dessutom är julen reflektionens och eftertankes högtid.

Från oss alla till er alla. Foto: Wikipedia 