Under ett år av covidepidemi har vi sett hur människors professionella kompetens och förmåga till förnyelse löst problem och hanterat kriser. Men den förmågan har ofta lyst med sin frånvaro i en central institution: i statsledningen, summerar förre folkpartiledaren Lars Leijonborg.

KRÖNIKA. Starka traditioner och yrkesidentiteter lever i många samhällssektorer. Några av dem har därför också givit hopp under krisen. I våras oroade sig många för att sjukvården inte skulle klara trycket under pandemin. Jag var själv rätt hoppfull. Svensk akutsjukvård fungerar väl. Dessutom präglas den ännu, liksom sina motsvarigheter i många andra länder, av rötterna i 1800-talets krigssjukvård. Att klara kriser och att fungera också under press sitter i dess DNA.

Många har lärt sig hantera kriser bättre under covidepidemin, men inte statsledningen. 

Lars Leijonborg: Yrkeskulturer ger hopp, men knappast statsledningen

Ångest är en del av mänskligt liv och ibland en rimlig reaktion. Men den kan också förlama oss, göra oss oförmögna att fortsätta. Det går en spång mellan hopp och förtvivlan som vi alla måste lära oss balansera på, skriver Lars Leijonborg.&nbsp;

KRÖNIKA. Kombinationen av pandemin och alla klimatlarm har gjort att det skrivits ovanligt mycket om ångest de senaste månaderna. Greta Thunberg har givit klimatångesten ett ansikte i hela världen. Men att det skrivs om ångest är så klart inget nytt. Pär Lagerkvist tog sig an ämnet redan 1916. Då skrev han dikten ”Ångest, ångest är min arvedel”. Han berättar ingenting om varför han känner sig så nere, men desto mer om hur obehagligt det är: ”… min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen”. Han var 25 år och nygift. Ute i Europa pågick visserligen världskriget, men så här drygt hundra år senare kan vi konstatera att det varken fanns kärnvapen eller klimatkris att oroa sig för. Kanske var det existentiella frågor som tyngde honom. Ångest är en del av mänskligt liv och ibland en rimlig reaktion. Fast individer verkar hantera ångest väldigt olika.

Skriet (1893-1910) av Edvard Munch. Foto: TT

Ångest är en naturlig del av livet, men kan också verka förlamande. 

Lars Leijonborg: Ångest, ångest är min arvedel

Den legendariska boken om socialdemokratin av Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren kom ut i ny upplaga förra året – i vad som har kallats en ”nyutgåva för 2020-talet”. Men är det samma bok? Mycket är förändrat, till exempel hyllningen av det sovjetiska ekonomiska systemet, konstaterar Lars Leijonborg.&nbsp;

KRÖNIKA. Boken ”Vad är socialdemokrati?” (Tiden) av Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren kom ut i en ny, omarbetad upplaga förra året. Tidpunkten att reda ut titelns fråga kan tyckas väl vald, med tanke på att partiet ena perioden förvaltar Jonas Sjöstedts socialism och den andra Annie Lööfs nyliberalism, till synes utan förlägenhet.

Ingvar Carlsson och Lars Leijonborg. Foto: Leif R Jansson / TT och Jurek Holzer / SvD / TT. 

Hur kunde man 1983 påstå att Sovjet hade hög BNP? Lars Leijonborg läser om en klassiker av Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren.

Leijonborg: När Ingvar Carlsson lyfte fram ”materiellt välstånd” i Sovjet

Utvecklingen i Kina fyller mig med stor sorg. Det finns en personlig dimension. Jag har träffat flera modiga kinesiska demokratikämpar och tänker på hur de har det i det skärpta läget. Jag har också genom åren fört samtal med åtskilliga företrädare för regimen. Några av dem ville ge sken av ett visst intresse för demokrati och mänskliga rättigheter. Men i dag känns de samtalen inte mycket värda, skriver Lars Leijonborg.

KRÖNIKA. En kvinnlig juridikstuderande på Pekings universitet berättade för mig, i närvaro av representanter för universitetet, rättframt om bristerna i rättssystemet: ”Om partisekreteraren i regionen behöver redovisa fler dömda spelar det ingen roll hur oskyldig du är.” Och så tillade hon, kanske bokstavligt dödsföraktande: ”Det här kan jag säga för jag är inget hot. Skulle vi vara fler som sa det, skulle man slå ner på oss direkt.”&nbsp;

Lars Leijonborg. Foto: Aritz Parra/AP Photo

Det får förödande konsekvenser att titta bort när demokratirörelsen krossas, minoriteter förtrycks och viljan att dominera blir tydligare. 