Terrordådet i Istanbul gav Ankara den ursäkt som behövdes för att brutalt angripa kurdiska YPG-kontrollerade områden i Syrien, trots att YPG har noll intresse av terrordåd i Turkiet. Erdoğanregimen kommer att mjölka sitt veto i Natofrågan hårdare för varje svensk eftergift, och det är dags att lägga på luren i örat på den turkiske presidenten, skriver Magnus Norell.

Efter terrorbomben i Istanbul 13/11 gick det inte ens ett dygn innan turkisk polis hade arresterat flera personer och identifierat den kvinna som sades vara skyldig till att ha detonerat bomben. President Erdoğan var vidare snabb med att anklaga PKK (eller snarare de syriska kurderna i YPG) som ansvariga. För Erdoğans regim är alla kurder som på något sätt är kritiska till regimen i Ankara terrorister styrda av PKK.

Borde Sverige sluta att försöka blidka Turkiet? Foto: Burhan Ozbilici/AP/TT

Inga eftergifter kommer att vara nog det Turkiet som just nu bombar Syrien. Det är dags för Sverige att lägga på luren i örat på den turkiske presidenten.

Norell: Turkisk aggression och svenskt Natomedlemskap

Ryssland förbryter sig redan öppet mot krigets lagar genom sina attacker på civil infrastruktur i Ukraina och mot ingångna internationella avtal genom sin import av militär materiel från Iran. Väst måste fortsatt följa upp Rysslands krigsbrott, men också överväga upprättandet av en flygförbudszon och export av offensiva vapen, skriver Magnus Norell.

I april i år skrev jag en krönika om de redan då bevisade brotten mot krigets lagar som rysk militär gjort sig skyldig till. Det var sedan ryska styrkor drivits bort från förstäder och byar nära Kiev och bilder på övergreppen från till exempel Irpin och Butja bekräftade de ryska övergreppen.

Ukrainas president Zelenskyj har upprepade gånger bett om en flygförbudszon. Foto: President of Ukraine, public domain

Väst måste fortsatt följa upp Rysslands krigsbrott, men också överväga upprättandet av en flygförbudszon och export av offensiva vapen.

Norell: Väst bör trappa upp sitt militära stöd till Ukraina

Protesterna rasar vidare i Iran, i hög grad drivna av de kvinnor som i decennier förtryckts av regimen. Men för att protesterna ska ha en chans att lyckas krävs att oppositionen formulerar gemensamma politiska mål. Och den processen har redan inletts, skriver Magnus Norell.

Sedan mitten på september har Iran skakats av demonstrationer med anledning av mordet – ett dödsfall till följd av avsiktlig misshandel kan knappast kallas något annat – på Mahsa Amini. Mahsa var en kurdisk kvinna på tillfälligt besök i Teheran som greps av sedlighetspolisen för att inte ha burit sin slöja på rätt sätt.

Att slå turbanen av huvudet på mullor har blivit en folksport i protesternas Iran. Foto: Skärmdump Youtube

För att protesterna ska ha en chans att lyckas krävs gemensamma politiska mål. Processen att formulera dem har redan inletts.

Norell: Mullornas iranska höst – eller kvinnornas vår?

Inrättandet av en specialdomstol för att åtala och döma den ryske statschefen och hans närmaste medarbetare skulle kunna kringgå det ryska FN-vetot och verka avskräckande på andra som sneglar girigt på grannländernas territorium, skriver Magnus Norell.

I september skrev Andrij Smirnov – president Zelenskys stabschef – i <a href="https://time.com/6216040/putin-war-crimes-tribunals/" target="_blank" rel="noopener">TIME Magazine</a> – en artikel där han argumenterade för att en specialdomstol bör inrättas för att döma den ryske presidenten Putin (och hans närmste medarbetare i det ryska säkerhetsrådet) som ansvariga för anfallet på Ukraina. Detta är inget hugskott, utan bygger på tidigare rättsliga doktriner och internationell rätt. Tidigare exempel på sådana specialdomstolar som Smirnov talar om inrättades till exempel efter kriget i Sierra Leone och i efterdyningarna av kriget i forna Jugoslavien.

Putin torde höra hemma i fängelse, men finns det en väg dit? Foto: Ramil SitdikovAP/TT (Montage)

Inrättandet av en specialdomstol för att åtala och döma den ryske statschefen och hans närmaste medarbetare skulle kunna kringgå det ryska FN-vetot.