Att en nioårig flicka i Skellefteå utsatts för en grov våldtäkt och ett mordförsök borde ha skapat ett jordskred i form av mediereaktioner. Nu bemöts det med relativ tystnad. Det är farligt att våldet börjar trötta ut oss, skriver David Lindén.

Barn och dödligt våld skakar med rätta om samhället. Det är svårt att inse att barn, det mest oskyldiga vi har, kan vara kapabla att döda. Men det har skett och sker. Barn kan vara grymma vet alla som läst William Goldings Flugornas herre från 1954, och när våld mellan barn sker brukar samhället nästan diskutera sönder ämnet. Som 1993 när den brittiske pojken James Bulger torterades till döds i den engelska staden Liverpool. Mordet blev så känt att efterspelet ledde till att gärningsmännens straff skärptes av den brittiska regeringen. På klassiskt brittiskt vis är mördarnas vidare livsöden också en följetong i tabloidpressen.

Utredningen om mordförsöket är fortfarande i sin linda. Foto: Wikipedia 

Konspirationsteorier innehåller ofta några korn av sanning. 

Lindén: Varför så tyst om mordförsöket på ett barn? 

Den klassiska Hollywoodskylten fyller hundra år nästa år. Hur kommer det sig att lilla Sverige genom åren bidragit så pass mycket till världens mest kända drömfabrik? Kanske handlar det om bondesamhället, skriver David Lindén.

I år fyller den ikoniska skylten i Los Angeles, där det står Hollywood, 99 år och nästan alla har sett den. Om man inte har varit i ”LA” har man i alla fall sett den på film, för en sak är säker: det som för hundra år sedan var en skylt för USA:s begynnande filmindustri är i dag hela världens symbol. Alla vet vad Hollywood är.

Klassisk skylt fyller 99. Foto: Mark J. Terrill/AP/TT

Hollywoodskylten fyller i dag nittionio år.

Lindén: Från Mauritz Stiller till Alicia Vikander 

Våldsamma ungdomar som tar över Sis-hem är en parodi på en Hasse &amp; Tage-film. Men det är också ett tecken på hur kulturen av daltande från 1960-talet på många sätt har misslyckats. Frågan är hur den ska ändras, skriver David Lindén.

Mord i Sverige och i världen. Förra veckan avslutades i sanning i tragedins tecken. På öppen gata i Visby knivhöggs Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare i psykiatri, och i Japan mördades tidigare premiärminister Shinzo Abe efter ett valmöte. Det finns föga likheter mellan de två, förutom att attackerna verkar ha utförts av två extremister. Om de har en gemensam nämnare är det ett tecken på att vi lever i vad som milt utryckt kan kallas för brydsamma tider.

Långholmens fängelse i Stockholm. Foto: Wikipedia 

Äntligen betraktas flummet som kriminalitet. 

Lindén: Släpp fångarne loss – det är vår!

Journalistiken utvecklas av bråkstakar som gradvis blir en del av etablissemanget. På 1960-talet gällde det maoister och nu alternativmedia, skriver David Lindén.

Många läsvärda nekrologer har skrivits över tidningsmakaren Torbjörn Larsson, som dog i veckan. Han som gjorde att Aftonbladet upplagemässigt gick om konkurrenten Expressen, moderniserade DN och utvecklade TV4. Detta är i korthet Larssons karriär och när man skummar vad som skrivits återkommer ord som ”perfektionist”, ”brutalt ärlig” och ”chefen”. I korthet verkar han inte alltid ha varit lätt att arbeta med, men däremot en chef som man alltid är glad att ha arbetat för.

Är Chang Frick morgondagens mediemongul? Foto: Wikipedia 

Gårdagens bråkstakar blir morgondagens elit. 