Broderfolket får återigen fira en restriktionsfri nationaldag. Detta i en tid då nationalismen uppvärderas till den kärlek som den faktiskt kan vara, skriver David Lindén.

I dag firar Norge 17 maj. Karl Johangatan i Oslo kommer att vara fylld av glada människor i bunader och ett flaggviftande som på den här sidan Atlanten nog enbart kan ses i Frankrike den 14 juli.

Norskt nationaldagsfirande i Stockholm 2019. Foto: Wikipedia

Lindén: Fleksnes är död – länge leve Fleksnes  

Finlands historiska steg visar det vi alla visste. Vi hör hemma i väst och allianslösheten är lika död som en runsten, skriver David Lindén.

Gårdagens beslut att Finland ska ansöka om Nato-medlemskap var så klart historiskt och det har redan producerats både goda och bristfälliga analyser. Dessutom var det uppenbart för alla, utom kanske för Pierre Schori, att Sverige kommer göra samma sak. Beskedet kommer att komma på måndag. Nu kommer vi öppet deklarera att vi är en del av väst och det är slut på förljugna ord om ”alliansfrihet” vilket snarare borde kallas ”allianslöshet”. Men ska man vara självgod och gotta sig i det faktum att den moraliska stormakten insett att det inte går att krama sönder tyranner?

Sverige tar ställning för friheten/ Foto: Hasse Holmberg/ TT 

Lindén: Med Zacharias Topelius in i Nato 

Det går inte att skylla på stress om man arbetar i Sveriges rikaste medieorganisation. Förklaringen till hanteringen av Ebba Busch påminner om en klassisk Lorrysketch, skriver David Lindén.

Alla skribenter kan någon gång begå misstag och detta inkluderar mig själv. Personliga favoriter ur mitt eget syndaregister är att jag har kallat kokboksförfattaren Cajsa Warg (1703–1769) för Kajsa Ward, hävdat att Annie Lööf varit ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund och missat att jag skrev pubis där det skulle vara publik. Dessutom har jag drösvis med gånger haft dåligt omdöme som när jag tyckte det var passande att rubriksätta en artikel om ett förintelsemonument med ”Äntligen en slutgiltig lösning”. Efteråt fick jag ett vänskapligt samtal med min dåvarande redaktör som påpekade att allt inte behöver vara klickvärdigt.

Inte visste Stefan Sauk att han för trettio år sedan skulle gestalta Sveriges Radio. Foto: Jessica Gow/ TT

Lindén: Det är alltid mest synd om Public Service 

Gotland är argumentet för att vi går med i Nato. Men ”öjn” är så pass mycket mer. Det är en tusenårig fyrbåk i Östersjön som återigen har blivit relevant. Tacka gudarna för detta, skriver David Lindén.

Det är sällan som man ska ägna sig åt grötmyndiga liknelser, men det finns undantag. I gårdagens P1 morgon framstod förvarsminister Peter Hultqvist som en klassisk metmask i kombination med visan om Prästens lilla kråka: När det gällde frågan om svenskt Nato-inträde slingrade han sig på programledarens krok. Samt än slank han dit och än slank han dit, och än slank han ner i diket! Det lät ungefär så och vem som helst skulle kunna skratta åt det klassiska hyckleriet inom Socialdemokraterna.

”Valdemar Atterdag brandskattar Visby” av Carl Gustaf Hellqvist. Foto: Wikipedia