Den svenska familjepolitiken handlar i och med arvet från makarna Myrdal om att samhället ska fösa familjerna i önskad riktning och kvinnorna ut i förvärvslivet på heltid, vare sig de vill eller inte. Tanken att en enda kvinna skulle välja att stanna hemma när barnen är små upplevs i detta flocktänkande land som ett hot, skriver Erik Lidström.

För den som hyser åtminstone viss respekt för sina medmänniskor, för deras rätt att styra över sina egna liv, är den svenska familjepolitikens historia bedrövlig läsning. Alva och Gunnar Myrdals bok från 1934, <a href="https://libris.kb.se/bib/367954" target="_blank" rel="noopener">Kris i befolkningsfrågan</a>, dryper av översitteri och förakt för föräldrar som inte beter sig ”rationellt”, alltså, inte beter sig som makarna Myrdal önskar att de ska bete sig.

Makarna Gunnar och Alva Myrdal har en hel del på sitt samvete? Foto: TT Nyhetsbyrån 

Den svenska familjepolitiken handlar i svallvågorna av makarna Myrdal och att samhället ska fösa familjerna i önskad riktning och kvinnorna ut i förvärvslivet.

Lidström: Den intoleranta svenska familjepolitiken

Inget tyder på att våra politiker på allvar tänker ta itu med landets grundläggande problem. Liksom i det moderna Sveriges barndom kan en lösning vara att sammankalla en folkriksdag, som diskuterar problemen och formulerar möjliga lösningar, skriver Erik Lidström.

Sverige står inför stora problem, något få kan vara omedvetna om. Trots detta vårt samhälles förfall står dock våra politiker närmast handfallna. Inte mycket tyder på att några av dem inom en snar framtid kommer att ta tag i situationen med båda händerna, varken dagens regering eller nästkommande.

1892 års folkriksdag i den lokal som i dag är Nalen på Regeringsgatan 72. Foto: Okänd, public domain

Inget tyder på att våra politiker på allvar tänker ta itu med landet grundläggande problem. 

Lidström: Hög tid för folkriksdag 2.0

När Fredrik Anderssons mördare kort tid efter en absurt mild dom fritas mitt på ljusa dagen har ett nytt lågvattenmärke nåtts. Vi måste rulla tillbaka det senaste århundradets kriminalpolitiska reformer och återgå till en fungerande rättslig hantering av brottslingar, skriver Erik Lidström.

Den svenska vanärans botten brukar <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Fersenska_mordet" target="_blank" rel="noopener">det fersenska mordet</a> kallas för, när Axel von Fersen, Sveriges riksmarskalk, lynchades den 20 juni 1810 utanför Bondeska palatset i Stockholm. von Fersen deltog i kronprins Karl Augusts likprocession. De utposterade soldaterna lät mördarna hållas medan von Fersen gradvis misshandlades till döds.

Den mördade Fredrik Anderssons mördare har fritagits av beväpnade män. Foto: MED

När Fredrik Anderssons mördare kort tid efter en larvigt mild dom tillåts fritas mitt på ljusa dagen har ett nytt lågvattenmärke nåtts. 

Lidström: Den svenska vanärans botten

En gång i tiden var riksdagen den institution som samlades med jämna mellanrum för att granska och begränsa makten via sin beskattningsrätt. I dag är den sammanväxt med regeringen och har skapat en politisk klass som håller utbölingar på avstånd, höjer sina löner och tar hand om de egna. Det är hög tid att återinföra en verklig riksdag, skriver Erik Lidström.

Sverige borde återinföra riksdag. Men har vi inte en sådan? Ja och nej. Ja, till namnet. Nej, vad beträffar de viktigaste funktionerna en riksdag brukade utföra. Enklaste sättet att förklara vad jag menar är kanske att börja från början.

Riksdagen 1865–1866 hölls i Stockholm och var den sista ståndsriksdagen i Sverige. Foto: Hildebrand, Sveriges historia (public domain)

En gång i tiden var riksdagen den institution som samlades med jämna mellanrum för att granska makten, och begränsa den via sin beskattningsrätt. 