Med en kapacitet som översteg de flesta lärde han ut svensk historia i deckarform, skriver David Lindén.

Spänning är en ständig komponent när man ska berätta en god historia. Det är dessutom en regel som spänner över hela spektrumet: från kloka gubbar till Nobelpristagare. Men det är synd att många fackboksförfattare ibland glömmer att de är författare och därför ska sträva efter att vara goda sådana. Likaså är det synd att en del ”ser ner” på de fackboksförfattare som kan skriva och därför får en större publik. Men till det ska läggas att våga blanda fakta och fiktion. En genre som är en svår balansgång men när det görs rätt blir det lysande.

Olof Svedelid. Foto: Marcus Lindblad/ TT. 

Lindén: Svedelid var barnens historieberättare

Skrivande börjar och slutar med hårt arbete och teknik, skriver David Lindén

En av få svenskar som kan kallas publika intellektuella var litteraturvetaren Göran Hägg (1947–2015) som dog alldeles för tidigt. Hans litteraturhistoriska verk hör med rätta till allmängodset för den som gillar svenska romaner och länge förgyllde han som kolumnist våra tidningar. Det var en ynnest att läsa Hägg, lyssna på ett föredrag av honom eller följa hans medverkan i TV4:s Nyhetsmorgon.

Lindén: Göran Hägg lärde mig skriva – han kan också lära dig

På Nobeldagen är det passande att minnas Selma Lagerlöfs magnifika skräckberättelse från det mörkaste Värmland, skriver David Lindén.

”Far, mor, generalen!” De orden minns jag fortfarande från Selma Lagerlöfs (1858–1940) roman Löwensköldska ringen som första gången gavs ut 1925. Första delen i en trilogi men också den som står sig allra bäst. Handlingen kretsar kring familjen Löwensköld i Värmland och den spökhistoria som uppstår kring general Bengt Löwensköld som fick en guldring av Karl XII. På ett personligt plan ska jag villigt erkänna att första gången jag stiftade bekantskap med boken var det som ljudbok och, om minnet inte sviker mig, var inläsaren Christina Schollin. Det gjorde i alla fall ett outplånligt intryck på mitt åtta- eller nioåriga jag och det är därför jag genom åren försöker återvända till just den Löwensköldska ringen. I mitt tycke är det Selma Lagerlöfs mästerverk.

Selma Lagerlöf i sitt arbetsrum. Foto: Wikipedia 

Lindén: General Löwenskölds spöke lever ännu

Lars-Olof Larsson tog ner Gustav Vasa på jorden, skriver David Lindén.

Det finns böcker som formar generationer och det handlar ofta om romaner. Man föreställer sig allvarliga unga män och kvinnor, gärna i basker, med en sådan under armen. Visserligen kan det verka fånigt, men uttrycket ”generationsroman” finns där av en anledning. Själv har jag inte riktigt formats av romaner utan mer av fackböcker, och med tanke på att det nästa år är fem hundra år sedan Gustav Vasa blev svensk kung finns det anledning att återvända till en fantastisk biografi.