Sällan har väl avståndet mellan väljare och valda illustrerats så tydligt som i fallet med den nya lagen om ändrat juridiskt kön. Medan nästan sju av tio riksdagsledamöter sade ja till lagförslaget säger sex av tio väljare nej.

De omstridda nya lagarna om könskirurgi och ändring av juridiskt kön antogs på onsdagen av riksdagen. Det hotande interna upproret i Moderaterna lyckades partiledningen uppenbarligen kväsa. Lagförslagen antogs med bred marginal. Röstsiffrorna blev 234 mot 94. Utöver Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, som tillsammans har enbart 91 mandat, röstade en moderat, Ellen Juntti, en socialdemokrat, Patrik Björck, samt partilösa Elsa Widding också nej. Ett försök från SD och KD att få stöd för ett yrkande om att skicka tillbaka ärendet till socialutskottet för ytterligare beredning – för det behövs bara stöd av en tredjedel av ledamöterna – hade då fallit med samma siffror, 234 mot 94.

Om segrarna tillåts skriva historien innebar onsdagens riksdagsbeslut att godheten besegrade ondskan.

Skogkär: Att tycka rätt är stort, att trycka rätt är större

Förslagen om ny lagstiftning som reglerar könstillhörighet och könskorrigerande kirurgi utgår från en vänsterradikal idéströmning som borde vara främmande för Moderaterna.

I ett par decennier har barn och ungdomar som plågats av känslan att de är födda i en kropp med fel kön behandlats enligt metoder utan tydligt stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Den så kallade transvården för unga har i praktiken varit något av en medicinsk experimentverkstad, där ideologisk övertygelse snarare än behandlingsmodellernas visade effektivitet styrt vilken hjälp patienterna fått.

Ulf Kristersson i talarstolen på Moderaternas Sverigemöte som inleddes på fredagen. Missnöjet med förslaget till ny könstillhörighetslag och hur Kristersson hanterat frågan  är utbredd i partiet. Foto: Pontus Lundahl/TT

Att gå före på en väg som leder i fel riktning är inget att eftersträva.

Skogkär: Transvården för unga är en medicinsk experimentverkstad

Rader av svenska regeringar har krupit för den iranska regimen, men frågan är väl om någon av dem slitit lika hårt på byxknäna som regeringen Löfven (S).

När ett misstänkt iranskt mordkommando 2021 utvisades från Sverige framförde den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen aldrig någon diplomatisk protest till den iranska regimen. Det <a href="https://sverigesradio.se/artikel/ingen-protest-fran-s-regeringen-mot-irans-misstankta-mordplaner">uppger</a> Ekot i Sveriges Radio.

Stefan Löfven (S) tillsammans med den iranske presidenten Hassan Rohani vid statsbesöket 2017. Foto: Jenny Petersson/TT

Hur dumma tror Ann Linde (S) att människor är?

Skogkär: Inte ens hitsända mördare fick Linde att höja rösten mot Iran

På onsdagen godkände EU-parlamentet unionens nya asyl- och migrationspakt. EU-kommissionen kallar det en nystart för unionens gemensamma migrationspolitik. I så fall en nystart där det mesta känns välbekant.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser gav Europaparlamentet på onsdagen grönt ljus för det som kallas asyl- och migrationspakten. Nästan tio år har hela processen tagit. Det förslag som nu ligger på bordet har tröskats sedan 2020. Resultatet av all den möda som lagts ner för att tråckla ihop en uppgörelse samtliga medlemsländer, kommissionen och parlamentet anser sig kunna leva med, är knappast omvälvande.

“Det här har varit ett maraton”, säger  Ylva Johansson om asyl- och migrationspakten som nu till sist godkänts av EU-parlamentet. Foto: Martial Trezzini/Keystone/AP/TT

Asyl- och migrationspakten är inte ett genombrott för en ny och bättre ordning.