Vi som skriver böcker gillar att klaga. Nu senast på ljudböcker. Men det gäller att acceptera denna förändring och göra något bra av det hela.

Litteraturen är en ständigt döende konstform, i alla fall om du frågar författare. Sedan tidernas begynnelse har man gnällt över dåliga arvoden, försäljning och elaka redaktörer. Tro mig: Jag skriver böcker och det tog ett par år innan jag insåg att man måste gilla läget eller se världen för vad den är. Skälet till att jag skriver om detta är att ett stort antal prominenta, läs bästsäljande, författare rasar över ljudböcker. Argument som att det är dålig ersättning, det fördummar läsarna och i slutänden så riskerar det att förstöra läsandet, kommer med jämna mellanrum.

Litteraturen var döende även på Strindbergs tid. WikiCommons Public Domain

Lindén: Alla revolutioner äter inte sina barn 

Det skvätter på Uppsala universitet. När man är expert på allt blir det fel. Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare skämmer ut sig.

Det finns en anekdot om Alliansens finansminister Anders Borg som jag fått höra från en av hans ungdomsvänner. Ur minnet lyder den ungefär så här: Vännen och dennes hustru väntade barn och berättade detta för Borg som började föreläsa om hur de skulle sköta allt från födsel till amning. Han hade nämligen läst en bok i ämnet och visste hur saker och ting låg till. På många sätt är anekdoten rolig och harmlös. De flesta har nog träffat någon som vill ”lägga saker till rätta” och vissa av oss har nog, tyvärr, hemfallit åt samma ovana. Kanske inte när det gäller barnuppfostran men i något ämne som vi tror oss kunna eller i alla fall finner väldigt intressant.

Anne Ramberg tycker sig kunna allt – inkluderat säkerhetspolitik. Foto: Anna-Karin Nilsson/EXP/TT

Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare skadar vårt äldsta universitet. 

Lindén: Inte ska väl Putin behöva gå till NK, Ramberg? 

Alla SSU-kurser i mötesteknik betalade sig inte. Regeringskansliets, Gruppen för strategisk samordning, hade under 2020 149 möten för att hantera coronakrisen. Men det bidde inga anteckningar.

Den bästa humorn är svart som nybryggt kaffe och nog finns det sådan när det gäller svensk coronahantering. Nu senast i det faktum att regeringskansliets krishanteringsgrupp, med det sexiga namnet Gruppen för strategisk samordning, under 2020 höll 149 möten, men missade att ta anteckningar.

Förr brukade socialdemokrater måna om att föra protokoll. Foto: WikiCommons Public Domain 

Lär man sig inte protokollförande i SSU? 

Lindén: 149 möten är fler än 0 protokoll? 

Ilskan över Danmarks erbjudande till Rwanda om vaccin i utbyte mot ett asylcentrum, säger mycket, men afrikanska länder är inte hjälplösa. Likaså är kolonialismen sedan länge död och begraven.

Svenskar älskar att hata Danmark och vice versa. Rivaliteten är fullt förståelig då vi är de europeiska länder som under århundradena krigat mest med varandra. Men någon måtta får det vara när det gäller nationell rivalitet. Tyvärr är det svenskar som tenderar att överdriva. 
 Som när det gäller ilskan över den danska regeringens erbjudande till Rwanda att exportera vaccin i utbyte mot att där få etablera ett asylcentrum. Indignationen hos rättrådiga, så kallade humanister, skulle kunna lösa energikrisen: Elevrådsordförandetyper i alla läger förena eder! Danmark är store satan, som Khomeini skulle sagt om han arbetade på en svensk kultursida. 
 Varför blev alla så sura? Handlar det om humanitet eller någonting annat? Tyvärr handlar det, med största sannolikhet, om det sistnämnda. Ett problem som bottnar i att man hellre vill posera än att inse att det finns reella, men obekväma, lösningar när det gäller en ohållbar asylpolitik.

Även inom migration är ordning bättre än kåkstäder. Foto: WikkiCommons Public Domain 

Spelad ilska över idén om asylcentrum. 