År 2005, alltså 35 år efter att ”tvåstatslösning” börjat bli ledordet på mångas läppar, var jag på besök i Tel Aviv och Ramallah just den vecka Knesset beslöt att Israel skulle lämna Gaza och överlåta området i palestinskt självstyre. Det kändes som om tvåstatslösningen hade börjat skymta vid horisonten, skriver Lars Leijonborg.

KRÖNIKA. Kristna, muslimer och judar har åtminstone profeten Abraham gemensamt. Därför har han fått ge namn åt de avtal som under amerikansk ledning normaliserat förbindelserna mellan några arabländer och Israel. Förenade Arabemiraten och Bahrain var först ute, Sudan och Marocko kom efter. Liksom i nästan alla andra arabiska länder är regimernas demokratiska legitimitet låg, men det som hänt kan få intressanta konsekvenser. För fler väntas följa efter. Turkiet, inte arabiskt men muslimskt, har under några år haft bottenfrusna relationer med Israel, men nu kommer försonliga signaler även från Ankara. Det som händer ligger i linje med det som var kärnan i Jared Kushners kritiserade fredsplan för Mellanöstern: Pengarna först, politiken sedan.&nbsp;

President Donald Trump i mitten, vänster om Trump står Khalid bin Ahmed Al Khalifa - Bahrains utrikesminister och höger om Donald Trump står Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Foto: Alex Brandon/TT.

 I årtionden har framsteg på andra områden blockerats genom att de kopplats till en lösning av konflikten Israel-Palestina.

Leijonborg: Abraham-avtalen bryter dödläget

<h4>Det är dags för en bred politisk överenskommelse om migrationen. Men frågan är om det finns tillräckligt många vuxna i rummet. Det skriver Lars Leijonborg, partiledare för Folkpartiet 1997-2007 och utbildningsminister 2006-2007, i sin första krönika för Bulletin.</h4>

KRÖNIKA. Under många år fanns en pakt mellan socialdemokrater och moderater i migrationspolitiken. Vi liberaler tyckte ofta att den medförde hjärtlösa utvisningar. Men när den så småningom upplöstes fick det också andra, från mina utgångspunkter olyckliga konsekvenser. Det gav utrymme för Sverigedemokraterna att växa kraftigt. Det försenade förmodligen också den omläggning av migrationspolitiken som kom hösten 2015, men som borde kommit tidigare.

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni och Centerpartiets ledare Annie Lööf 10/9. Foto: Claudio Bresciani / TT

FP konstaterade redan 2002 att liberal invandring inte skulle fungera utan en förändrad politik för integration. Den förändringen kom inte.