Det blev en ny regering och det är bra även om man inte förväntar sig guld och gröna skogar. Men det rimmar dåligt med att både annonsera att man ska ta äldre på allvar och samtidigt inte ha några äldre ministrar. Medelåldern är för låg, skriver David Lindén.

Äntligen stod Ulf Kristersson i talarstolen. Så skulle man kunna börja beskrivningen av den nya regeringen som presenterades idag och den är helt fräckt snodd från Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Det blev en ny regering och om detta skulle man kunna säga ris och ros. Berömmet handlar om att de inser vilka problem Sverige står inför och kritiken kanske mer att man inte vågar göra tillräckligt. Men det är inte vad denna text ska handla om utan om något annat.

Vi tarvar fler silverrävar. Foto: Wikipedia. 

Den nya regeringen är väl sammansatt, men var fanns de äldre? Ulf Kristersson som snart är 60 år är en av åldermännen. Alla andra är runt 50 och yngre.

Lindén: Var är silverrävarna? 

Det är fel att bränna IS-boken i Göteborg även om den instruerar hur man ska bränna otrogna levande. Men den ska inte vara lättillgänglig. Ingen torde dock vara förvånad över att den är det, skriver David Lindén.

Det handlar självklart om Göteborg. Västkustens pärla med goa gubbar som genom sin naivitet blivit ett centrum för Islamiska Statens svenska gren om man ska uttrycka sig galghumoristiskt. En bok på arabiska som kan beskrivas som en IS-manual har flitigt lånats ut på bibliotek i Bergsjön, Angered och centrala Göteborg. Den ”upptäcktes” när P4 Göteborg sökte igenom det arabiska utbudet, och efter P4 Göteborgs avslöjande har den nu plockats bort av kulturförvaltningen. Men detta har föranlett diverse lustigkurrar att dra ”yttrandefrihetskortet” och där får man ge dem åtminstone ett halvt rätt: Ska inte skadlig litteratur få finnas? Eller? Haha, se där: Mein Kampf går att låna på ett vanligt bibliotek men man plockar bort litteratur på arabiska!

Försättsbladet till 1566 års lista över Vatikanens förbjudna böcker. Foto: Wikipedia

Kungliga bibliotekets giftskåp finns av en anledning. 

Lindén: Låt IS-litteratur gå samma väg som barnpornografi

Essä. Jag stiger in i maskinen och utforskar själen, skriver Vincent Flink Amble-Naess.

Visserligen har jag rest till Mars förut, i en rymdfarkost under veckor av tristess, men aldrig på det här sättet. En man i vit rock stiger fram till mig och förklarar proceduren: Scannern läser av min kropp genom att sönderdela den i atomer. Informationen färdas genom rymden i ljusets hastighet. Några minuter senare skapas en identisk kopia av mig på Mars.

En kedjekrater på Mars. Foto: Wikipedia 

Amble-Naess: Själen och den personliga identiteten 

Under några årtionden var TV det som enade alla svenskar och störst var Hylands hörna. Programmet som i princip ersatte predikstolen som något alla svenskar hade en relation till, skriver David Lindén.

I William Shakespeares pjäs Hamlet utbrister prinsen om sin döde far: ”Vi kommer aldrig skåda hans like igen”. Det har blivit ett bevingat citat och jag kom att tänka på detta när det uppmärksammades att det i år är hela sextio år sedan det första Hylands hörna hade premiär i SVT. Visserligen var inte Lennart Hyland (1919–1993) en mördad prins av Danmark. Inte heller var ”gubben i lådan” Carl-Gustaf Lindstedt (1921–1992) och programvärdinnan Siw Malmqvist någon Rosencrantz och Guildenstjern. Men vi kommer aldrig att få skåda ett fenomen som Hylands hörna igen.

Per Oscarsson gästar Lennart Hyland 1966. Foto: Wikipedia

Ett TV-program som var en nationell lägereld. 