Pandemin blottade det alla visste. Trots utökat coronastöd måste kultur- och idrotts-Sverige förändra sig. På Astrid Lindgrens eller Stenmarks tid fanns varken Spotify eller Youtube.

En nära släkting arbetar med att bekämpa oljeutsläpp. För några år sedan genomgick han säkerhetsträning i en krigszon. Men det var inte som James Bond utan snarare en blandning av sunt förnuft och scouterna. Som att man skulle sätta på sig bilbältet efter att motorn startats, för att om en bomb detonerade när man startade skulle man ha en chans att kasta sig ut. Man borde också köra med varierande hastighet om man trodde sig vara skuggad. Likaså skulle man ta olika vägar till jobbet. 
 Bland det mer intressanta var att man skulle ha en bunt bomullspinnar, tops, eller tamponger tillhanda. Om man blev skjuten så kunde en blödning stoppas med hjälp av dessa och köpa så pass mycket tid att man kunde ta sig till en sjukvårdare innan man tuppade av. Troligtvis är detta baskunskap för dem med avancerad första hjälpen – eller militär träning. Men tampongliknelsen var det som poppade upp i huvudet när regeringen tillkännagav ytterligare stöd till kultur och idrott. Två sektorer som, försiktigt uttryckt, har fått ta rejäla smällar under pandemin. Men det temporära stödet stoppar lik förbannat inte behovet av en stor och smärtsam strukturförvandling.

The Globe återuppstår igen. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP/TT

Lindén: En tampong i ett skottsår – ett stödpaket hejdar, men stoppar inte blödningen 

Prins Andrew mister privilegiet att officiellt kalla sig ”ers kungliga höghet”. Han blir också av med sin roll inom brittiska försvarsmakten. Men den brittiska monarkin står stark.

Storbritannien har en av världens mest stabila monarkier. Det handlar i mångt och mycket om drottning Elizabeht II. Under hennes ledarskap har familjen Windsor, som fram till första världskriget hade det mindre patriotiska namnet Sachsen-Coburg-Gotha, det var ju krig med Tyskland, överlevt otrohet, dödsolyckor och ett antal mindre skandaler.

Palatset Towern i London har sedan 1000-talet varit centrum för brittisk monarki. Foto: TT Nyhetsbyrån

Klokt att brittiska kungahuset kapar banden med prins Andrew.

Lindén: Snuskhummern skickas till vår tids Towern 

För en gångs skull två välgjorda tv-program. Anna Hedenmos intervju med Sara Skyttedal och minidokumentären om rapparen Einár sätter fingret på två vitt skilda saker. Som ändå är sammanlänkade.

SVT:s Min sanning, vilket tidigare var ett unikt program för att man gav utrymme till människor som befann sig i slutet av sin offentliga gärning, har på senare tid utvecklats till ytterligare en pratshow för dem som befinner sig mitt-i-steget. Självklart kan det vara intressant att politiker får berätta om personliga erfarenheter, men den tittare som har ett rimligt tvivel kommer alltid att undra: Vad betyder detta för nästa steg i karriären?

För en gångs skull två bra SVT-satsningar. Foto: WikiCommons Public Domain

Lindén: Ärligt med Sara Skyttedal och sorgligt med Einár 

Det finns få ord som kan beskriva de hemvändande IS-kvinnorna. Terrorister är för milt. Vad kallar man någon som tränat sin minderårige son att döda och till sitt försvar skyller på det döda barnet?

Tyvärr gillar medier att jaga i flock. Men att skriva om det som är intressant för stunden behöver inte vara dåligt. Det betyder dock att relevanta uppföljningar och kontinuerlig bevakning, ibland, får stryka på foten för ”breakning news”. Av förklarliga skäl handlar det mesta nu om restriktioner, elpriser och partiledardebatt, men man borde även kunna ge utrymme åt annat.

Vad är man för människa när man indoktrinerar sina barn i IS?. Foto; WikiCommons Public Domain 

Lägst av det lägsta att skylla på sitt barn. 