Från 1970 till 2010 härskade en post-materialistisk uppfattning i väst, skriver Jan Sjunnesson.

De materiella villkoren hemmavid var i huvudsak ordnade och medborgarnas styrande skikt kunde ägna sig åt högre ideal vilka skiftade allteftersom decennierna gick: 1968-upproret ägnade sig åt världens fattiga, punkrörelsen åt urban estetik, miljöaktivister åt ekologi, millenials åt sig själva och Greta Thunbergs förvirrade gäng åt klimatet. Mest outhärdliga är 70-och 80-talisterna som är barn till 40-och 50-talisterna. Dubbelt upp.

På många sätt symboliserar George H. W. Bush tal om ny världsordning den stora nativiteten. Foto: Marcy Nighswander/AP/TT

Sjunnesson: Efter post-materialismen 

När sovjetkritikern Alexander Solzjenitsyn höll föredrag vid <a href="https://www.americanrhetoric.com/speeches/alexandersolzhenitsynharvard.htm">Harvard</a> 1978 var han inte bara skoningslös mot sin ärkefiende Sovjetunionen, utan även mot USA och Västeuropa.

Förutom att ha lagt sig platt inför ensidiga krav på nedrustning och att ha accepterat kommunismens samhällssystem, led i synnerhet USA av förvekligade män utan ideal som bara brydde sig om att vara laglydiga:

Är vi lika mjuka mot Sovjet som mot väst? Foto: AP/TT

Veka västerlänningar har fel om demokratin

Sjunnesson: Mellan öst och väst

För Kristi Himmelfärdsdag skriver Jan Sjunnesson om de händelser som ledde till att vi är lediga i dag.

I veckor och månader efter avrättningen på Tempelberget diskuterades vem han var, vad han förkunnat och vad hans död innebar, denne Yeshua ben Yosef. Karismatisk, egensinnig, taktiskt begåvad och totalt orädd inför ståthållare och konsuler, ja även sina egna i det judiska rådet Sanhedrin i Jerusalem.

Paulus så som konstnären El Greco föreställde sig honom runt 1610. Common Domain

En annorlunda bild av Paulus och kristendomens första tid.

Sjunnesson: Paulus, kristendomens skapare

När tre tunga opinionsbildande journalister nu på ett par dagar medger den svenska invandringspolitikens elände och mediernas oförmåga att skildra verkligheten kan man förledas att tro att en ny mediedebatt är i antågande. Vi har ägnat all tid sedan 2010 åt att diskutera vad medier bör, kan eller vågar diskutera angående invandring men sällan kommit några steg framåt, skriver Jan Sjunnesson.

Kommer inläggen av Johan Hakelius (Fokus), Jörgen Huitfeldt (Kvartal) och Janne Josefsson (DN) att ändra på redaktionernas traditionella perspektiv där man väger å ena sidan att ta fram hemska fakta, å andra sidan få en kommentar som antyder att allt är okej i alla fall, trots stenregn på poliser? Knappast. Och ännu en metadebatt – minns ni Ali Esbati (V) som vägrade debattera allt problematiskt om migration 2012 – vore sannerligen att fortsätta i samma oframkomliga vägar.

Äntligen börjar folk komma till sans/ Foto: Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT