Det är mer provocerande att lyssna på Raubtier än att tralla till Sol, vind och vatten. Michael Langs frånfälle är symboliskt. Kanske vi äntligen kan inse att idealen från Woodstock har blivit elitens.

Musikprofilen Michael Lang, som var en av medgrundarna till musikfestivalen Woodstock, har dött 77 år gammal. Det är med rätta som hans frånfälle har uppmärksammats i musikvärlden, men Woodstock handlar inte bara om musik. Själva namnet har blivit synonymt med nutidshistoria och de ”flower power-ideal”, som kom att påverka hela västvärlden. I dessa ingick att revoltera mot överheten och förespråka tolerans samt ickevåld. Tankar som hade en bäring under sin tid, och som de flesta av kvinna född tycker låter sympatiska. Men det går att ha invändningar.

Woodstockfestivalen 1969. Foto: WikiCommons Public Domain

Lindén: Hippieerans farfar är död – länge leve hippien! 

Influencern Isabella Löwengrips självbiografi är plastig, marknadsdrivande och självömkande. Kanske också genuin. Det är därför den är läsvärd.

En av de första riktiga influenserkändisarna var Isabella Löwengrip, som 2005 började blogga under sitt alter ego ”Blondin-Bella”. Hon blev känd för att vara känd och skulle senare kapitalisera på detta genom att flytta till New York för att bygga ett diffust affärsimperium som bestod av, ja, Isabella Löwengrips ansikte och ”varumärke”. För den som är van vid att företag ska producera produkter som människor vill ha kan affärsplanen framstå som lite diffus. Det var ungefär som om Alice Timander skulle börja sälja motorcyklar eller Jan Malmsjö synålar. Korthuset föll samman när tidningen <a href="https://www.expressen.se/premium/nyheter/isabella-lowengrips-bluff-kritik-for-uppblasta-siffror/">Expressen</a> började granska företaget.

Isabella Löwengrip under Almedalsveckan 2011. Foto: WIkiCommons Public Domain 

Influencerns memoarer går faktiskt att läsa. 

Lindén: Gör Blondinbella upp med sig själv? 

Tidningen Expressens lista ”30 mäktigaste under 30” inleder som vanligt valåret. Det är vår tids debutantbal. Frälsets skaror behöver alltid fyllas på.

År 1958 hölls den sista officiellt sanktionerade debutantbalen i Storbritannien. För dem som inte vet vad det var: aristokratins unga damer skulle officiellt introduceras vid en bal för att hitta en passande partner. En lyckad debutant fann en make innan året var slut. Anledningen till att traditionen dog ut var att en debutant skulle vara oskuld, och p-piller och sexuell frigörelse omintetgjorde detta.

Frälset vill alltid ha nya rekryter. Foto: WikiCommons Public Domain 

Unga makthavares lista är skrämmande. De kommer alltid att vilja ha makt. Akta er. 

Lindén: Mer Siw och mindre Zara - även i politiken

En kunglig affär som sändes under julen är en sexig, underhållande och lysande TV-upplevelse. Men det var allt annat än historieskrivning. I alla fall inte om Gustaf V:s homosexualitet.

Svenskproducerade historiska dramer kan liknas vid att på nyårsfesten få lite för mycket innanför västen. Det är kul för stunden för att senare ge en känsla av nedstämdhet, läs brist på dopaminer, och skapa törst i meningen att man vill veta vad som verkligen hände. Orsaken är att de på ren svenska tenderar att vara så in i bängen dåliga. Rent av mediokra. Kort och gott Åsa Nisse förklätt i operakostym.

Verklighetens Kurt Haijby är inte SVT:s. Foto: WikiCommons Public Domain 