KRÖNIKA. Fördomar brukade länge förklaras med rädsla för det främmande. Det kunde säkert stämma på den tiden, då människor inte reste så långt och informationen om omvärlden var begränsad, men nuförtiden är det snarare rädslan för det välkända som dominerar. Om man är bekant med det som orsakar ens bekymmer blir det också svårt att beskriva det som en fördom.

Nej, svenskarna står inte främmande inför världen, men kanske i ökande utsträckning för sig själva, sitt samhälle och sin egen historia, skriver Lars Åberg. Foto: Lars Strandberg och David Zalubowski/TT. 

När folk ser sig omkring ersätts rädslan för det främmande med rädslan för det skrämmande.

Vi är inte rädda för det främmande

Vi uppmanas att inte ge oss ut på icke-nödvändiga resor, men många verkar anse att just deras resor måste genomföras. Utrikesflyget fortsätter att landa i ett Sverige som gömmer undan de döda bakom abstrakta siffror. Den gemensamma sorg som den stora mängden avlidna borde ge upphov till har inte riktigt infunnit sig, skriver Lars Åberg.

KRÖNIKA. Vi går in i den tolfte månaden med social isolering, utan att träffa barnen och barnbarnen på riktigt, utan vänner, arbetskamrater, konserter, biografer, teatrar, utställningar, gym, affärer, kaféer, restauranger, tåg, flyg, bussar eller tunnelbanor.&nbsp;

Utrikesflyget fortsätter att landa i ett Sverige som gömmer undan de döda bakom abstrakta grafer och platåer.

Smittan flyger fritt över stängda gränser

Redan 2014 slog miljöförvaltningen i Malmö larm om missförhållandena i den så kallade Kinesiska muren i stadsdelen Rosengård. Lägenheterna var fuktiga och mögliga och ibland stängdes elen av. Polisen berättar om knarkhandel och dålig kontroll på vem som bor i huset. Men först i januari i år gjordes en orosanmälan till socialtjänsten gällande 119 barn. ”De här lägenheterna hör ju till de bästa i stan”, säger fastighetsförvaltaren. Bulletins seniorreporter Lars Åberg har tittat närmare på huset.

Kinesiska muren har i femtio år varit en av Rosengårds och miljonprogrammets symboler; den massiva huskroppen, grå och utdragen som en skånsk höstdag i november, har stått som en svårgenomtränglig vall i östra Malmö och varit föremål för återkommande sociala och ekonomiska bekymmer. För de boende i bostadsrättsföreningarna Taxeringsrevisorn och Thomsons väg har kvarteret blivit ett ingenmansland. På deras problem syns ingen riktig lösning, alla deras klagomål har hittills hamnat mellan myndigheternas stolar.&nbsp;

"Hade jag bott här med min familj hade jag känt mig sjukt stressad över situationen och det är klart att det påverkar barnen", säger områdespolisen Malin Morän. Foto: Emma Larsson.

Redan 2014 slogs larm om missförhållandena i Kinesiska muren i Rosengård. ”De här lägenheterna hör ju till de bästa i stan”, säger förvaltaren.

Huset som Malmö glömde – ingen tar ansvar för de 119 barnen

<h4>När en svart man dör vid ett polisingripande i USA uppenbaras i ett slag alla strukturella orättvisor i Sverige. Black Lives Matter blir vår tids Svarta pantrar. Lars Åberg ser tillbaka på 70-talets raskamp i USA.</h4>

Rasism kan yttra sig på olika sätt, också som en form av etnomystik, ett uttryck för en längtan bort från vardagens vanlighet. Genom att betrakta sig själv och andra i rastermer kan tillvaron bli mer spännande och genomkorsad av gränser som har gått förlorade. Man blir den som ser det som de förblindade inte förstår. När en svart man dör vid ett polisingripande i USA uppenbaras i ett slag alla strukturella orättvisor i Sverige. Black Lives Matter blir vår tids Svarta pantrar. Sverige blir med tidigare Expo- och nuvarande Etc-medarbetaren <a target="_blank" rel="noopener noreferrer" href="https://www.expressen.se/kultur/sverige-har-varit-vithetens-hogborg/">Bilan Osmans ord ”vithetens högborg”</a>.

Svarta panterpartiets ledare Elaine Brown i Oakland 1974. Foto: Lasse Hejll.

Den antirasistiska rasismen låser in oss i våra identiteter, skriver Lars Åberg.