Libertarianer och socialliberaler postulerar via samhällskontrakt individens oberoende, och förgudligar förnuftet, men där de förra helt sätter sin tilltro till marknaden, konstaterar de sistnämnda att oförnuftiga bör tvingas ta sitt förnuft till fånga. Konservativa å sin sida saknar såväl analys som slutmål för samhället, och förlitar sig till traditionen, skriver Erik Lidström i sin tredje krönika om de moderna icke-socialistiska ideologierna.

Som jag diskuterat i två tidigare krönikor ser (klassiska) liberaler på samhället (utanför organisationer som staten) som ett komplext system. Om vi önskar se ett välmående samhälle bör vi försöka förbättra de lagar och regler som gäller, främst på den fria marknaden.

John Rawls och Robert Nozick utgick från kontraktsfilosofi men landade i disparata slutsatser. Foto: Alec Rawls / Libertarian Review (public domain)

Libertarianer och socialliberaler postulerar individens oberoende med konservativa litar på traditionen.

Lidström: Konservatism, libertarianism och socialliberalism

Hur spontana ordningar uppstår och hur de är kritiska för fungerande samhällen är en central fråga för den klassiska liberalismen. Dessa ordningar må vara lika gåtfulla som icke-intuitiva, men de är enastående värdebringande, skriver Erik Lidström i sin andra krönika om den liberala världsbilden.

Världen vi lever i kan på ett organisatoriskt plan delas upp i åtminstone tre kategorier. För det första <a href="https://www.amazon.se/Fatal-Conceit-Paper-Errors-Socialism/dp/0226320669/ref=sr_1_1?crid=379NEEJAG3M3Y&amp;keywords=hayek+the+fatal+conceit&amp;qid=1683802265&amp;sprefix=hayek+the+fa%2Caps%2C204&amp;sr=8-1" target="_blank" rel="noopener">vårt mikrokosmos</a> med våra personliga relationer till släkt, vänner och grannar. För det andra byråkratiskt organiserade entiteter som företag, kommuner och staten. För det tredje, i ett fritt samhälle, vad övrigt som människor vi beror av men som vi inte känner personligen eller överhuvudtaget. Marknadsekonomin är den mest framträdande aspekten av detta.

En myrstack är en spontan ordning som uppstår när myror gör ”myrsaker”. Foto: Petra Lindell/TT

Hur spontana ordningar uppstår och hur de är kritiska för fungerande samhällen är en central fråga för den klassiska liberalismen.

Lidström: Klassisk liberalism: Spontana ordningar

Att vara liberal är att vara att var kluven sägs det, men är det verkligen så komplicerat? Att definiera den klassiska liberalismen blir enkelt så fort man får klart för sig att förståelsen för vikten av traditioner och deras tysta kunskap är en självklar liberal insikt, och att Edmund Burke var liberal och inte konservativ, skriver Erik Lidström i den första av två krönikor om klassisk liberalism.

Vad är liberalism? Vad är klassisk liberalism? Begreppsförvirringen på området är närmast total. När idag någon tänkare, något parti eller någon politik kallas för ”liberal” eller för ”konservativ” har jag uppriktigt sagt ingen aning om vad som avses. Tyvärr misstänker jag att den som fäller yttrandet ofta (oftast?) är ungefär lika förvirrad som jag själv är.

Är Thomas Sowell och Edmund Burke konservativa eller liberaler? Foto: James Barry (public domain) / AP Photo/UCLA/TT

 Att definiera liberalismen blir enkelt när man inser att även liberalismen förstår världen av kulturer och tradition.

Lidström: Klassisk liberalism: Från Burke till Sowell

I det svenska politiska narrativet tycks landet befolkat av oss normala, de hjälplösa stackarna, och de onda rika som bör lätta på plånboken. I verkligheten sker dock nästan ingen omfördelning alls, och merparten av skattupptaget går mestadels på rundgång. I en del fall omfördelas till och med pengar från fattiga till rika, skriver Erik Lidström.

Om man intresserat sig för svensk politik ett tag får man lätt intrycket av att Sverige är befolkat av tre tämligen distinkta folkstammar. För det första, du och jag – ”vi”. För det andra en fientligt sinnad folkstam som suger ut, förtrycker och allmänt förstör för alla andra, allmänt – ”de rika”. För det tredje en folkstam bestående av dem som inte har det så lätt, av personer som inte klarar av att sköta sina egna liv, av lättledda individer, vanligen benämnda ”en del”, ”vissa” eller ”några”.

Likt bröderna Marx tycks Sveriges invånare tilldelats fasta roller i den svenska politiska diskursen. Foto: Yousuf Karsh (public domain)

I verkligheten sker nästan ingen omfördelning alls, och skattupptaget blir rundgång.