Kajsa Ekis Ekman har under ett årtionde varit apologet för totalitära regimer, så länge det inte är USA. Men hon förtjänar inte att sparkas offentligt. Felet ligger hos den tidning som nu slänger henne till vargarna, skriver David Lindén.

Säg den frilansare som inte blivit ”uppsagd” eller med andra ord – att ett samarbete har avbrutits. Dessa finns inte och med ett decennium som fri skribent ska jag villigt erkänna att jag har skrivit för en massa tidningar och tidskrifter på frilansbasis, där samarbetet har avbrutits. Orsakerna har varierat från knappa resurser – vilket är det vanligaste – till att jag och en redaktör hade fundamentalt olika åsikter om vad jag skulle skriva. ”Bara så det är”, för att citera artisten Ola Aurells vackra låt Elevhälsan, men sånt är livet. Det är därför den offentliga avpolletteringen av Kajsa Ekis Ekman från ETC:s ledarredaktion är så pass oroväckande.

Skribenten Kajsa Ekiis Ekman. Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Lindén: Felet ligger hos ETC 

Det måste vara jobbigt för batikvänstern att deras favoritdesigner är tyrannisk, kontrollerande och manipulativ. Det är nämligen så som designers brukar vara. Till syvende och sist säljer inte Gudrun Sjödén en livsstil, utan kläder som människor tycker är snygga. Och vill man inte jobba där, sök ett nytt jobb, skriver David Lindén.

Det är sällan man kan skratta åt dålig arbetsmiljö, men ibland går det. Som i fallet med granskningen av Gudrun Sjödén, som – om ingen visste – är alla batiktanters favoritdesigner. Det är färgglatt och riktigt osar ”hippiemys”. Tänk er storblommigt, DN-Kronancyklar, bärnsten och otaliga koppar rooibos te. Men det var inte så mysigt som många trodde. 
 Expressens granskning visar att Gudrun Sjödéns imperium är toppstyrt och tämligen stressande för dem som arbetar där. Det kan till och med kallas för rasistiskt då grundaren, som är född på 1950-talet, envisas med att använda N-ordet. Frågan är dock om det är någonting att skratta åt? 
 Självklart är så inte fallet. Ingen vill att en medmänniska ska må dåligt på jobbet. Om man gör det bör man genast byta arbetsgivare. Däremot går det att försiktigt raljera över att designern inte lever upp till varumärket, för det är otroligt vanligt när man säljer in livsstilar. Frågan är dock varför? Sjödén är designer och egenföretagare och det är snarare regel än undantag att sådana är kontrollerande. Oavsett vad för känsla de säljer. Likaså är de kontrollerande och ofta tämligen egenkära. 
 På ett personligt plan drog jag på munnen över Sjödén när jag för länge sedan träffade en av grundarna till det mycket progressiva märket Mahjong. Hen – förtal är verklig juridik – var bland de drygaste människor jag träffat. Likaså en prominent kulturchef som kan identifieras som ”titta-över-axeln-typen”: Finns det någon mer intressant som jag kan tala med? 
 Kort och gott går det att garva över skriverierna om Sjödén. Samt uppmana alla som inte gillar henne att byta jobb. Så funkar kapitalism.

Designern Gudrun Sjödén. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Mer regel än undantag att designers inte lever som de lär.

Lindén: Gudrun Sjödén verkar inte festlig

En livsglad, burdus och tänkande man. Det är precis vad det krisande partiet behöver. Men känsliga läsare varnas, denna text är oerhört partisk, skriver David Lindén.

Om Nyamoko Saubinis avgång är jag inte riktigt skickad att leverera en god analys. Men det är tydligt att Liberalerna är ett djupt splittrat parti, vilket dock inte är någonting nytt. Ett gammalt skämt lyder att om du samlar tre folkpartister i ett rum så vinner den med fyra avhandlingar i bagaget diskussionen. Det verkar dock finnas en form av krisinsikt och det bottnar i att vice partiledare Johan Pehrson nu får leda valrörelsen. Ett beslut som nog är klokt i denna stund.

Johan Pehrson är helt rätt som partiledare. Foto: TT

En kämpe är precis vad Liberalerna behöver!

Lindén: Johan Pehrson är helt rätt för Liberalerna 

Det skottska Stirlinguniversitet vill avkoloniera sin litteraturlista och stryker därmed Jane Austen. Trots att hon är den kvinnliga brittiska författare som i princip skrev manualen för god litteratur. Men varför sluta där? Det finns så många böcker som kan göra känsliga själar ledsna, skriver David Lindén.

Suck, så var vi där igen. Ett universitet med gott renommé vill anpassa sig inför ängsliga studenter och stryker i sin litteraturlista. Denna gång handlar det om skotska Stirling University som vill ”anpassa” litteraturvetenskapen för ett mer kolonialt perspektiv och ratar Jane Austen (1775–1817), till förmån för afroamerikanska författaren Tony Morrison, som är betydligt mer ”modern”, eller man kanske ska säga politisk. Man bortser från att Austens romaner revolutionerade världslitteraturen. Hon var kvinna och skrev på ett betydligt mer personligt plan än sina manliga föregångare. Utan Austen hade vi inte haft den skönlitteratur som vi har idag.

Aposteln Paulis bränner hedniska böcker/ Foto: WikiCommons Public Domain 