Världen vi lever i kan på ett organisatoriskt plan delas upp i åtminstone tre kategorier. För det första vårt mikrokosmos med våra personliga relationer till släkt, vänner och grannar. För det andra byråkratiskt organiserade entiteter som företag, kommuner och staten. För det tredje, i ett fritt samhälle, vad övrigt som människor vi beror av men som vi inte känner personligen eller överhuvudtaget. Marknadsekonomin är den mest framträdande aspekten av detta.

Läs även: Lidström: Klassisk liberalism: Från Burke till Sowell

I vårt mikrokosmos bryr vi oss om varandra personligen. Vi köper och säljer inte omtanke om nära och kära. Men dessa regler för umgänge i nära relationer, fungerar bara mellan människor vi känner.

Något som är rent utsagt tragiskt är områden som vård och omsorg där våra instinkter säger oss att ”profit” inte ska vara inblandat men där reglerna för vårt mikrokosmos inte fungerar och aldrig någonsin kan fås att fungera. Reglerna för vårt mikrokosmos skalar inte upp till stora antal människor.

Eftersom vården är en offentlig angelägenhet är den troligen 3–4 gånger dyrare i Sverige (kring 11 procent av BNP) och andra europeiska länder och 5–6 gånger dyrare i USA (kring 18 procent av BNP) än den skulle vara om den vore något som det offentliga saknade mekanismer för att veta något om.

Att du som läser troligen inte tror på detta beror innerst inne på att du försöker tillämpa din medfödda sociala skyldighet att hjälpa människor som du känner personligen och har en nära relation till på tio miljoner svenskar som du aldrig träffat.

Marknadsekonomin gäller främst relationer mellan människor som ofta inte ens känner till varandras existens. Den förstås bäst som ett komplext adaptivt system, ett system där enkla regler på individnivå ger upphov komplexa strukturer. Vi människor har dock en jägare och samlares hjärna och det är oerhört svårt för oss, närmast omöjligt, att ta till oss vad ett komplext adaptivt system innebär, ett system som ingen styr.

Ett exempel på ett komplext adaptivt system är en myrstack. Hur är en myrstack organiserad? Inte via drottningen, hon lägger i stort sett bara ägg. Och inte via “a hive mind”, en kollektiv ”intelligens”. Istället uppkommer myrstacken på grund av att myror, med mikroskopiskt stora hjärnor, var och en gör “myrsaker”.

Det finns inga myrchefer, inga myrprojektledare, inga myrarkitekter, inga myrpersonalavdelningar. Bara myror som går runt och gör precis vad de vill. Resultatet är en myrstack.

Två mycket läsvärda böcker av Deborah Gordon diskuterar detta, Ants at Work och Ant Encounters. För Gordon svindlar tanken fortfarande; hon säger sig inte förstå myrsamhällen på en intuitiv nivå ens efter 30 års forskning. Det är som om de individuella medlemmarna i en symfoniorkester spelade precis vad de vill, utan partitur, och resultatet blir en symfoni.

I ett komplext adaptivt system skapar enkla regler ordning i stor skala. System, som myrstacken, kan ”lära sig” saker, utan att någon individuell myra lär sig mycket alls och utan att någon styr. Myrstacken byggs till exempel kring en trädstam som är i vägen, den repareras, den flyttas ibland, mat samlas in, stacken övergår till att samla mat på nya ställen, och så vidare.

Liberala samhällen självorganiserar sig också på detta vis; de bildar en spontan, storskalig ordning, en utsträckt ordning (extended order), som Friedrich Hayek uttryckte det.

I ett stort mänskligt samhälle måste tre grundläggande regler gälla för att en liknande självorganisation ska komma tillstånd. Hume härledde dem 1739–1740 i sin Treatise of Human Nature till att vara:

1. The of stability of possession, att äganderätten är skyddad, att vi kan vara säkra på att ingen kommer och beslagtar vad vi äger.
2. Its transference by consent, att vi fritt kan köpa och sälja varor och tjänster.
3. The performance of promises, att vi fritt kan ingå avtal och att vi kan vara säkra på att dessa kommer att gälla. Här ingår skyldigheten att kompensera andra för eventuell skada vi åsamkar dem.

Läs även: Sjölander: Socialt skyddsnät vs. Socialt fångstnät

När dessa tre regler, via kultur, lagar och traditioner gäller i ett samhälle så kan vi utan vidare köpa och sälja varor och tjänster, arbeta för andra och anställa personer som är fullständigt främmande för oss.

Vi får därmed en långt driven arbetsfördelning. Vi får också en långt driven kunskapsuppdelning. Varje individ kan vissa saker och är helt ovetande om det mesta annat. Vi kan dock utbyta arbete och kunskap genom att handla med varandra. En stor del av informationen om vad andra människor önskar sig förmedlas via priser, något Friedrich Hayek diskuterade i sin uppsats On the Use of Knowledge in Society.

David Humes bäste vän Adam Smith formulerade villkoren för välstånd i en tidig version av The Wealth of Nations:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes, and a tolerable administration of justice.

I ett liberalt samhälle försöker miljoner människor hitta på nya saker, nya användningsområden för gamla saker, nya sätt att organisera sig, bättre sätt att arbeta. Via en evolutionär process leder lyckade metoder till framgångar, högre intäkter och till att de efterapas och sprids. Misslyckade metoder leder till förlust och inte sällan till bankrutt. De sållas därför bort. Denna evolutionära process ger oss gradvis ökat välstånd, bättre teknik och bättre tjänster.

Detta gäller inte enbart för ”hårda saker”. Om staten inte lägger sig i så får vi i ett liberalt samhälle också ständigt bättre och billigare sjukvård, skola, högskola, åldringsvård, konst och musik. Helt utan att någon speciell lägger sig och försöker styra.

Att de flesta människor inte ”tror” på ovanstående är ett tragiskt faktum, inte bara i Sverige, utan även i världen i övrigt.

Läs även: von Seth: Lena Andersson som thatcheristisk milk snatcher