40&nbsp;000 boende berörs när tretton bostadsområden med sociala problem ska byggas om i Danmark. Det är det största experimentet sedan 1960-talet, menar forskarna som utvärderar det så kallade gettopaketet. Den politiska majoriteten vill få bort parallellsamhällena, men en del hyresgäster sätter sig på tvären.

I Danmark vill man riva delar av motsvarigheten till det svenska miljonprogrammet; boende flyttas, nya fastigheter uppförs, kvarter förtätas. Segregationen ska brytas, en ny identitet växa fram.

Mjølnerparken i Köpenhamn är ett av Danmarks mest utsatta områden. ”På den tiden ville man skapa en bykänsla, barnen skulle kunna överblicka världen de växte upp i. Men om vi sedan stoppar in en massa människor där som ska integreras, då har arkitekturen faktiskt bidragit till att förstärka motsatsen”, säger Jesper Blådal-Hansen, som är chef för Köpenhamns kommuns förebyggande verksamheter bland barn och ungdomar. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Detta är Danmarks hittills största bostadssociala experiment, säger arkitekturprofessorn som leder utvärderingen av gettopaketet.

Danska gettopaketet: Nu rivs bostäder för att få bort parallellsamhällena

Barn blir rånade och tvingas ändra sitt beteende för att inte råka illa ut. Samhället tycks ha förlorat förmågan att skydda sig självt och dem som behöver extra omsorg, skriver Lars Åberg.

KRÖNIKA. Det har sagts att vi varit överbeskyddade, omhändertagna och transfereringsberoende och har blivit systemets fångar, från vaggan till graven. Barn får inte själva upptäcka att spisplattan är varm och när de blir vuxna förser arbetsgivaren dem med värdegrundsdokument, som talar om att det är bättre att vara snäll än stygg. Sverige som ett enda stort dagis.

Väldigt många barn är underbeskyddade. Och inte bara det: hela samhället är underbeskyddat, skriver Lars Åberg. Foto: Charlie Riedel/TT. 

Alltför länge har vi släppt ut barnen på spåret i tron att tåget inte ska komma.

Lars Åberg: Underbeskyddade barn i ett underbeskyddat samhälle

Sannolikt kommer människor att fortsätta att beblanda sig även om fundamentalismens snipiga vakter bevakar hudfärgens, stammens och hederns gränser. Den som gräver för djupt efter sina rötter kan bli skinhead och skinnskallarna var inte särskilt trevliga, skriver Lars Åberg.

KRÖNIKA. Framtiden är en mörkhyad flicka, så hette det när jag var yngre och det fanns ingen anledning att tvivla på den utsagan. Befolkningsökningen var störst där människor inte var lika bleka som i Sverige. En annan förändring kunde också förväntas: om jordens befolkning blandades mer skulle färgskillnaderna jämnas ut. En extra fördel vore förstås om detta kunde gynna en fredlig utveckling med färre konflikter baserade på stamtillhörighet.

Det nygamla rastänkandet andas djup pessimism; för vissa väntar evig arvsynd, för andra finns ingen rättvisa.

Lars Åberg: Framtiden är fortfarande en mörkhyad flicka

Hur skulle vi bete oss om strömmen gick i halva Sverige? Vi har under längre tid sett hur samhällsfunktioner försämrats utan att någon förklaring lämnats. Det har bidragit till att vi nu alla kan se oss som förfördelade, skriver Lars Åberg.

KRÖNIKA. I Don DeLillos senaste roman Tystnaden slocknar systemet, Manhattan läggs i digitalt mörker, det är 2022 och ingen vet ännu varför, människorna kan bara stirra in i sina tomma skärmar. Det har inte gått lika långt som hos hans generationskollega Cormac McCarthy, där människor genom olika sorters sammanbrott pressas att passera mänsklighetens gränser, utan här handlar det än så länge om den maktlöshet som infinner sig när vardagen inte fungerar som man vant sig vid.

Vi har anpassat oss till ett liv som är mindre förutsägbart än det vi lämnat bakom oss.